IOGT-NTO

Uppskov för Kuggavik

Frågan om Kuggavikgårdens försäljning dominerade distriktsårsmötet i IOGT-NTO Väst i helgen.

Frågan hänger i luften redan innan distriktsårsmötet börjar. I vestibulen på Hjälmareds folkhögskola står Carl Wennerstrand, föreståndare på Kuggavik, och delar ut flygblad om gårdens ambitioner att bli flyktingförläggning, och att det kommer behövas volontärer. Han har också med sig en monitor där en film visar korta intervjuer med de som arbetstränar på gården.

– Att sälja Kuggavik är bara en easy fix för att distrikt Väst inte vill göra jobbet för att anpassa sig till en framtid med lägre intäkter från Miljonlotteriet, säger Carl Wennerstrand.

Kuggaviksgården ägs av Kuggavik ideell förening där medlemmarna är IOGT-NTO-distrikten Väst och Syd samt Älvsborgskretsen. När gården i vintras behövde låna mer pengar av sina ägare kom lånet på 800 000 kronor tillsammans med kravet att en försäljning av gården skulle inledas. Till distriktsårsmötet har en motion om att stoppa försäljningen kommit in. Distriktsstyrelsen har besvarat motionen med att försäljningen ska inledas under 2022.

Efter lunch sätter årsmötet, med 150 anmälda deltagare, tänderna i motionen om Kuggavik, och Jan Linde från gårdens styrelse tar plats på scenen.

– Vad ska vi ha Kuggavik till? Den frågan låter ju konstig, inleder han och beskriver sedan den omgörning av Kuggaviksgården som påbörjades 2019, men som pandemin satte stopp för.

Jan Linde säger att det har funnits en negativ bild av Kuggavik som inte längre stämmer.

– Andra distrikt kommer till oss för att uppleva havet, men vi har inte sett mycket av Väst, säger han, och fortsätter:

– Ska vi vara en folkrörelse eller ska vi ha 20 miljoner på banken?  Vi tror på det nya konceptet och skulle vilja ha några år på oss att utveckla det utan pandemi.

Jan Linde. Foto: Jens Wingren

Marcus Andersson, kassör i den avgående distriktsstyrelsen tar vid för att argumentera för distriktsstyrelsens svar på motionen.

– Det här var ju en tråkig historia att ta i som det första vi gjorde på det nya året. Men det vi fick höra på ett möte i februari var att likviditetskrisen var akut. Vi konstaterade att ”det här ser inte så himla bra ut”.

Han visar mötet en kalkyl för hur Kuggaviksgårdens ekonomi skulle kunna utvecklas. I det mest akuta läget krävdes under våren ett tillskott på strax under 900 000 kronor. Med de pengarna skulle gården kunna hålla sig flytande till slutet av 2023, förutsatt att verksamheten flyter på enligt kalkyler baserade på de senaste åren.

Men det finns också ett föreläggande från Räddningstjänsten som är ett problem för Kuggaviksgården. Räddningstjänsten anser att man behöver kunna ta sig ut från övervåningen på tre av husen vid händelse av brand.

– Ska man sammanfatta så är åtgärderna som behöver göras väldigt långtgående. Antagligen skulle det behövas mellan 300 000 och 500 000, om det ens går, säger Marcus Andersson.

Han menar att man inte bör hyra ut de rum som berörs av föreläggandet och det skulle göra Kuggaviks ekonomiska kalkyl ännu dystrare.

– Vi kom fram till att det inte var ansvarsfullt att sätta in så mycket pengar i Kuggavik utan att samtidigt ställa krav, säger han.

Lars-Ove Källström från beredningskommittén tycker att man inte bara kan se Kuggavik ”som en hög med pengar”.

– Att ha ett engagemang och jobba ideellt är viktigare än ett stort bankkonto, säger han.

Att ha lån inom rörelsen ser han inte som ett stort problem, och inte något som nödvändigtvis behöver betalas tillbaka snarast möjligt.

– Det finns många verksamheter inom IOGT-NTO som kostar pengar och som drivs med hjälp av ideellt engagemang från våra medlemmar.

Lars-Ove Källström. Foto: Jens Wingren

Maria Kornevik Jakobsson som varit med och skrivit motionen tar till orda. Hon berättar om sina minnen av att jobba på Kuggavik, och under sommarläger möta barn som kommer från svåra förhållanden.

– Blir det försäljning då tackar jag för mig. Då får jag hitta någon annanstans att göra våfflor ideellt, avslutar hon.

Hon möts av applåder när hon återvänder till sin plats. Flera mötesdeltagare går upp och uttrycker sitt stöd för att behålla Kuggavik.

Marcus Andersson tar till orda igen.

– Vi vill ju inte bara se Kuggavik som en monetär tillgång, det är klart att verksamheten är viktigast. Men till vilket pris? Ska vi lägga 2-3 miljoner på att rädda Kuggavik, eller finns det andra saker vi behöver de pengarna till? frågar han årsmötet.

