Det är slutsatsen av tisdagens seminarium om Alkoholindustrins produkter och metoder. Seminariet, som var ett samarrangemang mellan IOGT-NTO-rörelsen, Alkoholpolitiskt forum och Forumciv, visar tydligt hur alkoholindustrins framfart hindrar hållbar utveckling i låginkomstländer.
Journalisten Olivier van Beemen har lagt sex år på att kartlägga öljätten Heineken och dess verksamhet i Afrika. Ett arbete som resulterade i boken Heineken in Africa, som kom ut 2015 på holländska och 2019 på engelska. Han har sedan dess fortsatt att följa Heineken, och konstaterar att när Ryssland anföll Ukraina i februari meddelade Heineken att de skulle sluta exportera öl till Ryssland.
– Det var bara det att de inte gjorde det tidigare heller. Lite senare sa de att de skulle sluta producera Heineken i Ryssland. Men alla deras andra märken fortsatte de producera som vanligt. Det var alltså 80 procent ”business as ususal”, säger han under seminariet.
En visselblåsare hörde av sig till Olivier van Beemen med uppgifter som påvisade Heinekens fortsatta verksamhet i Ryssland. Det slogs upp stort i franska medier och i slutet av mars meddelade Heineken att de verkligen skulle lämna Ryssland.
”Jag tror inte att Heineken är vare sig bättre eller sämre än andra.”
Olivier van Beemen
Enligt Olivier van Beemen var syftet med att granska Heineken inte att komma åt företaget.
– Jag tror inte att de är vare sig bättre eller sämre än andra, men jag ville göra en fallstudie. Jag råkar bo i närheten av dem så det var enklast att börja där.
Heineken är världens näst största alkoholföretag, något större än Carlsberg. Bara AB Inbev är större. Heinekens största marknader är Mexico, Vietnam och Nigeria. De tillverkar flera hundra alkoholsorter, förutom Heineken även Amstel, Desperados, Tiger, Sol och Strongbow. I vissa afrikanska länder står de även för tillverkningen av Coca Colas produkter.
Under arbetet har Olivier van Beemen gjort mer än 400 intervjuer och besökt 13 afrikanska länder. Efter att den första holländska upplagan av boken kom ut blev han kontaktad av tidigare anställda som försåg honom med hemligstämplade interna dokument. Uppgifter som han sedan kompletterade den engelska versionen med.
– Enligt Heineken är det bra för ett lands utveckling och ekonomiska tillväxt att de etablerar sig där. De ser sig som en ö av perfektion i ett hav av elände. De använder sig av slogans som ”Brygga en bättre värld” och ”Växa tillsammans i Afrika”.
”De ser sig som en ö av perfektion i ett hav av elände. Men fattiga människor kan inte köpa så mycket öl som Heineken vill.”
Olivier van Beemen
Ekonomisk tillväxt gynnar både landet och Heineken.
– Fattiga människor kan inte köpa så mycket öl som Heineken vill. Men södra Afrika, särskilt Sydafrika, blir allt lönsammare för Heineken.
Att det dricks mycket i Sydafrika får konsekvenser.
– Under pandemin förbjöds alkoholförsäljning under en period för att skona sjukvården. Det ledde till att sjuksköterskor i Cape Town skickades hem från jobbet för att de hade för lite att göra, säger han.
Han berättar att Heineken har en lång och framgångsrik historia i Afrika. De förstår kontinenten och har lyckats framställa sig som inhemska.
– I Nigeria marknadsför de sig som Nigeria brewery och har övertygat invånarna om att det är landets eget öl. Många vet inte att det är ett stort internationellt bolag bakom, och till skillnad från till exempel Shell, som inte anses ge tillbaka så mycket som de borde, slipper Heineken kritik.
”Du säljer inte ett ölmärke, du säljer dig själv.”
Ölflicka
Men Heineken etablering kännetecknas av bedrägeri, korruption, skatteflykt och samarbete med diktatorer, enligt Olivier van Beemen. Och inte minst utnyttjande av människor, till exempel så kallade ölflickor.
– Deras uppgift är att förmå gästerna att dricka sig berusade. De går runt bland gästerna som inte håller händerna borta från deras kroppar. Och lönen är så dålig att de ofta hamnar i prostitution. Ölflickor är vanligt i Kambodja och Vietnam. ”Du säljer inte ett ölmärke, du säljer dig själv”, som en av flickorna sa till mig.
I Moçambique är man stolt över att ha lockat dit ett stort internationellt företag.
