”Sänkt bistånd drabbar ingen fattig” var rubriken på en ledare i Svenska dagbladet som publicerades häromveckan, och som gick hårt åt det svenska biståndet och IOGT-NTO-rörelsen. Och som renderade i en replik från Johanna Davén, generalsekreterare för IOGT-NTO-rörelsen ideell förening, Inrif.
Påståendet att det inte finns några mål med vad biståndet åstadkommer stämmer inte, säger hon till Accent.
– Det finns väldigt tydliga mål och vårt arbete är väldigt resultatstyrt. Metoderna utvärderas ständigt.
Att sänkt bistånd inte kommer att drabba fattiga håller hon inte med om.
– Jag undrar tvärtom hur man inte drabbas av sänkt bistånd som fattig? Om man tar bort grundläggande saker som vatten, skolgång, och som inom vårt område – utbildning om alkoholens skadliga effekter, så drabbas många människor i hög utsträckning av sänkt bistånd. Alkoholindustrin skulle då också kunna sätta agendan och arbeta ännu mer ostört, säger hon.
Även kritiken mot Agenda 2030 ställer sig Johanna Davén frågande till.
– Det är bara goda målsättningar i Agenda 2030, och det är en plan som omfattar hela världen med syftet att göra den bättre. Det är en plan för att skapa en bättre och mer hållbar framtid för både rika och fattiga människor i alla länder.
Johanna Davén menar att det finns en stark opinion för att värna biståndet.
– Vi har tills nu hållit 1-procentmålet, men nu sänks det plötsligt. Jag tror att de flesta i Sverige tycker att vi ska hjälpa människor som är mer utsatta, och jag oroas över vad sänkningen gör med oss som land.
Hon tycker att vi ska prata mer om hur vi kan vara solidariska och hjälpa utsatta mer.
– Många länder saknar alkoholregleringar ,och vi stöttar dem för att ta fram sådana. Vi för diskussioner och slår hål på myter om alkohol.
– Jag tycker definitivt att vi ska ge mer. Vi är ett föregångsland och borde fortsätta vara det också i dessa tider. Om vi vill värna demokratiska värderingar måste vi också värna om biståndet.