Hur känns det att få en så fin utmärkelse?
− Det kändes väldigt fint. Jag hör till dem som faktiskt träffat Ruben Wagnson, eller snarare sett honom.
Medaljen ges till någon som gjort synnerligen betydelsefulla insatser för internationellt IOGT-arbete. Vad har du gjort för att få den?
− Jag har lagt ner mycket tid och arbete de senaste åren; först på att utreda hur vi skulle kunna förbättra institutet, organisatoriskt och administrativt, och sedan på att genomföra förändringarna, med flytten till Stockholm bland annat. Jag tror att det var därför jag fick medaljen.
Kommer du att fortsätta att arbeta internationellt?
− Mitt hjärta klappar för internationella frågor, men nu begränsas mina internationella engagemang till att hjälpa till med insamlingar. Istället engagerar jag mig mer lokalt och i distriktet. Jag är ordförande i IOGT-NTO i Mariefred och i Sörmlandsdistriktet.
Så du har inga planer på att trappa ner?
− Jo, det är ju det jag försöker göra, men är man folkrörelsemänniska så är det svårt att låta bli att engagera sig. I föreningen i Mariefred är vi inte så många och vi har ett hus att ta hand om så alla krafter behövs.
Hur kom du med i rörelsen?
− Jag började som scout i Nacka. Flickscoutkåren där var väldigt stor och aktiv. Jag var en bland många engagerade scoutledare. Min pappa var väldigt bekymrad över att jag la ner mycket mer tid där än på skolarbetet. Sedan tog politiken över, men när jag slutade som heltidspolitiker 1999 fick jag lite tid över och ville tillbaka till nykterhetsrörelsen.