Sverige behöver en mer balanserad narkotikapolitik som skyddar mänskliga rättigheter samtidigt som man stöttar folkhälsan. Ett förebyggande arbete ska inte bara ses som en folkhälsofråga utan också en mänsklig rättighet. Det är huvudbudskapet i den nya rapporten Rättigheter och retorik från Narkotikapolitiskt Center (NPC).
2023 fick Sverige kritik från FN:s kommitté för barns rättigheter för bristande narkotikaprevention. ANDTS-budgeten har samtidigt minskat kraftigt de senaste tio åren. Samtidigt har det narkotikarelaterade gängvåldet brett ut sig.
I en debattartikel i Göteborgsposten skriver NPC:s vd Peter Moilanen och rapportförfattaren Pierre Andersson:
“Kritiken mot narkotikapolitiken har vuxit runt om i världen, och inte sällan handlar den om brott mot mänskliga rättigheter. Och det stämmer – det finns länder där det är svårt eller omöjligt att få vård, där människor döms till oproportionerligt långa straff eller till och med avrättas. Sådana brott mot mänskliga rättigheter måste fördömas.”
Men NPC vänder sig mot att svaren på kritiken av narkotikapolitiken varit allt för inriktad på avkriminalisering och legalisering. Att kritisera förbudet mot narkotika är att förväxla symtom med orsak, skriver de.
Att skydda befolkningen från droger, med hjälp av förebyggande arbete, borde därmed ses som en del av arbetet för mänskliga rättigheter, menar NPC. Länder som vill följa FN:s barnkonvention bör särskilt jobba förebyggande mot droganvändning för att skydda barn och unga.
Som exempel tar NPC upp Kanadas cannabislegalisering. Var fjärde kanadensisk förälder använder idag cannabis och antalet fall där barn fått söka vård av cannabisrelaterade orsaker har stigit sedan legaliseringen, enligt rapporten.
NPC:s lösning på narkotikapolitikens problem vilar på fyra ben; ett bibehållet förbud, att i första han erbjuda vård till personer med beroende, effektiv vård med förbättrad tillgång och ett fokus på prevention och tidig upptäkt.