– Men de var tvungna att sänka sin skatt för att Heineken skulle flytta dit. Så i själva verket fick de betala för att få dit dem.
Genom sin storlek får Heineken ofta starkt inflytande i landet de etablerar sig i.
– Burundi är världens fattigaste land. Där är Heineken ett viktigt företag och står för tio procent av landets ekonomi. Skattepengarna som Heineken betalar används till att betala löner till människor som begår brott mot mänskliga rättigheter, som deras poliser.
Och trots stor fattigdom konsumeras mycket tobak och alkohol.
– Av befolkningens disponibla inkomst går 17 procent till alkohol och tobak. Heineken försvarar sig med att situationen skulle bli ännu värre om de lämnade landet.
Ett annat problem är desinformationen som Heineken ägnar sig åt.
– De ordnar öl- och hälsomässor och förmedlar budskapet att måttlig alkoholkonsumtion förebygger sjukdomar. En och en halv liter öl per dag anses vara måttlig konsumtion.
”Utan storkonsumenterna skulle Heineken inte göra de vinster de gör.”
Olivier van Beemen
Förutom att budskapet inte är sant anser Olivier van Beemen att det ger en falsk förespegling att Heineken skulle förespråka måttlighet.
– De säger att de hellre vill att tio personer dricker en öl, än att en person dricker tio öl. Men sanningen är att de helst ser att tio personer dricker tio öl var. Utan storkonsumenterna skulle de inte göra de vinster de gör.
Johanna Davén är generalsekreterare för IOGT-NTO-rörelsen ideell förening, den samlade IOGT-NTO-rörelsens internationella verksamhet. Hon säger att vi gemensamt måste fundera på hur människor kan skyddas från alkoholindustrins budskap.
– Var och en kan vi inte göra mycket mot en miljardindustri, men tillsammans kan vi komma åt dem. Alkohol begränsar oberoende och individuell utveckling. Det hindrar hälsa och möjlighet till utbildning. Det gäller alla länder, men är tydligast i låginkomstländer.
”Har man väl lyft alkoholfrågan så är det lättare att lyfta andra frågor som demokrati, mäns våld mot kvinnor och barns rättigheter.”
Johanna Davén
IOGT-NTO-rörelsen arbetar tillsammans med flera partners och lyfter upp alkohol på agendan.
– Har man väl lyft alkoholfrågan så är det lättare att lyfta andra frågor som demokrati, mäns våld mot kvinnor och barns rättigheter. De projekt vi stöder involverar lokalsamhället och mobiliserar människor för att få till lagstiftning som reglerar alkoholförsäljning.
Johanna Davén berättar om en kvinna som deltog i ett sömnadsprojekt.
– Hon sa att hon inte ville tjäna mer pengar eftersom mannen då skulle få mer pengar till alkohol och blåmärkena på hennes kropp skulle bli fler. Om fler NGO´s skulle ta in alkohol i sitt arbete så skulle det bli bättre.
Alkoholnormen måste brytas menar hon.
– Den är så stark att alkohol ofta ses som något som inte går att göra något åt, men det går. På IOGT-NTO-rörelsens webb finns en manual som kan laddas ner och fritt användas av andra organisationer.
Karin Gregow, policyrådgivare på Forumciv frågar sig hur vi ska försäkra oss om att företag respekterar mänskliga rättigheter. Hon säger att företag ofta har ekonomiska incitament att etablera sig i utvecklingsländer:
– Men där kan det förekomma både barnarbete och dålig arbetsmiljö. Det drabbar oftare sårbara grupper som kvinnor, barn och migrantarbetare.
Hon anser att det förslag som finns till ny EU-lagstiftning är bra, men att det behöver stärkas.
– Förslaget kommer bara att täcka en del av företagen. Det finns behov av en bindande lagstiftning som omfattar alla företag.
”NGO´s måste samarbeta inte bara med varandra, utan även med myndigheter. Både EU och WHO är viktiga partners.”
Peter Allebeck
Även Peter Allebeck, ordförande i Alkoholpolitiskt forum, anser att samverkan är den framkomliga vägen.
– NGO´s måste samarbeta inte bara med varandra, utan även med myndigheter. Både EU och WHO är viktiga partners.
Han tycker att Sveriges ordförandeskap i EU, som startar efter årsskftet, vore ett utmärkt tillfälle att ta initiativ rörande alkohol.
– Det gjorde ju Sverige sist vi var ordförandeland, men den här gången har jag inte hört någonting om några initiativ på alkoholområdet.
NGO står för Non-Governmental Organization, vilket på svenska betyder icke-statlig organisation.