Medlemmen

”Vi vill sprida hopp, skratt och glädje till utsatta barn”

IOGT-NTO-medlemmen Ann Hageus har länge jobbat med ideellt arbete. Men när hon hittade Clowner utan gränser fick hon äntligen kombinera sitt ideella engagemang med sin passion för cirkus.

Hon är nyss hemkommen från Rwanda men har redan siktet satt på Bangladesh om några veckor. Det blir Ann Hageus sjätte resa med Clowner utan gränser.

– Jag var där förra året också, och så har vi varit i Rumänien och träffat romska barn också, säger hon.

Ivern går inte att missta i Ann Hageus röst när hon berättar om Clowner utan gränser. Organisationen har funnits i över 20 år och jobbar främst med barn i flyktingläger runt om i världen. Men man har också projekt i Indiens red-light-distrikt där barn lever med sina prostituerade mödrar, barn som råkat ut för naturkatastrofer eller som växer upp i fängelser tillsammans med sina föräldrar.

– Vi utbildar barn och hjälparbetare på plats i akrobatik, jonglering, teater, allt som man kan göra med kroppen egentligen.

Rwanda är ett relativt litet land med flera flyktingläger fulla av människor från Burundi och Kongo Kinshasa. Många av lägren har stått på samma plats i över 20 år och står ut i det annars kulliga och gröna landskapet. Lägren kan rymma upp till 60 000 invånare och runt 40 procent av flyktingarna är barn.

Clowner utan gränser har en artistpool av 300 personer som är redo att resa ut i världen för organisationens räkning. Under besöket i Rwanda var de två svenska clowner och en turnéledare som åkte runt tillsammans med fem lokala akrobater.

– När vi kom i lägren fick de här akrobaterna nästan agera livvakter. Alla är så nyfikna och vissa har kanske inte sett en vit person tidigare, säger Ann Hageus.

De svåra humanitära situationerna som arbetet konfronterar henne med har inte verkat avskräckande.

– Nog kan det vara hemskt i ett flyktingläger men det hemska är ju ofta det vi får se på tv här hemma. När vi är där nere möter vi inte barnen som offer. Det är precis som när sjukhusclowner jobbar – de möter inte ett sjukt barn utan det friska i barnet.

I ett av lägren lyckades de arrangera en workshop med enbart flickor. De tackade nej till en manlig tolk och använde sig istället av kroppsspråk.

Foto: Clowner utan gränser.

Ann Hageus intresse för cirkus sträcker sig tillbaka till när hon gick en cirkusskola i Paris efter gymnasiet. Men i slutändan blev hon kiropraktor och det var först för tio år sedan som hon hittade tillbaka till cirkusen.

– Jag hade jobbat en del ideellt bland annat med ECPAT och andra utvecklingsfrågor. Så Clowner utan gränser var en perfekt kombination för mig, säger hon.

Sedan förra våren är hon även medlem i IOGT-NTO.

– Det skedde av en tillfällighet i Leksand förra våren när jag var där och jobbade. Utanför mataffären stod det två representanter från den lokala föreningen som lyckades få mig och min vän att bli medlemmar.

Sen hon blev medlem har hon börjat fundera allt mer på normerna kring alkohol som vi omges av.

– Nu ser jag på ett annat sätt när mina vänner dricker av ovana även fast det inte hade behövts. Över jul och nyår brukar det ju alltid bli lite extra alkohol och det har varit skönt att hoppa över det.

Men än så länge har engagemanget i IOGT-NTO inte sugit in henne i ideellt arbete på en lokal nivå.

– Nej, jag har varit inne och tittat på hemsidan men inte hunnit än så länge. Mitt engagemang i Clowner utan gränser tar upp det mesta av min tid.

Mer från Accent

Accent använder cookies i syfte att förbättra sajtens innehåll och funktionalitet. Läs mer om hur vi använder cookies och hanterar personuppgifter.

Läs mer