Fjortonåriga Struten-reportern Elvira Oberger suckar och drar handen genom sitt hårsvall. Fingrarna rör sig lite tvekande över datorns tangentbord. Det ska bli en artikel om hur man pimpar sin penna – men hur gör man egentligen för att det ska bli läsvärt och bra?
Bredvid Elvira sitter Sara Brunskog, frilansjournalist med stor vana att arbeta med juniorreportrarna. Hon vägleder med handfasta tips och råd i skrivandets ädla konst: ordval, meningsbyggnad, stavning och inte minst hur man börjar för att få en bra och intresseväckande ingång i texten.
– Det är en kul artikel att skriva, eftersom den passar de flesta barn, även de yngre. Det är ganska enkelt och väldigt användbart, till exempel i skolan, säger Elvira och låter vänster hand rulla blyertspennan som hon har klätt i blommönster.
Elvira och de andra juniorreportrarna, David Jakobsson, Karin Johansson, Zandra Klasson och Edith Housset, är alla på plats i Göteborg under fyra hektiska dagar tillsammans med en handfull vuxna och engagerade Strutenexperter, däribland Strutens redaktör Pontus Landström. Att juniorreporter-helgen i Göteborg sammanfaller med Bokmässan är ingen slump. Reportrarna tillbringar flera timmar inne på mässan för att hitta inspiration och uppslag. Här ges också många tillfällen till spännande intervjuer med kändisar och experter på de områden som rör Junis verksamhet och ideologiska grund.
– På torsdagen, som är barnens första arbetsdag här, får de gå runt en timme inne på Bokmässan och samla på sig så många uppslag och idéer som möjligt. Sedan kommer de tillbaka hit till hotellet och så skriver vi upp alla idéer på en whiteboard. Högt och lågt, allt är välkommet. Därefter försöker vi rensa i idéflödet och renodla, säger Pontus och pekar på de inringade ämnesorden på den vita tavlan.
Här återfinns ord som smoothie, halloween, skräck, demokrati, flykt, påsk, sociala medier, äventyr och läger. De ska kokas ner till konkreta artikelidéer som barnen under dagarna som följer ska förverkliga. Det innebär i många fall intervjuer, research och ibland inköp av material eller ingredienser. Det mesta fotograferas på plats av två professionella fotografer: Torkel Edenborg och Daniel Jansson.
– Efter en reporterhelg i Göteborg kommer vi hem med ett 60-tal färdiga artiklar inklusive proffsbilder. Det innebär att det finns innehåll att portionera ut i varje nummer av det kommande årets Struten, säger Pontus och understryker vikten av att det faktiskt är de unga juniorreportrarna som skriver för Strutens läsare.
Det är inte vuxna som skriver för barn, utan barn skriver för barn – om än med handledning – vilket ger en helt annan trovärdighet. Att producera Struten handlar helt enkelt om något mycket större än traditionell journalistik: Struten är en barntidning på barnens villkor.
De vuxna är med och vägleder barnreportrarna för att de ska lära sig hur man jobbar journalistiskt, och för att peppa dem att producera världens bästa barntidning utifrån deras förmågor och styrkor.
Resultatet blir för det mesta häpnadsväckande bra. Och då handlar det inte bara om Strutens innehåll. Det handlar om barn som mognar och lär sig att ta ansvar, om ökad kunskap om vad det innebär att vara reporter, om gemenskap, skratt och sammanhållning med målet att göra en riktigt bra tidning tillsammans.
– Vi har gjort detta i elva år nu och det är lika inspirerande och roligt varje gång. Juniorreportrarna har en enorm drivkraft och vi jobbar alla väldigt hårt under fyra intensiva dagar. Det innebär att vi ofta jobbar från nio på morgonen till åtta på kvällen. I går åt vi middag klockan nio, säger Pontus och sveper med handen över den provisoriska redaktionen som är inhyst i ett konferensrum på ett stort hotell i närheten av mässan.
Överallt lyser flitens lampa i form av datorskärmar över vilka entusiastiska reportrar sitter böjda med koncentrerade blickar. Det skrivs för brinnande livet. Frågor, funderingar och skratt haglar över borden. Insamlat informationsmaterial från Bokmässan ligger i svällande högar. Det är rörigt och kreativt. Några är på utgång med anteckningsblock och en vuxenreporter i släptåg, andra är på ingång med rosiga kinder och fullskrivna block.
Barnen får ta ledigt från skolan för att vara med under långhelgen i Göteborg. Men det här är inte det enda tillfället som de skriver för Struten. När de blivit utvalda efter att ha ansökt om ”jobbet” får de träffas en helg och skriva krönikor, samt även andra texter till Struten. Därefter kan det uppstå tillfällen då de får rycka ut och till exempel göra någon kändisintervju.
Men vem blir juniorreporter för Struten?
– Jag sökte för två år sedan efter att ha sett en annons i Struten, så detta är mitt andra år. Jag är bra på att skriva och skrev en krönika som jag skickade in. Jag blev jätteglad när jag blev antagen och tycker att det är super att vara här. Det finns massor att göra, man kommer alltid på idéer och så inser man att det mesta faktiskt går att genomföra om man bara vill. Det bästa med att vara här är att man får göra saker man aldrig gör annars, i sin vardag. Som att intervjua, säger 14-årige David Jakobsson, som snart ska ut med fotograf för att träffa överlevnadsexperten Jan-Erik Ullström, författare till Barnens Lilla Överlevnadshandbok.
