Vid kongressen i Uppsala 2007 beslutades att IOGT-NTO skulle jobba för att styrelserna skulle ha en så jämn könsfördelning som möjligt. Målet var att 90 procent skulle vara jämställda 2010. Som Accent kunde visa vid en kartläggning 2012 uppnåddes aldrig det målet. Kartläggningen visade att situationen var som minst jämställd i föreningarnas styrelser. Men det var även ont om kvinnor på ledande positioner både inom föreningarna och i distrikten.
När Accent nu gör en uppföljande kartläggning visar den att det fortfarande finns mycket kvar att göra, och att utvecklingen i vissa fall gått åt fel håll.
Kongressen 2007 definierade aldrig vad som ska anses vara jämställt, i skrivningen står bara att målet är en ”jämn könsfördelning”. Accent har därför – precis som vid kartläggningen 2012 – gjort avgränsningen att styrelser där max 60 procent av ledamöterna är av samma kön anses vara jämställda.
I Accents förra undersökning var jämställdheten sämst på föreningsnivå. I slutet av 2012 var 40 procent av föreningsstyrelserna jämställda. Fyra år senare är motsvarande siffra 29 procent. Där finns ungefär lika många manliga som kvinnliga styrelseledamöter, trots det är det bara 188 stycken av totalt 658 styrelser som är godkända ur jämställdhetssynpunkt. Förklaringen är att det i många styrelser är en betydande majoritet män – alternativt kvinnor.
Det råder även brist på kvinnliga ordförande i föreningsstyrelserna. Bara 36 procent av föreningsordförandena är kvinnor, vilket bara är en procentenhets ökning sedan granskningen för fyra år sedan.
Av IOGT-NTO:s 23 distriktsstyrelser är det 39 procent som passerar som jämställda. Detta kan jämföras med att 44 procent godkändes för fyra år sedan. Även distrikten har alltså backat.
Åtta distriktsstyrelser har för många män som ledamöter, och sex styrelser har för många kvinnor för att bli godkända. I Skaraborg är till exempel endast tre av tio styrelseledamöter män, medan Göteborg och Bohusläns distriktsstyrelse har sex män och två kvinnor i sin styrelse.
Men så har det inte alltid sett ut. För fyra år sedan var nästan hälften av ledamöterna kvinnor i Göteborg och Bohuslän. Men efter att ha haft flera kvinnliga ordförande under senare år hoppade den tidigare ordföranden och flera andra kvinnliga ledamöter av i samband med det senaste årsmötet. Nuvarande distriktsordförande Jan Linde är missnöjd med situationen och ser allvarligt på den. Han menar att mycket grundar sig i ett allt för hastigt jobb av valberedningen.
– Jag tror inte att det är svårare att hitta kvinnor än män. Men letar man i sista stund så är det ju inte lätt. Jobbar man så kortsiktigt så löser man inte frågan om jämställdhet, säger han.
Jan Linde tror också att kvinnor kan behöva mer uppmuntran för att ta sig an ett styrelseuppdrag.
– Många säger att ”det kan väl inte jag”. Det har jag aldrig hört en man säga. En sån mentalitet är det viktigt att knäcka, säger han.
Förbundsordförande Johnny Mostacero är inne på samma tankebana. Han tror att valberedningarna kan vara en nyckel till förbättring.
– Sen beror det också på vilket nätverk valberedarna har att rekrytera ifrån. Det handlar dels om att det ska vara jämställt mellan de valbara, men också att jämställdheten fortsätter vara top of mind. En funktionärsutbildning med NBV (Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet) skulle kunna vara en annan sak som kan hjälpa. Vi kan utnyttja våra noder för att bli bättre som organisation, säger han.
Jag är öppen för att sätta maxtid på hur länge man ska kunna sitta.
Åsa Hagelstedt, ledamot i IOGT-NTO:s valberedning på riksnivå, bland annat för valet till förbundsstyrelse, håller med om att mycket ansvar ligger på valberedningarna.
– Som valberedare måste du vara modig. Om en styrelse består av en hel del medelålders vita män, och de tycker att det funkar jättebra och vill sitta kvar, så är det ju sällan populärt att komma in och peta folk. Men det behövs om man vill ha en annan sammansättning, säger hon.
Åsa Hagelstedt tror inte att svårigheten ligger i att få kvinnor att acceptera styrelseuppdrag utan snarare att det kan vara svårt att få männen att ta ett kliv tillbaka.
– Min bild är att det är vanligare att män vill sitta kvar längre i en styrelse. Medan kvinnor ofta ifrågasätter om de gör ett bra jobb och bör sitta kvar. Jag är öppen för att sätta maxtid på hur länge man ska kunna sitta, säger hon.
Föreningslivet har överlag ganska svårt att rekrytera personer som vill ta ansvar över tid.
Jönköpings distrikt har till skillnad från Göteborg gått från att enbart ha en kvinna i sin distriktsstyrelse till att i dag vara jämställda. Gunvor Nygren, distriktsordförande i Jönköping, säger att valberedningen haft jämställdheten för ögonen under de senaste åren. Valberedningen har även haft en ledamot som också jobbat med jämställdhet centralt i organisationen. Men trots det är det inte alltid lätt att rekrytera nya styrelseledamöter.
– Föreningslivet har överlag ganska svårt att rekrytera personer som vill ta ansvar över tid. Man är beredd att göra punktinsatser, men är inte så sugen på det här med att binda upp sig, säger Gunvor Nygren.
Påverkar könsfördelningen styrelsens verksamhet?
