Mycket tyder på att kokain blivit vanligare i Sverige under de senaste åren, det skriver Folkhälsomyndigheten i ett ny rapport. Simon, som egentligen heter något annat, är en av dem som tar kokain när han festar. I övrigt lever han ett stabilt liv med fast anställning och ett socialt nätverk av vänner och familj. För Accent beskriver han drivkraften, riskerna och hur han ser på sin roll som köpare i ett pågående gängkrig.
Första gången Simon provade kokain var på en ravefest. Han var 20 år och hade nyligen gått igenom en kris som gjorde honom mottaglig när en kompis frågade om han ville ha, berättar han.
– Jag var inne på att testa nästan vad som helst efter att ha varit med om saker som gjorde att jag tappade förankring till mål och värden i livet.
Idag är han 26 år och jobbar som IT-konsult. Hans jobb går ut på att hjälpa företag att optimera och bygga upp olika tekniska processer. Han gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet och fortsatte efter det med en teknisk utbildning.
– Jag har alltid följt en akademisk riktning, säger han.
Simon framstår som samlad. En mjuk, något lågmäld men vältalig kille med ett städat yttre som beskriver sig själv som ganska introvert.
När han väl hade testat kokain en gång kändes det inte lika farligt att prova igen. Nästa gång han gick ut gjorde han om det. Sakta men säkert blev det lite av en vana, säger han.
– Det var en sorts eskapism från verkligheten. Jag gick från att ha varit en person som var mest fokuserad på mitt förhållande och mina studier till att bara vilja ha kul.
Han rättfärdigade bruket för sig själv med att han var ung och nyfiken. Just då brydde han sig inte om vad det kunde leda till. När han tog kokain blev han pigg och alert, säger han.
– Jag blev gladare, skarp, mer extatisk och euforisk. Allt blir roligare och man kan hålla igång längre. Man får bra självförtroende och det är lättare att vara social. Men dagen efter – om man ens sover nåt – vaknar man och känner sig tom och tänker ”varför gjorde jag det där?” Det är ju dumt och skadligt.
Det tog inte lång tid innan han tog steget och började köpa själv. När Simons bruk var som mest intensivt tog han kokain nästan varje helg. Under den tiden hände det även att han kunde ta det efter jobbet på en vardag om han hade kvar efter helgen.
I perioder har han tagit en paus från både alkoholen och kokainanvändningen. När vi ses är han inne i en sådan nykter period som varat i en månad ungefär.
Simons kokainanvändning sker alltid i samband med att han dricker alkohol, berättar han. Folkhälsomyndigheter skriver i sin senaste rapport att det är vanligt att kombinera kokain med alkohol och att det innebär ytterligare hälsorisker än att bara använda drogerna var för sig. För Simon innebär kombinationen att hans spärrar och bedömningsförmåga försvinner.
– Det första jag tänker när jag blir full är att jag ska köpa en påse. I nyktert tillstånd vet jag att det inte är bra men när man är full tappar man självkontrollen.
I hans familj vet ingen utom hans bror, som han har en nära relation till, att han använder kokain. Eftersom Simon är så ordentlig i sitt liv i övrigt är brodern inte orolig över att det ska leda till något beroende, säger han. Vännerna verkar ha samma uppfattning.
– De ser mig som städad och samlad och någon som har kontroll.
Själv verkar han något mindre säker än brodern och vännerna. Rent fysiskt har han oroat sig för att han ska få skador och deformeringar i näsan. Men det har inte hänt hittills och när han gjort hälsokontroller har han haft bra värden.
– Så jag är inte jätteorolig. Jag missbrukar inte så mycket att det borde vara ett problem. Men vad vet jag. Om jag hade fortsatt på samma spår som för några år sedan hade det kunnat sluta illa.
Sverige har blivit ett av de EU-länder där störst andel av befolkningen använder kokain, enligt en rapport från EU:s narkotikabyrå EUDA. Och Simon upplever att det blir allt vanligare på fester och barer. När han exempelvis var på en spelning nyligen kom det fram en kille till honom som efter fem minuter frågade om han ville ta kokain.
Han upplever också att det generellt är mer accepterat och har varit med om att det har har förekommit i samband med konferenser eller företagsfester. Vid ett sådant tillfälle tog Simon kokain tillsammans med ett par kollegor.
När Simon ska köpa kokain har han olika kontakter han hör av sig till. Kommunikationen sker oftast via krypterade appar, varpå de möts upp någonstans.
– De kör dit med bil och så sätter man sig i framsätet och gör transaktionen lite snabbt eller så kommer de ut och möter mig.
Är du orolig för att åka fast?
– Jo, det är jag. Men jag brukar välja lugna områden där det inte är så mycket poliser. Och de som levererar brukar vara ganska diskreta. Vissa har till och med samma grejer i bilen som überchaufförer för att skydda sig från misstankar.
Hittills har Simon aldrig åkt fast. Han har någorlunda koll på straffen för ringa narkotikabrott. Och på klubbar brukar det inte vara någon kontroll, menar han. Detta trots att det ofta syns spår av kokain på toaletterna och det faktum att många går in två och två för att dra en lina.
– Jag var mycket mer paranoid i början. Men eftersom ingenting hänt hittills blir man mer och mer bekväm. Det blir en slags illusion av säkerhet.
På frågan hur han rättfärdigar att han bryter mot lagen svarar han först att han bara skadar sig själv. Men nästan genast lägger han till att han är medveten om att det han gör stöttar gängen som tjänar ekonomiskt på det.
– Det känns lite dåligt. Jag vet inte ifall personerna jag köper av tillhör något gäng eller får det av folk som begår skjutningar. Det är en obehaglig tanke.
Samtidigt tycker han att gängkriminaliteten är ett större problem än drogmarknaden, säger han.
– Om jag slutar nu, kommer de ändå fortsätta. Jag tror det behöver ske någon större och mer systematisk förändring för att stoppa det.
Generellt är han skeptisk till Sveriges narkotikapolitik och anser att större fokus borde ligga på rehabilitering än straff.
– I Sverige har vi ju väldigt stora missbruksproblemen och bland Europas mest strikta narkotikapolitik. Så det är uppenbart att det inte fungerar.
När vi träffas är Simon inställd på att fortsätta vara nykter. Det har gått en månad sedan han tog kokain sist. Han säger att han är på en bättre plats i livet och försöker hålla sig borta från alkohol och andra dåliga vanor. Det svåra med att avstå är att hans sociala liv försvinner när han håller sig borta från sammanhang utan alkohol, säger han. Även om han också har nära vänner som han kan umgås med utan att festa.
– Jag tränar, läser och försöker skaffa mig bra vanor. Men på helgerna blir jag lite uttråkad och undrar ibland vad jag ska hitta på. Det är inte så många som vill träffas och fika, vilket jag inte heller tycker är så kul. Så lite isolerad blir jag.
Att hitta rätt balans i livet är en pågående process, menar han.
– Jag hoppas jag kommer till en punkt där jag kan säga att kokain var någonting jag höll på med när jag var ung. Jag är inte så orolig men vet också att jag inte ska vara blind för varningstecken som kan dyka upp.