Han läser ur Räddningstjänstens föreläggande och säger att det finns en risk att människor skulle brinna inne på Kuggavik i fall av brand. Han menar att Kuggavik inte tagit några initiativ till att åtgärda eller överklaga Räddningstjänstens beslut trots att problemen skulle ha varit åtgärdade i december 2021.

Marcus Andersson. Foto: Jens Wingren

– Det här är kulturminnesmärkta hus och kommunens konsult har haft många synpunkter på detta. Man måste jämka sig med kulturmärkningen, säger Jan Linde.

Gull-Britt Finngård-Arvidsson säger att IOGT-NTO inte är en ekonomisk organisation.

– Jag blir ledsen när jag hör att det bara handlar om pengar. Det går inte att köpa en liknande verksamhet för pengar idag. Den ligger i ett område där bara rika har råd att bygga hus, inte vi vanliga människor. Vi är en idéburen organisation med solidariskt motto, säger hon.

Mötesordföranden Egon Frid utropar en bensträckarpaus och Marcus Andersson kommer bort till Carl Wennerstrand som sitter på sista bänkraden.

– Hur tänker ni egentligen kring det här med brandskyddet? frågar han.

Carl Wennerstrand ger en lång beskrivning av sina förehavanden med Räddningstjänsten. Han tror att problemen går att åtgärda på ett sätt som inte förstör husens utseende för en kostnad på mellan 300 000 och 400 000 kronor, en summa som han tror att de skulle kunna söka bidrag för.

Efter pausen dras streck i debatten, men flera talare står fortfarande på talarlistan, punkten har dragit ut rejält på tiden. Carl Wennerstrand vill få ordet, men mötesordförande tycker inte att en tjänsteman från Kuggavik behöver yttra sig. Marcus Andersson springer bort och pratar med representanterna från Kuggaviks styrelse medan Lars-Ove Källström pratar framme vid scenen.

Marcus Andersson greppar mikrofonen igen och berättar om förbundets ekonomiska nedskärningar och att distriktsbidraget kommer halveras från och med nästa år.

– Det kommer att få långtgående konsekvenser även för distriktet, säger han.

Han ber ombuden fråga sig själva hur det skulle påverka verksamheten i de egna föreningarna om distriktet skulle lägga pengar på Kuggaviksgården.

Jan Linde går upp i talarstolen en sista gång:

– Vi ber bara om att få testa att driva Kuggavik enligt vårt koncept ­– utan pandemi. Häri ligger en stor del av rörelsens framtid. Om vi inte har möjlighet att hjälpa människor med missbruk och funktionsnedsättningar, vad är vi då för rörelse?

Marcus Andersson återkommer och säger att distriktsstyrelsen kommit fram till att man kan jämka sig genom att stryka sin första och sista att-sats i utbyte mot att sista att-satsen i motionen stryks. Det bläddras i handlingar när ombuden försöker få grepp om vad det innebär.

Carl Wennerstrand gör ett nytt försök att få ordet och tillåts att lämna en sakupplysning om vad man gjort för att åtgärda brandskyddet. Robert Kaskas, teamchef i Väst, är inte imponerad av dramat.

– Så här har det varit sen jag var med i UNF, en ständig debatt om Kuggaviks vara eller icke-vara, säger han (Ungdomens nykterhetsförbund).

Motionärer och distriktsstyrelse får fem minuter på sig att jämka sina yrkanden innan omröstning.

När de kommer tillbaka in finns nu en att-sats från motionen och en att-sats från distriktsstyrelsens svar kvar. Det är svårt att få fram vad omröstningen egentligen gäller, men att-satserna om försäljning är borta. Till slut verkar årsmötet vara tillräckligt införstått med beslutet för att kunna gå till omröstning.

Distriktsstyrelsen får i uppdrag av mötet att arbeta för att rörelsen bättre ska nyttja Kuggaviks potential. Årsmötet röstar också för att ställa sig bakom den analys och de slutsatser som styrelsen dragit. Älvsborgskretsen reserverar sig mot beslutet.

Beslutet ger Kuggaviksgården tid. Jan Linde är säker på att man hade årsmötets ombud med sig.

– Vi hade kunnat gå till omröstning utan att jämka. Distriktsstyrelsen insåg att de skulle förlora, säger han.

Maria Kornevik Jakobsson. Foto: Jens Wingren

Maria Kornevik Jakobsson är nöjd, åtminstone delvis.

– Det var bra att de tog bort det här med att det ska säljas, även om jag vänder mig emot att man nu håller med om distriktsstyrelsens analys. Den är baserad på pandemiåren och det är missvisande.

Marcus Andersson från Västs distriktsstyrelse poängterar att det är på Kuggavik ideell förenings årsmöte som gårdens framtid verkligen avgörs.

– Övriga medlemmar i Kuggavik har i min mening varit tydliga med att de inte är nöjda med situationen, säger han.

Samtidigt finns de ekonomiska problemen kvar, med flera stora lån, menar han.

– Det blir upp till Kuggaviks styrelse att för årsmötet visa på en plan för hur de ekonomiska problemen skall lösas, säger Marcus Andersson.

Kuggavik ideell förenings årsmöte äger rum den 24 april.

Mer från Accent