Kursgården Kuggavik

Kuggavik satsar på att rädda kursgården Solvik

Avveckla helårsverksamheten, och sälj huvudbyggnad och skog, för att renovera Solvik. Så blev beslutet vid ett extrainsatt årsmöte.

Efter ett extrainsatt årsmöte i Kuggavik ideell förening verkar osäkerhet råda om vad som egentligen beslutats.

– Jag förstår förvirringen kring försäljning eller icke försäljning. Det som beslutades var att styrelsen fick i uppdrag att undersöka om det går att sälja två av fastigheterna: huvudbyggnaden samt skogsfastigheten intill. Detta för att få medel att behålla och rusta upp den tredje; den gamla barnkolonin Solvik som är själva kursgården. Den ska sedan drivas ideellt, säger Cariina Sundström, ordförande i föreningen.

Accent har skrivit om Kuggavik, IOGT-NTO:s kursgård Kuggavik i Åsa i Halland, en knapp timmes bilkörning söderut från Göteborg, flera gånger. Ekonomin har varit ett problem en längre tid. Och som för alla andra verksamheter av det här slaget var pandemin en katastrof. Förra året var dock ett bra år.

– Det var ett fantastiskt år. Vi hade full beläggning hela sommaren, men det räcker inte. Vintern täcker inte sina kostnader. Pengarna är slut, säger Cariina Sundström.

Den 15 januari hölls därför ett extra årsmöte i Kuggavik ideell förening, som äger kursgården. Föreningen består av de två IOGT-NTO-distrikten Väst och Syd, samt Älvsborgskretsen.

– Vi har lånat 1,2 miljoner kronor av våra medlemsorganisationer och vi vet inte om det räcker, men ingen vill att Kuggavik ska gå i konkurs, säger Marcus Andersson, kassör i föreningen.

Han säger att Kuggaviks beläggning ligger på 55–60 procent.

– Enligt branschorganisationen Visita är det en bra beläggningsgrad; 75 procent är bra i en storstad och 60 procent utanför storstadsområden, så det kan inte bli bättre, men rummen är för få för att det ska gå runt. Särskilt nu när alla kostnader stiger. Vi fick en elräkning på 140 000, säger han.

Problemet enligt Marcus Andersson är att även att ha få rum kräver en viss grundbemanning.

Till det extrainsatta årsmötet hade styrelsen förberett fyra olika förslag som medlemmarna fick ta ställning till:

  1. Fortsätta som tidigare med mer tillskott från föreningens medlemmar.
  2. Koncentrera verksamheten till Solvik och bygga ut så att det blir fler rum och ändamålsenlig servicebyggnad, samt att åtgärda det brandskyddsföreläggande som finns.
  3. Avveckla helårsverksamheten, sälja huvudbyggnaden och skogsfastigheten för att få medel till att renovera Solvik, betala av föreningens skulder och åtgärda brandskyddsmyndigheternas krav.
  4. Avveckla och sälja verksamheten.

Beslutet blev att uppdra åt styrelsen att undersöka möjligheten för att genomföra alternativ 3.

– Vi behöver få ihop 6,5 miljoner för att det ska gå i lås. Då kan vi täcka upp lånen och genomföra de renoveringar som behöver göras. Vi ligger efter med måleri, tak och fönster, säger Cariina Sundström.

– För att inte tala om brandskyddsföreläggandet. Byggnaden är kulturminnesskyddad så det går inte att smälla upp vilken trappa som helst, fyller Marcus Andersson i.

Hur sannolikt är det att ni kan driva Solvik med ideella krafter?

– Jag är engagerad i sommarhemmet Sillvik också, som drivs ideellt, så jag har ju sett att det går. Men det krävs förstås att det finns tillräckligt många som vill engagera sig. Och även till Sillvik blir det svårare och svårare att hitta folk som vill lägga en semestervecka på att ta hand om stället, säger Marcus Andersson.

Cariina Sundström hoppas på föreningen Kuggaviks vänner.

– Vi måste återuppväcka föreningen. Jag uppskattar att det behövs 20–30 personer för att sköta allt. Det ska klippas gräs och städas, öppnas på våren och stängas på hösten. Och så behöver någon titta till stället ibland på vintern, säger hon.

Personalen är uppsagd, men en sommar till blir det.

– Sommaren ger en bra intäkt och några i personalen har lång uppsägningstid så vi kör på ett tag till. Kuggavik drivs delvis som ett socialt företag och det är många som är beroende av den sysselsättning de har där. Det här är förfärligt sorgligt för oss alla, men särskilt för personalen och absolut värst för dem som kan ha svårt att hitta annat arbete, säger Cariina Sundström.

Mer från Accent