Jan Gunnarsson. Foto: Emma Wallros.

”Vi måste bli fler och ha mer lokal verksamhet”

Jan Gunnarsson var kongressombud när IOGT-NTO bildades 1970, och gillade sammanslagningen. Idag är han mer kritisk.

Jan Gunnarsson blev medlem i IOGT när han var 15 år.

– Det kom hem en inbjudan till IOGT:s ungdomsloge som skulle starta alldeles intill där vi bodde. Tämligen omgående blev vi hjälpledare, min kompis Bosse och jag, säger han.

Han blev tidigt ordförande i logen 3127 Alfhem och ett par år senare distrikts­ungdomsledare, vilket medförde en plats i distriktsstyrelsen för Göteborg och Bohuslän. 

– Jag utsågs till att ingå i sammanslagnings-delegationen på distriktsnivå. Under diskussionerna minns jag att det var några gubbar som bara ville diskutera namnfrågan, när det fanns så många andra frågor som var viktigare att lösa.

Arbetet med sammanslagningen på distriktsnivå ledde till att han även blev utsedd till ombud på sammanslagningskongressen 1970.

– Men jag minns faktiskt inte så mycket av den. Möjligen var allt då redan klart och inte alls kontroversiellt.

Själv stödde han sammanslagningen.

– Alkoholpolitiskt var det en turbulent tid. Vi hade ju fått mellanöl 1965 och så småningom fick vi även ett försök med starköl i livsmedelsbutikerna här i Bohuslän. Jag ansåg att vi skulle bli större och en mer betydelsefull kraft. Vi kom ju ändå ifrån samma organisation från början. IOGT-NTO syntes också rätt mycket i debatten och jag tror vi bidrog till att alkoholpolitiken ändrades, säger han.

Det fanns också tongångar om att slå samman alla nykterhetsorganisationer.

– Jag tror jag var för det också, men idag tycker jag det var bäst att det inte blev så. Det är bra att MHF och Blå bandet finns.

Jan Gunnarsson tycker att IOGT-NTO behövs lika mycket nu som då.

– Vad skulle det annars finnas för motkraft i alkoholpolitiken? Och det internationella forskningssamarbetet, som resulterar i årliga rapporter, är också en viktig uppgift som ingen annan skulle göra.

Han tycker dock inte alltid att IOGT-NTO fokuserar på rätt saker.

– På distriktsårsmöten kan man lägga massor med kraft på att peta i detaljer och formuleringar i texten i verksamhetsberättelsen, men när man sedan kommer till arbetsplanen blir det tyst. 

Han är rädd att detsamma gäller på riksnivå.

– Nu har vi lagt en massa kraft på att göra 23 distrikt till 8. I NBV, där jag också är engagerad, har vi gått från 14 till 6. Men det löser ju inga problem, möjligen blir det lättare att få ihop folk till styrelserna, men annat blir svårare. Kvällsmöten blir svårt på grund av resorna när distrikten blir stora. Det blir möten på dagtid, ibland kombinerat med övernattning.

Han vet vilka förändringar han vill se.

– Vi måste bli fler och vi måste ha mer lokal verksamhet. Jag tycker att vi har för stor överbyggnad. Resurser måste flyttas till teamen. Team Väst, som jag har erfarenhet av, fungerar bra, men de har för stort geografiskt område. De måste bli fler. Och Accent, som är det främsta ansiktet utåt, måste få resurser för att ge ut fler nummer per år.

Fotnot: MHF står för Motorförarnas helnykterhetsförbund. NBV står för
Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet.

Mer från Accent