Expedition 50

”Vi får inte tappa engagemanget”

IOGT-NTO:s utvecklingsarbete, Expedition 50, innebär förändringar av stora delar av verksamheten. Nu får arbetet kritik för att engagemangsfrågan inte prioriteras.

Olle Häggström, utvecklingschef för IOGT-NTO-rörelsen i Västernorrland, anser att organisationsfrågorna tar för mycket kraft från engagemangs- och medlemsfrågor.

– Expedition 50 kom ju till för att få fler engagerade och utveckla medlemsfrågorna, men sedan kongressen i Karlstad har vi inte pratat om medlemsengagemang. Personalorganisationen och den geografiska indelningen upptar all tid.

Han är orolig för att engagemanget tappas bort under tiden.

– Just nu är det vacuum i medlemsfrågan. Vi måste öka engagemanget om vi ska finnas på många platser och synas i samhällsdebatten; om vi ska vara en kraft att räkna med. Vi kan inte vänta till efter kongressen. Då tar det till 2020 innan vi kommer igång med det arbetet, säger han.

I hans distrikt Västernorrland har de tagit itu med frågan.

– Vi listade vilket engagemang som finns i distriktet, både traditionella engagemangsformer och nya. Sedan funderade vi över vilka former vi skulle kunna utveckla.

Vad tycker du bör göras för att öka engagemanget?

– Jag tror att man måste erbjuda fler utbildningar för ideella. Det är när man möts som man får kraft. Vi har lyckats utbilda 20 nya medlemmar i Västernorrland. Vi lägger utbildningen för de nya medlemmarna, en kursdag, parallellt med andra utbildningar. Även om det kanske bara är 7–8 nya så blir det fler personer att umgås med och lära känna.

Västernorrlands distrikt anordnade också en engagemangsresa till Trondheim.

– Det möjliggjordes av ett arv vi fått, som bara kan användas för att utbilda föreningsstyrelser. Ett krav är att utbildningen sker i något av de nordiska länderna. Det var en mycket attraktiv och uppskattad resa.

Det räcker inte med att en grupp anställda ska lösa frågan. Det krävs ett medlemsengagemang.

Olle Häggström är orolig för en övertro på anställda.

– Det räcker inte med att en grupp anställda ska lösa frågan. Det krävs ett medlemsengagemang. Om 4 000 värvar varsin medlem så är målet uppnått.

Idag ser det inte ut så.

– Nu är det i stället få personer som värvar många. Det förutsätter att det finns andra som tar emot dem i verksamheten, men det finns ingen beredskap för det idag.

Han tycker att prioriteringen varit felaktig i sjösättningen av Expedition 50.

– Nu går det inte att backa bandet, men jag trodde att vi skulle börja med att prata om hur vi skulle öka engagemanget och öka medlemstalet. I stället fastnade vi i organisatoriska frågor. Det är en stor risk att vi tappar något på vägen.

Att endast räkna medlemmar i numerär anser han är ointressant.

– Jag förstår att det är bra med mätbara mål, som antal medlemmar och skattesänkningar, medan det är svårare att mäta hur vi klarar att utmana alkoholnormen och ökar medlemsengagemanget.

Han tycker att IOGT-NTO borde fundera mer över hur medlemsrekryteringen går till.

– Förra året värvade vi 300 nya medlemmar i Västernorrland. Två tredjedelar värvades utanför köpcentra och andra platser med mycket folk. Vi lyckades inte engagera dem, och i slutänden räckte det inte till att nettoöka medlemsantalet i distriktet. Och så många är det inte som dör på ett år.

Jag tror att vi som rörelse tjänar på att ta emot folk som inte tagit steget till helnykterhet.

För Olle Häggström är det inte självklart att medlemskapet kommer före engagemanget.

– Kanske borde vi engagera människor först och fråga dem sen? Jag tror att vi som rörelse tjänar på att ta emot folk som inte tagit steget till helnykterhet. Inte så att de skulle få beslutanderätt, men att ta vara på deras engagemang och ta med dem i gemenskapen tycker jag att man ska göra. Men den åsikten vet jag att alla inte delar, säger han.

Andrine Winther, vice ordförande för IOGT-NTO, delar Olle Häggströms syn på skälet till att Expedition 50 kom till.

– Det är för att frigöra tid och lust till engagemang. Medskicket från kongressen var dock att vi skulle ta god tid att lyssna in synpunkter från olika håll. Men det är toppen att organisationen visar otålighet och tycker att det går för sakta, säger hon.

Hon håller inte med om att engagemanget glömts bort.

– Redan nu frigör vi tid för dem som valt att få avlastning med administration. De förtroendevalda har påpekat att allt för mycket av deras tid gått åt till administration, förvaltning av fastigheter och ekonomi. Nu får de tid över för att göra insatser, säger hon.

Andrine Winther. Foto: Maria Steén

Värvningen ligger högst på agendan för förbundsstyrelsen.

– Hur vi ska bli fler och hur vi ska öppna organisationen för de nya. Det kommer fortfarande att krävas att några värvar många, men allra bästa sättet att värva är att skapa lokala team där man jobbar tillsammans flera som känner området.

Expedition 50 ska försöka hitta alternativen. Det är en lika viktig insats att skänka pengar till internationella projekt som att göra något annat.

För att behålla fler medlemmar anser hon att det måste finnas fler olika engagemangsformer.

– Vi måste ställa om mentalt. Länge har vi tryckt in medlemmar i föreningar, men 80 procent av våra medlemmar vill ju ha något annat. Expedition 50 ska försöka hitta alternativen. Det är en lika viktig insats att skänka pengar till internationella projekt som att göra något annat.

Hon är nöjd med hur långt processen kring Expedition 50 kommit.

– Jag ser positivt på att vi kommit så långt. Nu börjar också de tillfälliga teamen komma på plats. De är nyckeln till att få igång nya engagemangsformer, säger hon.

Hon är inte rädd för att förväntningarna ska läggas över på tjänstemännen att läsa engagemangsfrågan.

– Nej, tvärtom. De jobbar ju nära tillsammans med de förtroendevalda i distrikten, säger hon.

Även Olle Häggström håller med om att de nya teamen ger visst hopp för framtiden.

– Det känns som att de nya personalteamen, de som hunnit komma i gång, är på rätt väg. Lite hoppfull är jag, men vi måste i gång snart. Innan det är för sent.

Mer från Accent