– Nej, jag tror faktiskt inte det. Det har nog mer med person och intresseområden att göra. Man ska ha någon som intresserar sig för det drogpolitiska arbetet, någon som vill göra utåtriktad verksamhet, någon som kan ta i det ekonomiska.
Många kvinnor säger att ’det kan väl inte jag’. Det har jag aldrig hört en man säga.
Jan Linde i Göteborg däremot, tror att sammansättningen har betydelse.
– Absolut, kvinnor har ju oftare en fäbless för de mjuka frågorna. Så det tror jag påverkar, säger han.
Om man slår samman IOGT-NTO:s 23 distriktsstyrelser så blir siffrorna ganska jämna med 84 manliga och 80 kvinnliga ledamöter. Av distriktsordförandena är 45 procent kvinnor.
I Värmlands distrikt har styrelsen länge haft en övervikt kvinnor. I dag är bara två av sju ledamöter män.
– Vi har haft en kvinnlig ordförande i flera år vilket kanske har satt ribban. Men vi har i alla fall sagt att vi strävar efter att det ska vara jämställt i styrelsen. Sedan gäller det för valberedningen att hitta intresserade ledamöter som kompletterar varandra så det blir en bra distriktsstyrelse, och de senaste åren har det blivit många kvinnor, säger ordförande Monica Ståhl.
Mentorskap för kvinnor som är nya i rörelsen tror hon kan vara ett bra sätt att öka jämställdheten.
– Det har vi tidigare erbjudit nya kvinnor som vill ha hjälp eller stöd, för att få dem att ställa upp. Oavsett kvinna eller man är det en ganska speciell situation i toppen av en organisation, säger Monica Ståhl.
Tror du att kvinnor är mer utsatta när det uppstår kontroverser?
– Kvinnor är kanske inte alltid så vana vid att stå i centrum på det sättet. Men jag tror att män också kan ta illa vid sig och där är det ju viktigt för alla att ha en vän att vända sig till för stöd och goda råd.
Jag röstar själv på kvinnor eftersom de ofta ligger sämre till.
Monica Ståhl tycker det är viktigt att kvinnor lyfter fram varandra.
– Jag röstar själv på kvinnor eftersom de ofta ligger sämre till. Män har ofta egna nätverk där de röstar på sina bröder. Då röstar jag på mina systrar, säger hon.
IOGT-NTO:s förbundsstyrelse är jämställd med sju män och sex kvinnor. År 2012 var förhållandet det omvända – sju kvinnor och sex män. Men Åsa Hagelstedt, ledamot i valberedningen, är ändå inte helt nöjd.
– Den förbundsstyrelse som sitter nu består i princip bara av etniska svenskar och det speglar inte IOGT-NTO:s medlemsskara. Men vi hade inga andra namn att jobba med, säger hon.
Förbundsstyrelsen, IOGT-NTO Fastigheter, Tollare, Dagöholm, Wendelsberg, Accent och Miljonlotteriet har överlag balans mellan antalet män och kvinnor. Bara Wendelsbergs styrelse får underkänt för ett visst överskott av kvinnor. Även andelen kvinnliga respektive manliga ordförande är jämn: tre män och fyra kvinnor. Men av de högsta cheferna i dessa organisationer är endast två av sju kvinnor (Jämfört med en av sju för fyra år sedan).
– Ganska många chefer på kansliet är kvinnor. Dock inte på de högsta positionerna. Det kan ju bero på många olika saker, men det kan ju handla om hur livet ser ut i övrigt, säger förbundsordförande Johnny Mostacero.
Sedan Accents tidigare undersökning har sex nya chefer tillsatts i toppen av dessa organisationer. Av de nyanställda cheferna är två kvinnor och fyra män. Folkhögskolorna har tillsatt nya rektorer som båda är män. Detsamma gäller för de högsta cheferna på Dagöholm och IOGT-NTO-fastigheter.
– Jag tror också att man måste jobba på att få kvinnor att ta klivet och svara ja på en sån förfrågan. Man kanske ser att det har varit mansdominerat innan och det gör att det blir svårt att ta ett sånt kliv. Man kan behöva uppmaningar från andra, säger Johnny Mostacero.
I samband med granskningen 2012 sa Kjell-Ove Oscarsson, då vice ordförande i förbundsstyrelsen, att man gjort alldeles för lite på jämställdhetsområdet. Men trots det verkar inte mycket ha förändrats under de senaste åren. Enligt Johnny Mostacero står förbundsstyrelsen just nu inför många andra utmaningar som varit mer pressande.
– Vi har inte haft frågan uppe under min tid som ordförande och det kan bero på att vi är åtta stycken som är helt nya i förbundsstyrelsen. Det gäller att välja vilka frågor man tar i, säger han.
Utbildning för valberedningen skulle kunna hjälpa.
Men jämställdheten är inte nedprioriterad vill han ändå betona.
– Jämställdhet ger ytterligare dynamik i samtal och diskussioner. Vi har både män och kvinnor som medlemmar och de förtjänar att representeras lika. Bra valberedningar som har jämställdhet på agendan och utbildning för dem som behöver det tror jag krattar manegen för jämställdhet inom organisationen, säger Johnny Mostacero.
Åsa Hagelstedt tycker inte att IOGT-NTO gör tillräckligt för jämställdheten i rörelsen.
– Nej, men det finns goda ambitioner, och jag vet att det finns människor som kämpar stenhårt för detta. Men så länge kvinnor ifrågasätter sig själva mer, och vi får höra att folk uttalar sig sexistiskt, så har vi inte jämställdhet i rörelsen.