Nykterhet

Distrikten: ”Ge oss mer pengar”

IOGT-NTO har varje år omkring 70 miljoner kronor i intäkter. Av dessa går 15 miljoner till distrikten, som kämpar för att få ekonomin att gå ihop. ”Ge oss mer pengar” säger de distriktskassörer Accent har talat med.

Jämfört med många andra ideella organisationer har IOGT-NTO en god ekonomi. Lotteriverksamheten har de senaste tio åren levererat allt större överskott till verksamheten. Men används pengarna på rätt sätt? Accent har tittat närmare på vad pengarna egentligen går till.

Ute i distrikten är det ofta svårt att få pengarna att räcka till. De bidrag många hade från landstingen har minskat radikalt eller helt försvunnit och några nya inkomstkällor förutom fördelningen av lotteripengarna har inte tillkommit. Stödet från IOGT-NTO-förbundet har ökat de senaste åren men det verkar inte räcka till.

– Om förbundet är sårbart för att vi har en stor del av våra intäkter från samma källa så är nog distrikten ännu mer sårbara, säger Åsa Hagman, förbundskassör i IOGT-NTO. Jag tror också att det ökade stödet från förbundet har lett till en viss bekvämlighet när det gäller att hitta intäkter från annat håll.

Av de omkring 70 miljoner som IOGT-NTO har i intäkter under 2009 går 15 miljoner direkt till distrikten. Den största delen fördelas beroende på medlemsantalet – varje distrikt får 250 kronor per betalande medlem. Övriga intäkter går till centralt anställd personal, förbundskansli, medlemstidning och aktiviteter. Totalt kostar den centralt anställda personalen, inklusive utvecklingskonsulenterna som arbetar ute landet, omkring 30 miljoner kronor per år.

Bengt Sandberg, distriktskassör i Östergötland, tycker inte att pengarna som satsas på centralt anställd personal och centrala projekt ger tillräcklig utdelning.

– De miljoner som satsas centralt ger inte tillräcklig utveckling ute i distrikten. Det görs en massa saker centralt som säkert är bra men det man gör är inte anpassat till vad vi behöver.

Per Wihlborg, kassör i Skånes IOGT-NTO-distrikt är inne på samma spår:

– Vi i Skåne har länge tillhört bråkmakarna som tycker att mer pengar ska gå till distrikten. Förbundet har en viss förmåga att bygga upp byråkratier och då blir det lätt att man också försvarar sitt revir. Samtidigt är det självklart att vi är beroende av en kompetent förbundsorganisation.

Åsa Hagman håller inte med om att pengarna används på fel sätt.

– Om vi inte lägger pengar centralt får vi inte heller någon samordning eller gemensamma projekt och kampanjer. Dessutom är det ju viktigt att kunna serva alla med gemensamma saker som medlemsregister och värvningskampanjer, det vill alla ha. Och de centralt anställda arbetar ju på ett eller annat sätt för distrikt och föreningar så stödet är större än bara de pengar som delas ut varje år.

Visst självkritik kommer dock från förbundskassören.

– Det är nog så att vi är bra på att lägga till verksamheter men lite för dåliga på att avveckla. Det går inte att driva sju centrala kampanjer på samma gång och ibland upplever nog föreningar och distrikt att det kommer för mycket från centralt håll.

Att stödet till distrikten baseras på antalet medlemmar och är lika över hela landet gillas inte av alla. Kjerstin Bengtsson, distriktskassör i Jämtland, tycker att glesbygdsdistrikten missgynnas.

– Det är helt enkelt svårare att värva här än i tättbefolkade områden, det finns inte lika många att hämta medlemmarna bland i Jämtland. Utöver stödet vi får per medlem brukar vi också söka projektstöd från förbundet men får ofta bara en fjärdedel av det vi sökt och behöver.

Pierre Andersson

Se också:

En enbent ekonomi

Jan Linde: ”Pengarna gör större nytta lokalt”

Lotteripengar hotas av ny utredning

Svångremmen dras åt 2009

 


Mer från Accent