Den mellanstatliga Organisationen för ekonomisk påverkan, OECD, förordar flera politiska åtgärder för att komma till rätta med alkoholens kostnader: höjda skatter, högre priser, reglering av marknadsföringen, rådgivning till högkonsumenter och skärpning av rattfyllerilagar.
Sverige har relativt höga skatter och lever hyfsat upp till många av kraven, men medan andra länder går i mer restriktiv riktning så går de flesta ändringar i svensk politik åt andra hållet.
Ett drömscenario för många organisationer är att alkoholen ska få sin egen ramkonvention motsvarande tobakskonventionen. Bland annat har Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor, KSAN, under två års tid genomfört en namninsamling till stöd för kravet på att regeringen ska ta initiativ till en global alkoholkonvention. Den har nyligen överlämnats till Socialdepartementet.
Samma uppmaning till regeringen riktar också kommittén för jämlik hälsa, som i sitt betänkande lämnat två förslag som rör alkoholområdet: dels att Sverige ska ta initiativ till en ramkonvention, dels att en årlig indexering av punktskatterna på alkohol ska ske kopplat till konsumentprisindex, så att alkoholen inte sjunker i pris jämfört med andra varor.
– Det skiljer fem år i livslängd mellan hög- och lågutbildade i Sverige och gapet ökar. Även om alla grupper får det bättre så får lågutbildade den minsta förbättringen. Och alkohol bidrar till skillnaderna, säger Denny Vågerö, professor vid Stockholms universitet, och en av ledamöterna i kommittén för jämlik hälsa, vid ett seminarium med Alkoholpolitiskt forum och IOGT-NTO.
Ewy Thörnqvist, generalsekreterare för tankesmedjan Tobaksfakta, bekräftar, vid samma seminarium, att tobakskonventionen är den viktigaste anledningen till den snabba utveckling som skett på det tobaksförebyggande området.