Hanna Rönnmark och Carl Wennerstrand. Foto: Jens Wingren

Kuggavik ska säljas – gården hoppas på lösning

Pandemin tog knäcken på ekonomin. Ägarna menar att kursgården nu måste säljas.

Pandemin har slagit brett och hårt. För vissa var den sista omikronvågen mer ödeläggande än för andra.

– Vi kom tillbaka till verkligheten efter nyår och fick släppa fem ur personalen det första vi gjorde, säger Carl Wennerstrand, föreståndare på IOGT-NTO:s kursgård Kuggavik i Åsa, en knapp timmes bilkörning söderut från Göteborg.

Bokningar för januari, februari och mars fick rensas ur kalendern och det blev uppenbart att kursgården hade stora likviditetsproblem. Kuggavik behövde låna 800 000 kronor för att hålla sig flytande och föreståndarna vände sig till gårdens ägare – IOGT-NTO:s distrikt Syd och Väst, och Älvsborgskretsen.

– Vi plockade fram prognoser och kassaflödesrapporter för att visa vad vi har för kommersiell bas. Vi skulle kunna gå med vinst i framtiden, men som med alla andra verksamheter så går inte det under en pandemi, säger Carl Wennerstrand.

Svaret från ägarna blev att pengarna kunde lånas ut, men med förbehållet att gården då måste säljas.

– Distriktet har begränsade resurser och Kuggavik har ett stort behov av stöd. När vi tittade på möjligheten att hjälpa verksamhet så såg det ganska utsiktslöst ut att låta Kuggavik leva vidare, säger Marcus Andersson, kassör IOGT-NTO Väst.

Carl Wennerstrand håller inte med.

– Senast Kuggavik behövde låna pengar var 2013, och då var det småsummor. Kuggaviksgården har gått runt ekonomiskt. Dessutom tillför den verksamhet till våra ägare, säger han.

Foto: Jens Wingren

Marcus Andersson menar dock att Kuggavik också dras med stora skulder som verkar svåra att ta sig ur.

– Man har gått plus minus noll sedan 1979, ibland lite mer minus, men Kuggavik har en hög belåning som man inte kommer ur. De pengarna vi skulle skjuta till nu har vi ingen utsikt att få tillbaka förrän anläggningen säljs. Det är ett för långt perspektiv för distriktsstyrelsen, säger han.

”Det är väldigt tråkigt. Kuggaviksgården har bra verksamhet, men den måste kunna bära sig.”

Marcus Andersson

Dessutom, säger han, finns krav från Räddningstjänsten på renovering av flera av byggnaderna på Kuggavik, så att de lever upp till modern säkerhetsstandard. Ett arbete som skulle kosta flera miljoner.

– Det är ju väldigt tråkigt. Kuggaviksgården har bra verksamhet, men den måste kunna bära sig. Det gäller alla våra verksamheter, säger Marcus Andersson.

Daniel Olsson och Viveka Lundström. Foto: Jens Wingren

I Kuggaviks kök arbetar Viveka Lundström och Daniel Olsson sin näst sista dag på Kuggavik med att storstäda köket. Viveka har jobbat här ett halvår, Daniel två år. Kuggavik drivs delvis som ett socialt företag, där människor som står utanför arbetsmarknaden får möjlighet till sysselsättning och arbetsträning.

– Vi är inte så oroliga för egen del, det är värre för resten av personalen som riskerar att hamna helt utanför arbetsmarknaden ifall Kuggavik försvinner, säger Hanna Rönnmark, föreståndare.

Mikael Sandberg. Foto: Jens Wingren

På gårdsplanen utanför receptionsbyggnaden plockar Mikael Sandberg och Mats Johansson skräp. På något sätt fortsätter det uppstå skräp på ägorna även när man inte har gäster, för att inte tala om allt som spolas i land på stranden.

– Idag är vi elva personer. På tisdag är vi åtta. Som mest har vi varit sjutton, men då har det varit folk som haft praktik eller arbetstränat och kanske bara jobbat några timmar i veckan. Om man varit utbränd så är det bättre att börja lugnt och sedan öka, så att man får känna att man lyckas, säger Hanna Rönnmark.

”Som en del av IOGT-NTO jobbar vi med profilfrågor som antirasism, alkohol och andra droger.”

Hanna Rönnmark

På andra sidan gårdsplanen ligger annexet. Det används som socialboende och som tillfällig bostad för det lokala hockeylagets utländska spelare.

– Man har alltid haft lönebridragsanställda här, men mest som ett sätt att få billig personal. Sen vi tog över 2019 har vi jobbat mer strukturerat för att skapa ett fungerande socialt företag, säger Carl Wennerstrand.

På annexets dörr sitter en nysvarvad plakett som förtydligar att anläggningen är alkoholfri.

