Det finns en stor grupp alkoholister som är lite för friska för beroendevård. Men de är på väg nedåt. Tänk om det går att hjälpa dem innan de kraschar. Det har blivit Lasse Schönemyrs nya fokus i livet. Han är nykter sedan många år och vet vad han pratar om.
– Jag kallar dem fungerande alkoholister. De är högpresterande på jobbet men de dricker samtidigt så mycket alkohol att det går ut över deras familjer. Jag vet eftersom jag själv har varit i den situationen.
I veckan firade han 35 år som nykter och i dag hjälper han andra som kämpar med ett beroende, både genom ett ideellt engagemang inom självhjälpsgemenskaper för tillfrisknande och som behandlingspedagog.
Lasse Schönemyr tog alkoholismen så långt att han till slut höll på att förlora allt.
– Min hustru Pia sa till mig att jag måste göra något åt min alkoholism annars skulle hon och vår dotter lämna mig. Jag insåg att jag inte skulle vilja leva då.
Fram till den här punkten hade Lasse på olika sätt lyckats hantera sitt liv samtidigt som han var beroende av alkohol. Redan när han var tolv år började han dricka vanemässigt. Den första fyllan var en euforisk upplevelse som han bara vill ha mer av. Alkoholen gjorde honom mer självsäker och fyllde ett hål i bröstet.
– Jag stammade, trivdes inte i skolan och hade social ångest. Med alkohol vågade jag mer.
Så småningom hamnade Lasse i restaurangbranschen och det visade sig att han hade mycket att bidra med där. Han var kreativ och duktig på att hitta samarbeten och skapa nya koncept. En annan fördel var närheten till alkohol. Ju mer ansvarsfulla roller han fick desto mer varuprover, bjudresor och studiebesök hos alkoholproducenter.
– Ingen såg eller ville se mitt problem utom mina medberoende på jobbet. Jag tog på mig en offerkofta för att kunna bibehålla mitt drickande och övertygade dem om att jag behövde alkoholen. Jag kompenserade också genom att prestera ännu bättre.
Lasse hamnade i en slags nedåtgående spiral som såg ut ungefär så här: Efter en period av drickande där han ofta hade gjort bort sig rejält och varit oanträffbar några dagar kom han tillbaka fylld av skam och revanschlust. Han drev igenom någon lyckad nysatsning för att bevisa att han fortfarande var någon att räkna med och jobbade som en besatt. Ryggdunkningarna började komma. Folk tyckte att han var duktig igen.
– Jag behövde prestera för att stå ut med mig själv. Och ingen stoppade mig eftersom jag levererade resultat.
Vid det här skedet i cykeln visste hans hustru Pia att återfallet närmade sig.
– Jag gick i spinn och tyckte att jag var värd en belöning. Det slutade alltid med att jag drack tills jag nästan blev alkoholförgiftad och var helt sänkt ett par dagar. Och sen, för att orka med mig själv, blev jag duktig igen.
Det kom som sagt en vändpunkt. Det som krävdes var att konsekvenserna av alkoholismen blev för stora. Hustruns ultimatum var en sådan. Familjen hade lite besparingar som gick till att skriva in Lasse på ett behandlingshem i Malmö.
– Jag visste direkt att jag ville just dit för jag hade sett ett fantastiskt reportage om en ganska hopplös alkoholist som till slut hamnade där och blev nykter. Hans familj hade testat allt. De hade till och med lämnat honom på en ö med förnödenheter i kylskåpet och tagit med sig årorna från roddbåten för att han inte skulle komma därifrån. Då simmade han till fastlandet med roddbåten framför sig och började supa igen.
Behandlingen i 28 dagar var en stark och omvälvande upplevelse. Redan första kvällen när de samlades i ringen kände han hur försvaret släppte. Han hade hamnat rätt. Nu skulle han kunna förändra sitt liv.
– Självhjälpsgemenskaper för tillfrisknande gjorde att jag kunde bygga upp mitt liv igen. Det har blivit en trygghet och jag har fortsatt med det och inslag av kbt. Jag ser det som att jag lever i tillfrisknande varje dag.
Krogen är en riskbransch. Men för Lasse var inte där problemet låg. Han hade en lång och framgångsrik yrkeskarriär som restaurangentreprenör efter sitt tillfrisknande. Han ser det som att beroendet sitter djupare inom honom.
– Jag tror att det är genetiskt och att jag hade blivit alkoholist oavsett vad jag jobbade med. Det är som en besatthet som kommer över mig som jag fortfarande måste vara uppmärksam på. Den kan ta sig olika uttryck som till exempel träning, mat eller jobb. För att vara psykiskt närvarande i mitt liv behöver jag självhjälpsgemenskapen på daglig basis.
Lasses egna erfarenheter har gjort att han har känt ett behov av att själv hjälpa andra med beroendeproblem. Han har utbildat sig till boendepedagog och arbetar med coachning inom arbetslivet genom initiativet Sober Minds.
– Min tanke är att det inte ska behöva gå så långt så att man hamnar i beroendevården. Det går att komma upp till ytan innan man har nått botten. För även om de här personerna kanske presterar på sina arbeten, så uppstår det mycket problem kring dem också: förtroenden som förbrukas, konflikter och frånvaro till exempel. I viss utsträckning kan arbetsplatser bli medberoende och börja anpassa sig efter alkoholisten.
Hur hittade du balansen i arbetslivet när du slutade dricka?
– Alla vill nog ha bekräftelse på sitt arbete. Men när prestationen blir viktigare än att leva sitt liv blir det dysfunktionellt. Genom att jag fick en bättre relation till mig själv fick jag också en bättre relation till andra och en sundare relation till arbetslivet.