Vår rörelse står inför en historisk omstöpning. Personligen upplever jag blandade känslor inför det hela och jag anar att jag inte är ensam om det. Å ena sidan känner jag en viss sorg över att en era går i graven när gemenskapen och organisationskulturen som funnits i våra barn- och ungdomsorganisationer delvis försvinner. Å andra sidan känner jag en stark tilltro till att vi kan bygga något nytt och bättre på vår historiska grund. Och den där nybyggarkänslan, av att vi får skapa och forma en ny organisation, gör att jag känner mig mer engagerad än på länge.
Bara namnfrågan är ju i sig engagerande. Många menar att det är svårt att hitta ett bra namn. Jag skulle vilja vända på det: IOGT, Nyktra och Sober är alla tre bra namn. Förvisso med för- och nackdelar, men oavsett är det värdiga namn. En del har föreslagit namnet Nykterhetsrörelsen. Inget dumt namn förvisso, men rent kommunikativt känns det lite tokigt. Låt oss ta ett hypotetiskt exempel: Sveriges Blåbandsungdom (Grattis till dem!) blir inom kort nykterhetsrörelsens största ungdomsorganisation, men har inget med Nykterhetsrörelsen att göra. De är dessutom medlemmar i Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet tillsammans med Nykterhetsrörelsen och (övriga) nykterhetsrörelsen. Ej att förväxla med Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet som vi ju själva kommer bedriva. Internt alltså. Krångligt? Jo tack. Är då inte Nykterhetsförbundet en bättre variant?
Jag tror att vi kommer hitta en bra lösning på namnfrågan. Det som upptar mina tankar är snarare hur de två nya organisationerna, det som kallas allmänförbundet och verksamhetsförbundet, kommer att utvecklas i framtiden. Jag har läst stadgeförslagen och jag måste säga att jag är positivt överraskad. Jag gillar särskilt hur vi bygger upp ungas makt inom organisationen. Inom IOGT-NTO har det länge klagats på att unga inte tar plats inom organisationen – nu kommer lösningarna. Vad roligt det ska bli att få verka i samma organisation som ungdomar, barn, scouter, engagerade ledare, pigga pensionärer och många fler!
Men med detta nya kommer också utmaningar. Verksamhetsförbundet är just nu främst en papperskonstruktion, delvis avsedd för att underlätta bidragssökande. Men vad händer när denna organisation börjar leva sitt eget liv? När unga samlas kring något gemensamt och får bygga upp en egen organisation, är det inte långt till att en ny ungdomsorganisation växer fram. Om denna möjlighet finns, borde vi inte möta den redan nu?
En annan utmaning är risken att vi lämnar kvar en slags ”zombie-organisation” i form av IOGT-NTO. Trots att vi sätter ett slutdatum för den gamla organisationen, kommer övergången till det nya inte att ske smärtfritt eller snabbt. Det kommer att ta tid innan alla skyltar och profilmaterial är utbytta, och vissa medlemmar kommer kanske aldrig att anamma det nya namnet. Här har vi ett viktigt arbete framför oss för att säkerställa att förändringen verkligen blir genomgripande. Hur gör vi för att få med hela IOGT-NTO in i den nya organisationen?
Övergången till två nya organisationer innebär också att gamla problem måste lösas, till exempel frågan om distriktens framtid. Det är klokt av förbunden att låta denna förändring komma i ett senare skede när de nya organisationerna är på plats. Förhoppningsvis kan vi hitta en lyckad lösning även på den här frågan.
Avslutningsvis vill jag betona att det inte är organisationsförändringar, stadgar och strukturer som är det viktigaste. Vår rörelse har ibland haft en övertro på att rätt organisationsform är nyckeln till nykterhet. Sanningen är att strukturen bara kan ta oss en bit på vägen. Den verkliga utmaningen ligger i att fylla de nya organisationerna med idéer, metoder och verksamheter som verkligen gör skillnad. Jag hoppas och tror att denna förändring tar oss närmare lösningen på den utmaningen.
Eric Tegnander medlem Hallsbergs Vapen