Tore Andersson från Farsta var först ut att tilldelas IOGT-NTO:s högsta utmärkelse, vetaranmedaljen, under årets kongress. Han hade lockats till Stora Essingen för att träffa Lucas Nilsson, nyvald ordförande i fastighetsbolaget där Tore Andersson är kassör.
– Jag undrade lite var Lucas var någonstans, men plötsligt dök Johnny Mostacero upp på en skärm i rummet där jag satt. Han påstod att han blivit inkopplad på fel möte.
Johnny Mostacero, IOGT-NTO:s förbundsordförande, började berätta om en deckare han skulle skriva som skulle utspela sig i kontorsmiljö på Stora Essingen. Huvudpersonen, Anders Toresson, skulle låna drag av Tore Andersson.
Blev du orolig när du hörde om författarplanerna?
– Nej, jag sa bara att han får väl blir mördaren då.
Någon deckare blir det nog inte, och Lucas Nilsson var det aldrig meningen att Tore Andersson skulle träffa. Som vanligt blev veteranmedaljören överrumplad.
Tore Andersson har varit medlem i IOGT-NTO sedan 1973. Hans föräldrar var redan medlemmar, men det var inte självklart att själv skulle gå med.
– Samma dag som jag väl gick med blev jag ordförande i föreningen. Det är nog inte så vanligt.
Föreningen, Dalens ros, är han fortfarande trogen trots att han inte längre bor i Nordanstig utan i Farsta.
– Jag var ju ordförande där i elva år och ordförande i distriktet i åtta år. Men jag har varit med i Stockholmsföreningen 14 juni, där jag är revisor.
”Som tjänsteman var ekonomin förstås det viktigaste, men som medlem är det absolut viktigaste verksamheten och att organisationen utvecklas.”
Tore Andersson, veteranmedaljör
Från 1988 och fram till pensionen var Tore Andersson ekonomichef på IOGT-NTO.
– Som tjänsteman var ekonomin förstås det viktigaste, men som medlem är det absolut viktigaste verksamheten och att organisationen utvecklas. Då är ekonomin ett viktigt verktyg och byggnader och lokaler ett annat. Sedan kan byggnader vara en reklampelare som visat att vi finns och ibland också vara en riktigt god investering.
Utdelningen av medaljen spelades in och visades under Kongressaktuellt på tisdagskvällen.
I samma program fick vi också se näste man på tur att få sin veteranmedalj. Det var Björn Hansson från Vännäs som blev uppringd av Johnny Mostacero i ett videosamtal.
Björn Hansson fick medaljen för sitt omfattande engagemang i såväl Vännäs som i distriktet. I 66 år, sedan han var 16 år gammal, har Björn Hansson varit medlem. I Johnny Mostaceros tal framhölls Björn Hanssons engagemang i alkoholpolitiska frågor, liksom den lokala kamratstödsverksamhet som han startat i Vännäs. Där de som tagit sig ur sitt missbruk hitta en plats i IOGT-NTO.
På torsdagskvällen delades den tredje medaljen ut. Mottagare var Kathy Gyhlesten Hallberg från Hammarö. Hon blev medlem i IOGT-NTO-rörelsen redan som 15-åring, och har varit distriktsordförande för såväl UNF som IOGT-NTO.
Under tiden hon var distriktsordförande i Värmland startade distriktet den sociala verksamheten Trossen. Kathy Gyhlesten Hallberg var under lång tid även anställd som ansvarig för IOGT-NTO:s sociala verksamhet och såg till att Socialt forum blev en viktig mötesplats.
Kongressens sista veteranmedalj delades ut under fredagskvällen till Gunvor Nygren från Reftele. Egentligen skulle hon varit värd för kongressen eftersom den skulle hållits i Jönköping, det distrikt som bjöd in kongressen till sig när Gunvor Nygren var ordförande där.
– Du har varit ordförande i många föreningar, inte bara i vår rörelse. Du är alkoholpolitiskt engagerad och har ett särskilt engagemang för barn som växer upp i familjer med missbruk, säger IOGT-NTO:s ordförande Johnny Mostacero när han ringer upp Gunvor Nygren i ett videosamtal.
”Jag har ju bara gjort det jag tyckt varit roligt. Ibland har jag fått med mig andra och ibland har jag fått jobba själv, men jag har alltid haft roligt.”
Gunvor Nygren, veteranmedaljör
Han säger att hon inte räds ny teknik.
– Du benämner dig själv som en digital 70-plussare och har gjort ett 30-tal filmer i samarbete med NBV under rubriken Gunvors bakskola. Du fångar också lika enkelt som självklart de tillfällen som ges att prata för vår sak.
– Jag har ju bara gjort det jag tyckt varit roligt. Ibland har jag fått med mig andra och ibland har jag fått jobba själv, men jag har alltid haft roligt, säger Gunvor Nygren.