Samtidigt som Albin Johnsén fick sitt musikaliska genombrott, kämpade han med ett beroende. I år firar han 15 år som nykter och drogfri. Men varken tiden före eller efter har varit någon dans på rosor.
– Jag har alltid känt att det finns ett hål inom mig som jag inte riktigt har kunnat förklara eller hittat ett bra sätt att hantera. Så blev jag presenterad för alkohol när jag var 13 år och hittade hem direkt. Alkohol fyllde hålet och jag förstod att det här inte var något jag bara skulle göra då och då.
Och så blev det. Han tog sig från folköl till starksprit, cannabis, tabletter och andra droger i en snabb takt. Redan när Albin var 15 år var han blandmissbrukare. I dag är han 37 år och hans äldsta son är 14.
– Det är nästan overkligt att jag började med det där när jag var yngre än vad han är i dag.
Varje motgång hanterade Albin med mer droger. Och motgångar hade han under tonåren. Han förlorade sin flickvän i tsunamin vilket blev en stor sorg. Och var med om ett traumatiskt rån.
– Jag tog mer av allt och var inte öppen för hjälp. Jag såg det som min kamp. Jag var kaptenen och målet var att sjunka. Jag mådde fruktansvärt, hade ångest men orkade inte ta tag i mina psykiska besvär.
Albin hoppade av gymnasiet och började jobba extra i restaurangbranschen. Han sökte sig till en miljö som egentligen inte alls var lämplig för honom, där det var helt accepterat att dricka alkohol och röka på. Alla han umgicks med befann sig i någon form av gråzon – hans förhållningssätt var att dämpa ångesten med droger.
– För mig har alkohol och droger aldrig varit förknippat med fest. Mer flykt, ensamhet och nerdragna persienner.
När Albin var 19 hade han missbrukat ungefär en tredjedel av sitt liv. Det börja tära på honom och det gick inte åt rätt håll. Till slut kunde han inte göra något utan att först röka cannabis. Inte äta, inte jobba, ingenting.
– Det var inte hållbart och jag märkte att jag blev seg i huvudet. Mellan 19 och 21 slutade jag 1000 gånger, men jag började 1001. Jag höll upp nästan ett år och fick bra rutiner. Sen hände en grej som gjorde att jag tappade rytmen med jobb, mat och träning. Jag bröt armen och fastnade i tablettmissbruk. Den här gången föll jag verkligen.
Under de här åren var det musiken som var Albins bästa vän. Skapa, lyssna och spela med band höll honom över ytan och han beskriver det som en religiös upplevelse, något större, något att tro på. Och det blev också en karriärväg för honom. Albin fick ett bra skivkontrakt och blev helt uppslukad av det. Han träffade också sin blivande fru och tonade ner drogerna för att kunna få förhållandet att funka.
– Jag var förälskad. Ganska snabbt bestämde vi oss för att skaffa barn. När Alexandra blev gravid slutade hon med alkohol. Det var perfekt för mig att haka på. Sen dess är jag nykter och drogfri.
Det var ett steg i rätt riktning för Albin, men hans beteende och beroendesjukdom försvann inte utan bytte skepnad. I stället för att fly med hjälp av substanser begravde han sig i arbete. Han blev manisk och allt kretsade kring musikkarriären.
– Utåt sett var jag framgångsrik. ”Din soldat” var årets mest spelade låt. Men det hjälpte ingenting mot mitt dåliga mående. Jag var trasig och sliten och klarade inte av att sköta mina relationer.
Fram till den här punkten hade Albin inte varit i kontakt med tolvstegsmetoden. Men han träffade en person som tog med honom till ett möte. Han hade redan varit nykter i två år, men aldrig riktigt hanterat sitt självhat.
– Att sitta i ett rum där andra berättade om samma sak som jag kände fick mig att inse att jag kanske inte är så ensam och dålig som jag trodde. Vi var lika. Det gjorde mig lite snällare mot mig själv. Det arbetet har tagit tid, gått upp och ner men varit nyckeln för mig. Jag har en mer stabil grund att stå på i dag. Arbetet är inte klart, jag tar fortfarande en dag i taget.
Under den här resan har Albin skruvat lite på sitt arbetsliv också. Musiken är fortfarande hans följeslagare genom livet, men han har insett att artisteriet inte är bra för honom. Sökandet efter bekräftelse och det egocentrerade kicksökandet tar mer än det ger, medan den konstnärliga och kreativa sidan av musikskapande däremot är fantastisk.
– I dag jobbar jag på Warner Music, men bakom artisterna. Jag har hittat en bättre balans på det sättet och har slutat att jaga framgång. Min bok handlar mycket om det.
Att vara öppen med sin historia är viktigt för Albin. På ett sätt har han varit det i sina texter hela tiden. Boken är att gå ytterligare ett steg längre. Han föreläser också och berättar om sina erfarenheter och kommer att göra det på Kamratstödsforum den 8 maj som anordnas av Movendi.
– Jag tror på kamratstöd och den typen av verksamhet. Vi behöver mer gemenskap i samhället. Jag hoppas ju att mitt exempel kan träffa folk som behöver det. Jag är tacksam över några vuxna personer under min uppväxt, utan dem hade det kanske gått ännu värre för mig. ”It takes a village …” som man säger. Jag försöker vara en trygg vuxen för unga i min omgivning.