För Junis är inte sammanslagningen lika dramatisk som för UNF och NSF.
– Junis står liksom mitt i IOGT-NTO-rörelsen på ett väldigt tydligt sätt. Våra ledare måste vara medlemmar i något av de andra tre förbunden, och när våra medlemmar blir för gamla för Junis vill vi gärna att de ska gå vidare till UNF eller NSF. Så för de flesta hos oss känns ett samgående bra, säger Mona Örjes.
Att ledarna inte kunnat vara medlemmar i Junis utan varit tvungna att gå med i något av de andra förbunden har ibland varit problematiskt.
– När vi till exempel varit på en gymnasieskola för att rekrytera ledare och lyckats entusiasmera dem för uppgiften så har vi varit tvungna att förklara att de först måste bli medlemmar i en annan organisation som de kanske inte ens hört talas om. Det har inte alltid varit enkelt.
Junis behövde inte heller fatta ett lika dramatiskt beslut som UNF att lägga ner organisationen. Junis kommer snarare att omvandlas till det som kallas verksamhetsförbundet, eller Nya nykterhetsrörelsen plus, med samma organisationsnummer.
– Men vi fick ju besluta om helt nya stadgar, nytt innehåll och nytt uppdrag, säger Mona Örjes.
Allt är inte heller frid och fröjd i Junis-landet.
– Även hos oss finns en tveksamhet. Våra förtroendevalda är ju främst engagerade i barnverksamhet och har kanske inte lust att tvingas ta ansvar för helt andra verksamheter. Så jag skulle inte säga att det bara är enkelt för oss heller.
Hon berättar att fram till 1989 hade Junis inga egna kongresser.
– Man gjorde en paus i IOGT-NTO:s och UNF:s kongresser och hade Junis-kongress vilket betydde att det var personer som inte främst var engagerade i barnverksamhet som fattade de stora besluten. Många minns den tiden och är rädda för att det ska bli samma sak igen. Så det finns verkligen både för- och nackdelar, men fördelarna överväger. Jag tror att hela rörelsen vinner på det här.
Det blev ingen jättestor diskussion på Junis extra-kongress.
– Men vi hade haft tre fysiska helgsamlingar med våra distriktsordföranden. Dessutom har vi sedan tidigare digitalt möte den 10:e varje månad med ordförandena så de har varit med i processen från början.
Ansvaret för att alla ska känna sig delaktiga i den nya organisationen är gemensamt.
– Det är viktigt att alla känner sig lyssnade på och blir sedda. Många av våra ledare har tyckt att det varit enkelt att höra av sig till Junis-förbundet. Det blir svårare i en större organisation. Ju mindre man är och ju mer lika desto enklare. Så vi måste jobba med att få en sund och bra kultur i den nya organisationen. Det kommer inte av sig självt. Vi måste få alla förbunden att släppa det sämsta och ta med sig det bästa från sin organisation.
Hon tror att Junis kan bidra med mycket positivt när en ny, gemensam kultur ska skapas i den nya organisationen.
– Att vara schyssta mot varandra är liksom vårt signum. Vi tar även med oss vikten av närheten mellan barn, ledare och den lokala verksamheten gentemot förbundet. Vi jobbar alla för samma mål, och vi gör det tillsammans.
Mona Örjes är optimistisk.
– Jag tror aldrig jag har sett så många 90-talister aktiva på en IOGT-NTO-kongress som den här gången. Kan vi hålla i det engagemanget så blir det bra.