Lovisa Bengtsson var inte ens påtänkt vid sammanslagningen, men trots att hon är född tjugo år senare har den inte gått henne helt obemärkt förbi.
– När man kommer till en lokal kan man ibland se spår på tavlor eller standar. Ibland märker jag av det i diskussioner, där det finns känsliga frågor som man inte vill ta upp, som namnfrågan, säger hon.
Själv är hon född in i rörelsen och blev aktiv i Ungdomens nykterhetsförbund, UNF, ”innan man egentligen fick”. Hon har varit engagerad på alla nivåer i organisationen och som nybliven IOGT-NTO:are var hon en av initiativtagarna till Framtiden tillhör oss, en konferens som hölls 2018 för att ta reda på hur övergången från UNF till IOGT-NTO
ska underlättas.
Idag är hon medlem i lokalföreningen Sjumilakliv i Uppsala.
– Det är en jättemysig kombinationsförening, med både UNF och IOGT-NTO.
Nu har vi också några blivande Junisar med på aktiviteterna, eftersom några medlemmar nyligen fått barn. Vi har tagit fasta på gemenskap och ordnar studiecirklar, kunskapskvällar och tematräffar.
De gör även annat tillsammans.
– Vi vandrar och tränar ihop. Vi gör också kafé-provningar och testar vattenrutschbanor.
Lovisa Bengtsson ser positivt på IOGT-NTO:s framtid.
– Jag vill tro att gemenskap, och att göra saker tillsammans, är meningsfullt även om 50 år. Så länge vi ger utrymme för det så tror jag att vi fyller en funktion.
Verksamheten kommer delvis att se ut som idag, tror hon.
– Men det gäller att vi håller oss relevanta! Det går automatiskt om vi är öppna för nya saker.
Enligt Lovisa Bengtsson är en förutsättning att alla känner sig välkomna.
– Vi måste bli tillgängliga för fler. Inte minst Metoo visade att unga kvinnor måste få plats i rörelsen.
Det gäller inte bara unga kvinnor.
– Nya nyktra grupper har seglat upp. Ska vi vara relevanta för dem måste de också få utrymme. Vi får inte exkludera på rutin för att vi alltid gjort på ett visst sätt.
Det finns mycket som Lovisa Bengtsson tycker att IOGT-NTO gjort bra.
– Är det något vi gjort bra så ska vi fortsätta med det, som språkkaféer och liknande. Men vi kan inte bara glida på att vi funnits länge, vi måste fortsätta att arbeta aktivt.
Hur önskar du att IOGT-NTO är om 50 år?
– Jag hoppas att IOGT-NTO är en stark aktör som jobbar för demokratin på bred front i samhället och att vi erbjuder en trygg och givande gemenskap för alla som vill utvecklas, utmanas och trivas.
Hon vill även se IOGT-NTO på den politiska arenan.
– Jag hoppas att vi har ett starkt inflytande på diskussionerna om alkohol och andra droger.
Alla måste hjälpas åt, anser Lovisa Bengtsson.
– Vi har alla ett ansvar att ta rörelsen dit den ska. Jag funderar mycket själv på vad jag kan bidra med. Men man måste också vara snäll mot sig själv och andra och inse att allt inte kan vila på en person. Det här är något vi måste göra tillsammans.
Fotnot: Junis är IOGT-NTO-rörelsens juniorförbund för barn.