Jens Lindh. Foto: Gustav Gräll.

Jens Lindh: Hemberedskapen borde vara högre

IOGT-NTO-medlemmen Jens Lindh är officer och väl medveten om de kriser som lurar runt hörnet. Han önskar att civilsamhällets beredskap blir bättre.

Alldeles intill Karlbergskanalen i centrala Stockholm ligger Karlbergs slott. I parken bakom slottet är Karl XII:s hund Pompe begravd. Det pampiga vita slottet inhyser Militärhögskolan som är Jens Lindhs arbetsplats där han arbetar med officersutbildningen.

Som militär konfronteras han dagligen med oron i världen.

– Världsläget och kriget i Ukraina har inneburit stora omställningar för säkerhetsläget. Försvarsmakten har länge övat och bidragit i internationella insatser tillsammans med NATO, men det är ett stort steg att vi nu är allierade och medlemmar fullt ut, säger han.

Försvarsmaktens förmåga att hantera en kris känner han sig trygg med, men civilpersoner skulle kunna vara bättre förberedda, anser han. Han påpekar att det inte bara är krig man ska förbereda sig för. Även ett längre strömavbrott eller att man blir insnöad några dagar är svårt att klara utan egen beredskap.

– Många kanske tänker ”det händer inte här”. I stället bör man fråga sig ”men om”, och förbereda sig utifrån det.

Foto: Gustav Gräll.

Åtminstone borde alla ha några dricksvattendunkar hemma, tycker han.

– Helst ska de vara fyllda med vatten som man byter någon gång ibland. Men orkar man inte hålla på med det kan man i varje fall ha tomma dunkar hemma. Kommer det en tankbil med vatten så går det inte att hämta därifrån med några petflaskor.

Själv har han en 60-litersdunk med vatten hemma.

– När vi var nyinflyttade i vårt hus, med en nyfödd bebis, blev det en stor vattenläcka i Gustavsberg där vi bor. Det kom bara brunt vatten ur kranarna några dygn. Det var inte så kul. Efter det skaffade jag en stor dunk. Den är fylld med vatten som jag byter ett par gånger per år.

Tanken med hemberedskapen är att var och en ska klara sig själv minst en vecka. Torrvaror och konserver, som går att äta utan att de behöver tillagas, tycker Jens Lindh att alla borde ha hemma.

– Vi ska kunna fortsätta våra liv även om vissa funktioner faller ifrån. Hela samhället ska inte stanna upp för att vi inte har värme och vatten hemma. Man måste fortfarande kunna äta, sova och åka till jobbet. Det är så vi håller samhället igång.

Till IOGT-NTO hittade Jens Lindh genom en lägerskola.

– I sexan åkte min klass på SANT-läger* till Saxenborg. Efteråt blev vi inbjudna till UNF. För min del fastnade jag för deras närradio. Det var verkligen min grej: att göra reportage och tekniken bakom.

Väl med i föreningen deltog han i skidresor, kurshelger och ledarutbildningar.

– Hela min uppväxt har präglats av verksamheten i nykterhetsrörelsen, säger han.

Han avslutade sin tid i Ungdomens nykterhetsförbund, UNF med fyra år i förbundsstyrelsen, de sista två som vice ordförande. Efter UNF-tiden har han varit mer aktiv i Svenska frisksportförbundet, en organisation som räknas till nykterhetsrörelsen, trots att löftet om helnykterhet numera är frivilligt.

– Mina föräldrar fick tips på en rolig midsommarhelg i deras regi. Vi åkte dit hela familjen. Åren 2000 och 2001 gjorde UNF och Frisksportförbundet en gemensam sommarturné. Ungdomar från båda organisationerna deltog. Vi hade trampoliner, klättervägg och ett musikband, och så hade vi en trailer med information från NBV. Under sju veckor besökte vi sju platser i landet, bland andra O-ringen, Nordic sport camp i Norrköping och Medborgarplatsen i Stockholm.

Foto: Gustav Gräll.

Även om han inte har varit aktiv i föreningslivet i IOGT-NTO de senaste åren har han deltagit både i Socialt forum och på några kongresser.

– Fast bara som besökare, jag har inte varit ombud. Men jag är medlem i Tollare-föreningen och sitter i styrelsen för Tollare folkhögskolas vänner. Jag var med och arrangerade kongressen i Stockholm och var ansvarig för UNF-lägren i både Piteå och Göteborg. Nu håller jag för fullt på med förberedelserna för Frisksportlägret på Stensund i sommar.

Det är tydligt att han har en faiblesse för stora evenemang.

– Jag gillar att planera, leda och genomföra sådana. Min första ledarskapsutbildning fick jag i UNF. De kunskaperna har jag haft stor nytta av.

De har också bidragit till hans yrkesval. Inför värnplikten fick han tipset att fundera över om den skulle kunna leda till ett yrke.

– Efter värnplikten sökte jag officersutbildningen.

Första anställningen fick han vid Livgardet. Efter drygt tio år vid förbandet började han studera militärteknik, vilket ledde vidare till arbete vid Försvarshögskolan där han först arbetade som lärare och sedan som studierektor.

– För tre år sedan återgick jag till Försvarsmakten och nu jobbar jag med verksamhetsplanering, personal- och utvecklingsfrågor vid Militärhögskolan Karlberg.

Sin fru, Ulrika, träffade han genom jobbet.

– När vi nyligen träffats följde hon med mig på en kamratstödsresa till Frankrike med IOGT-NTO och fick större förståelse för att nykterhetsrörelsen behövs.

För tre år sedan började de åka på Frisksportlägren med familjen.

– De har massor med roliga aktiviteter för barn, som jympa, cirkus, kanotpaddling och klättring. Först åkte vi bara med, men sedan började vi hjälpa till, jag med äventyrsverksamhet och Ulrika i pysselverkstan.

Foto: Gustav Gräll.

Inför sommarens läger fick han frågan om han kunde hjälpa till och hålla i hela lägret.

– Det känns bra att lägga tid och engagemang på det här som jag tycker är så kul och viktigt. Många engagerar sig i lägret och bidrar med såväl stora som små arbetsinsatser. Jag tror att IOGT-NTO:are också skulle ha glädje av att delta. Lägret påminner om aktiviteterna runt kongresserna som jag minns dem från förr.

Han ser engagemang som en trygghet i de oroliga tider vi lever.

– Det har ju visat sig i Ukraina att människor blir starka tillsammans. Där tror jag att svensk tradition med föreningsliv är en styrka i en krissituation. Det finns en positiv kraft i föreningslivet, man lär sig samarbeta, det är en viktig demokratiskola och ett forum för ledarutveckling och folkbildning.

Så vad kan en enskild IOGT-NTO-förening göra för att bidra till ökad trygghet och beredskap?

– Man kan till exempel ordna träffar utifrån broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” och samtala om vad som skulle hända om strömmen försvann några dagar. Det är också bra att inventera vilka kunskaper och förmågor man har bland medlemmarna. En förening är ju ett utmärkt nätverk i en krissituation då vi behöver hjälpa varandra.

*SANT-läger var en lägerskola med fokus på sniffning, alkohol, narkotika och tobak. Nykterhetsrörelsen var ofta arrangör av lägren.

Mer från Accent