Som komiker och föreläsare är Karin Adelsköld van att sätta ord på företeelser och ovanor hos sig själv och andra. Få oss att se det som är dolt eller skaver lite. Numer gäller det även alkohol. Hon gjorde upp med sitt eget beroende för drygt fem år sedan och talar nu öppet om problemen och lösningarna. Humor kan vara ett sätt att öppna upp nya tankar hos människor.
– Det finns så många kollektiva lögner om alkohol. ”Det är lite mycket nu, jag är värd ett glas vin”, till exempel. Jag såg ett skämt om det där man bytte ut vinet mot en näve tabletter. Eller tänk en släktmiddag som inleds med att alla får lite piller. Det tycker jag var roligt. Att fira eller koppla av med alkohol sitter djupt i vår kultur, säger hon.
Just att få upp frågan på bordet är lite av Karin Adelskölds käpphäst – även om hon tvekade både en och två gånger innan hon talade offentligt om sina problem. Hon ställde upp i En Beroendepodd 2023 där hon berättade sin historia för första gången. Dagen efter var hon på de flesta löpsedlarna i Sverige och senare även en hel del i Norge.
– Jag funderar fortfarande på varför det fick ett sånt genomslag. Det finns inget i min historia som är särskilt intressant. Kanske är det just därför. Det är en väldigt vanlig historia som ändå är så ovanlig att höra talas om.
Som för många andra kom alkohol att bli ett sätt för Karin att hantera andra saker. Stress till exempel. Som stå upp-komiker blev vin ett sätt för henne att komma ner i varv efter en föreställning. När föreställningarna blev fler blev tillfällena för att komma ner i varv det också. Hennes dåvarande sambo är en av få som någonsin har kommenterat hennes drickande.
– Han sa att jag dricker som en alkoholist. Jag blev otroligt kränkt och slutade dricka helt i sex år. Jag kallade mig nykter, men mentalt och känslomässigt var jag inte det. Jag begravde mig i jobb och sökte andra kickar. Och jag tänkte på att jag inte drack hela tiden.
De separerade så småningom och Karin tyckte att de sex åren av nykterhet var ett bevis på att hon inte hade alkoholproblem. Separation och utbrändhet ledde till att Karin kollapsade. Det var tufft att ta sig upp igen och hon låg efter på alla fronter. Ett problem var att hjärnan var lite trög och hon fick svårt att komma ihåg skämten när hon stod på scenen. En kollega tipsade om att ta ett glas innan hon klev upp. Det funkade i stunden – men inte i längden. Karin började mer och mer behöva vinet för att fungera normalt. Men sysslade med avancerat självbedrägeri för att skapa tillfällen där hon kunde dricka vin: Ordna middagar, odla ett vinintresse och så vidare.
– Det var som en dödsdans. All energi gick åt till att dricka och att framförallt att inte dricka. Men under pandemin släppte spärrarna och jag började dricka mer destruktivt. Jag blev rädd, för hur många gånger jag än bestämde mig för att inte dricka nästa dag så gick det inte.
Vändpunkten kom efter den första – och sista– blackouten. Sedan Lucia 2020 har hon inte druckit alkohol mer. Vid det tillfället insåg hon att hon inte tålde alkohol, men inte att hon var alkoholist. Efter ett halvår som nykter anmälde hon sig till en kurs som My Skarsgård anordnade.
– Den var väldigt bra utformad och handlade om att lära sig mer om problematiskt drickande. Ingen hade erkänt det, men alla på kursen var uppenbarligen alkoholister. Efter första dagen visste jag att jag var alkoholist och tänkte att livet var slut. Men sen kände jag mig fri, flykten var över. Där började mitt nya liv – allt blev bättre utan alkohol.
Vägen framåt gick via tolvstegsprogrammet. Karin har gått igenom de tolv stegen och fått verktyg för att hantera sitt beroende. Att träffa andra som kommit längre i sin nykterhet har betytt mycket för henne.
– Att prata om nykterhet har blivit ett sätt för mig att hålla mig på rätt sida. Jag vill försöka ge vidare det jag har lärt mig och det gör jag genom att gå på möten, volontärjobba på beroendemottagningar och genom min bok och de kontakter den ger.
För till slut skrev Karin sin historia i boken ”Jag tycker det är tungt nu”, som kom ut 2025. Hon var motsträvig först, men kände efter en tid att hennes historia och relativt lindriga fall, kanske kunde fungera som motivation för andra att göra en livsförändring. Och det verkar den kunna göra:
– Jag fick ett meddelande från en kille som firade ett år som nykter efter att ha läst boken. Han hade läst den direkt när de kom ut och skrev att han nog hade sökt hjälp tidigare om boken hade funnits tidigare.
När boken kom ut tog Karin ledigt några veckor för att ha tiden att svara på alla de meddelanden hon fick. För många som kontaktade henne var hon den första de berättade om sina problem för.
– Det säger en hel del om skammen kring alkoholberoende. Att man kontaktar en komiker, liksom. Men jag ser det som en gåva, lyssnar och försöker skicka folk vidare så att de kan få hjälp.
En annan reaktion hon möter som nykter och känd är att folk tar hennes alkoholfria livsstil som en kritik av deras alkoholbruk.
– Så skulle väl ingen tänka om en nötallergiker som väljer bort nötter?