14-åriga Karin Johansson är ny som Struten-reporter och själaglad över att ha fått chansen. Hon drömde om att bli Struten-reporter redan som liten. Men det var först nu som hon hade åldern inne för att söka. Hon och klasskompisen Elvira sökte – och bägge blev till deras stora lycka antagna.
– Det är ascoolt att få gå på Bokmässan och se alla människor och möta kändisar. Jag gillar allt med reporterjobbet. Det är mycket intryck och allt blir lite huller om buller. Men det är kul! säger hon med eftertryck.
Under dagen är det mycket som händer samtidigt. Inne på redaktionen ska godis i påskägg fotograferas. Någon har varit ute och handlat en massa färgglatt snask. Lite senare sveps yngsta reportern Edith Housset, 10 år, in i toapapper för att agera mumie. Det ska bli bilder till Halloween-temat. Under mycket fniss och metervis av tålamod kläs hon in i papper tills bara hennes lilla näsa sticker ut. Fotograf Torkel förevigar.
I redaktionsalen skrivs det artiklar, diskuteras högljutt och äts snacks och kakor. I ett angränsande utrymme sitter ett gäng vuxna och barnreportrar i en soffgrupp och spånar läskiga fotoidéer till halloween-temat.
Samtidigt på Bokmässan intervjuar David överlevnadsexperten, som svarar beredvilligt och dessutom följer med utomhus för fotografering. Senare under dagen har David ytterligare en stor intervju inbokad: med demokratiminister Alice Bah Kuhnke. Med henne ska han prata demokrati.
Men planerna med ministern spricker, åtminstone tillfälligt. Intervjun, som var inplanerad kring lunch, blir uppskjuten till senare.
Det är många som drar i Alice Bah Kuhnke. David rycker mest på axlarna.
– Jag hoppas att hon dyker upp på nästa avtalade möte, säger han och hastar vidare genom de fullsmockade mässlokalerna.
Ungefär samtidigt som David banar väg mellan montrarna gör andraårsreportern Zandra en enkät om barnkalas tillsammans med Felicia Hedström som vuxenassistent. Duon dyker på några barn och Felicia ställer frågan: måste man bjuda hela klassen på kalas? Zandra antecknar namn, ålder och pojkens svar.
– Nästa barn kan du testa att fråga själv, säger Felicia leende och lämnar varsamt över bollen till Zandra, som utan darr på rösten gör allting rätt: hukar sig ner till barnets nivå, presenterar sig och ställer lugnt frågan. Zandra älskar att vara reporter för Struten.
– I morse intervjuade jag en person som gör smoothies och nu gör jag det här. Senare kommer jag att ta tag i vampyrtemat i Struten. Jag tröttnar aldrig, säger hon och tillägger att även skrivandet är lustfullt.
Framåt sextiden skymmer det över Göteborg, men arbetstempot på redaktionen är fortsatt lika kaxigt.
På golvet ligger Karin och plitar på en text. Elvira sitter klistrad vid datorn. David släntrar in genom dörren, nöjd över att till sist ha fått det där samtalet med Alice Bah Kuhnke.
– Jo, det gick bra! Hon var trevlig och sa bra saker, säger han och slår sig ner på en stol. Kanske väntar han tills i morgon med att skriva. Nu behöver han pusta ut en stund. Om ett par timmar är det dags för gemensam middag och i kväll faller valet på hotellets egen restaurang.
– Mmm. Jo, jag är väl ganska trött. Men man känner inte av det så mycket, eftersom allt är så kul och det hela tiden händer saker, säger Elvira och kikar upp från sin text.
Ännu återstår en hel arbetsdag för juniorreportrarna med nya spännande möten och genomarbetade texter, innan det är dags för hemfärd på söndag. Då är de förhoppningsvis många erfarenheter rikare, en aning klokare och har fått ett gäng nya vänner för livet.
Här är Strutenreportrarna
David Jakobsson, 14 år
Bor: I Östersund
Bäst med att vara juniorreporter: Gillar att skriva. Kul att få göra något helt annorlunda.
Vill bli när jag blir stor: Jobba med djur. Kanske veterinär.
Karin Johansson, 14 år
Bor: I Norrköping
Bäst med att vara juniorreporter: Vi får så bra coaching och hjälps åt.
Vill bli när jag blir stor: Lärare.
Edith Housset, 10 år
Bor: I Västerås
Bäst med att vara juniorreporter: Kul och spännande att få träffa nya människor och så är jag bra på att skriva.
Vill bli när jag blir stor: Skådespelare.
Elvira Oberger, 14 år
Bor: I Norrköping
Bäst med att vara juniorreporter: Roligt att skriva, bolla idéer och att träffa folk.
Vill bli när jag blir stor: Läkare.
Zandra Klasson, 14 år
Bor: I Jönköping
Bäst med att vara juniorreporter: Att man får åka runt och se och uppleva så mycket.
Vill bli när jag blir stor: Jag vill syssla med musik. Jag sjunger och spelar gitarr.