I torsdags lämnade två bussar fyllda av förnödenheter Sverige och körde mot den Ukrainska gränsen. Vid ratten satt IOGT-NTO-medlemmarna Bobbo Nilsson och Rose-Marie Östergren. Igår kväll kom de tillbaka, då med 39 flyktingar ombord.
Några familjer släpptes av i Malmö, där de togs emot av anhöriga och vänner. Ytterligare en anhalt var Växjö. Rose-Marie Östergren berättar att svenska familjer tillsammans med Flexbuss anställda var på plats och välkomnade.
– Vår VD hade kontaktat Växjö kommun som ordnat med svenska värdfamiljer. För att de skulle få bekanta sig med varandra serverades gemensam middag när de klev av bussen, berättar Rose-Marie Östergren, som är chaufför på Flexbuss, och fortsätter:
– Det var så skönt att de stod där och vinkade när vi rullade in. Hela resan var så stark, så mycket känslor, så nu kommer nästan tårarna igen, nu när jag kan släppa fram min egna känslor och tröttheten.
På plats i Polska Zamość, nära den Ukrainska gränsen, samarbetade de med hjälporganisationen Demand For Action.
– Innan så trodde jag att jag skulle vara enbart chaufför, men jag har gjort allt. Jag har åkt runt och träffat människor, pratat med flyktingar, och informerat dem om Sverige. Det har varit så många frågor, och många vet inte så mycket om Sverige utan det har behövts flera samtal och mycket funderingar innan de bestämt sig.
– Framförallt fick vi med oss kvinnor och barn, men även några män. Bland annat en fyrabarnsfamilj där tre av barnen hade funktionshinder, där kom även pappan med.
Rose-Marie Östergren förvånas över att resan gick så bra, trots omständigheterna och det människor upplevt.
– Några fick under resan sms att deras hus bombats, det var mycket gråt och kramar. Vi hade också flyktingar med i bussen som kunde tolka, så att vi kunde tala med dem som inte kan engelska, säger hon.
Tillbakaresan gick via tyska Puttgarden och danska Rødby.
– I Rødby stod polisen redo med jos och mackor till oss, så att vi inte behövde stanna och äta utan kunde köra vidare direkt. Det var fantastiskt med all hjälp överallt.
Hur gick det med de förnödenheter ni hade med er ner?
– Vi hade fått reda på innan vi åkte att det inte är kläder de behöver, så vi hade med oss färskvatten, mat, blöjor, filtar, sovsäckar och såna saker. Det togs väl emot.
När Accent når Rose-Marie Östergren är hon rejält trött och uppfylld av många känslor, men hon tvekar inte en sekund:
– Bobbo och jag är eniga. Vi kommer att åka igen, vi vet inte hur och när ännu, men vi vill.