– Som en del av IOGT-NTO jobbar vi också en hel del med profilfrågor som antirasism, alkohol och andra droger. Det ska märkas vilka som äger gården, säger Hanna Rönnmark.

Foto: Jens Wingren.

Carl Wennerstrand började arbeta på Kuggavik i maj 2019, Hanna Rönnmark började i september samma år. De började med att sanera ekonomin och satsade på att erbjuda bättre mat. Det gjorde att de fick in en fot i wellness-branschen, med många inbokade yogakurser och retreats som resultat.

– Vi har tre eller fyra buddhistförsamlingar, en sufiförsamling och hur många yogagrupper som helst som stammisar, säger Carl Wennerstrand.

Ett halvår senare var pandemin ett faktum.

– Första helgen i mars 2020 var den sista som vi hade verksamhet som vanligt. Sen ströks alla bokningar, säger Hanna Rönnmark.

De gick från att inte ha en enda ledig helg till att ha ett tomt bokningsschema. Men somrarna har ändå varit bra.

– Somrarna har varit lättare trots restriktionerna. I juli förra året hade vi 99 procents beläggning. Vi har haft många turister som kommer på cykel från Göteborg, säger Hanna Rönnmark.

Carl Wennerstrand. Foto: Jens Wingren

Men goda somrar kan inte kompensera resten av året.

– Vi har klarat oss tack vare pandemistödet. Det som knäcker oss nu är att det inte finns något pandemistöd längre. Ingen räknade med att den fjärde vågen skulle slå så hårt som den gjorde och vi låg redan på marginalen, säger Carl Wennerstrand.

Kuggaviks Halloweenläger har varit en stor händelse de senaste två åren. Det har varit ett tillfälle att synas på orten och en verksamhet som man kunnat använda för att värva nya medlemmar.

– Vi har en grym verksamhet. Det känns lite orättvist att ägarna vill lägga ner den utan att verkligen ha sett allt vi gjort, säger Hanna Rönnmark.

Foto: Jens Wingren

Nere på stranden letar sig en kall februarivind in mellan Kuggaviks röda stugor. Innan IOGT-NTO tog över var anläggningen en sommarkoloni för barn, vilket märks på husens namn; Flickhuset, Kökshuset och Pojkebo. Den första byggnaden uppfördes redan 1917 och alla vinklar är inte helt räta.

”Det finns ju en anledning till att IOGT-NTO äger så få kursgårdar idag – det är svårt att få det att gå runt ekonomiskt.”

Marcus Andersson

Många delar av IOGT-NTO-rörelsen förlägger kurser och möten till Kuggavik, dock inte Västdistriktet. Föreståndarna tror att det finns ett dåligt rykte kring Kuggavik som dröjer sig kvar.

– Det finns en gammal idé om vad Kuggavik är som inte längre stämmer, säger Carl Wennerstrand.

Kökshuset. Foto: Jens Wingren

Marcus Andersson, IOGT-NTO Västs distriktsstyrelse, minns att Kuggavik varit en infekterad fråga i åtminstone 20 år i det som tidigare var Älvsborgs distrikt.

– Det finns ju en anledning till att IOGT-NTO äger så få kursgårdar idag – det är svårt att få det att gå runt ekonomiskt. Verksamheten idag verkar inte kräva kursgårdar av Kuggaviks storlek eftersom de andra inte finns kvar i rörelsen, säger han.

”Jag tror att det är en ödesfråga. Vill vi vara en folkrörelse så behövs det också platser där vi kan bedriva verksamhet.”

Carl Wennerstrand

– Jag tror att det är en ödesfråga. Vill vi vara en folkrörelse så behövs det också platser där vi kan bedriva verksamhet. Att hyra in sig hos externa är galet mycket dyrare i längden, säger Carl Wennerstrand.

– Jag tycker att sociala företag och kamratstöd är grunden i det som IOGT-NTO ska hålla på med. Det är det som ger legitimitet till det vi säger när vi pratar med politiker, att vi också gör grejer, säger Hanna Rönnmark.

Hanna Rönnmark. Foto: Jens Wingren

På Kuggaviksgården har de nu börjat leta efter en mäklare som kan ta sig an försäljningen av den här typen av fastighet.

– Samtidigt sticker vi inte under stol med att vi hoppas att beslutet ändras. Den distriktsstyrelse som beslutat om det här kommer ju att väljas om i april. Men om det inte finns ett medlemsintresse av att ha kvar oss så ska vi inte vara kvar. Då får vi se till att göra den här sista tiden till den mest fantastiska avslutning vi kan, säger Carl Wennerstrand, och tillägger:

– Det var synd att vi aldrig fick chansen att bedriva verksamheten utan pandemi.

Mer från Accent

Accent använder cookies i syfte att förbättra sajtens innehåll och funktionalitet. Läs mer om hur vi använder cookies och hanterar personuppgifter.

Läs mer