Isabelle Benfalk: Jag prövar hela tiden nya grejer
Isabelle Benfalk bor i Uppsala och är medlem i UNF, Ungdomens nykterhetsförbund.
Engagemang: Är vice förbundsordförande för UNF. Har tidigare bland annat varit distriktsordförande i UNF Uppsala.
Vad gör dig engagerad?
– Jag hämtar mycket av mitt driv i en ilska. Jag blir upprörd över att till exempel alkoholnormen är så stark. Så engagemanget kommer ur den här upprördheten, och ur att jag tycker att något är skevt, och att jag då vill försöka ändra på det.
Hur gör du för att hålla ditt eget engagemang vid liv?
– Jag försöker hela tiden prova nya grejer och utmana mig själv – för att jag tycker att det är roligare, men också för att det alltid finns en viss gräns för hur mycket man kan bidra med. Man måste lämna plats för alla, men också lämna plats för nya saker och gå utanför sin komfortzon. Variationen gör att jag tycker att engagemanget är roligare, och när jag tycker att det är kul så har jag hela tiden en medvetenhet om att ingen kommer tacka mig för att jag bränner ut mig eller gör för mycket. Men när jag inte tycker att saker är kul, då glömmer jag bort det.
Ari Leinonen: Andras entusiasm ger mig energi
Ari Leinonen bor i Umeå och är medlem i IOGT-NTO samt är engagerad i Junis, IOGT-NTO:s Juniorförbund.
Engagemang: ordförande i föreningen Junis Umeå, distriktsordförande i Junis Västerbotten, samt engagerad politiskt på kommunnivå.
Vad gör dig engagerad?
– Jag blir engagerad av att möta människors olikheter. Jag tycker det är viktigt att människor ska ha tillgång till en bra fritid och det engagemanget, som jag har tillsammans med andra, det är en oerhörd drivkraft när det börjar och rullar på. När människor börjar bli en rörelse tillsammans och vi gör någonting oegennyttigt. Men så egotrippad är jag ju att jag själv måste tycka att engagemanget är roligt innan jag kan få andra att tycka det. Vårt uppdrag är att vi gör det här för våra medlemmar. Det kan vara roligt att räkna hur många gånger vi varit med i media, men det är inget som ger energi som håller över tiden. Det som ger energi är att vi ser att det vi gör spelar roll, att mitt engagemang spelar roll för en annan människa.
Hur gör du för att hålla ditt eget engagemang vid liv?
– Jag har tre olika kategorier jag jobbar efter och det är: gör jag det här frivilligt? Är det lust/lust, eller är det lust/plikt i ett engagemang? För det kan inte vara lust/lust jämt. Om det är väldigt mycket plikt/plikt måste jag fundera på varför jag håller på med det. Det måste finnas något som ger lust. Och den lusten är för mig kopplad till människor och möten. När jag har en formsvacka i min energi så har jag märkt att andra människor som är väldigt entusiastiska och har energi ger mig energi. Det kan till exempel vara när vi har uppehåll i verksamheten flera veckor efter att vi hållit på hela sommaren. Då börjar det knastra och jag har ingen lust komma igång. Men när jag sedan kommer ner till lokalen och möter entusiastiska barn och möter andra ledare som vill förvalta det förtroende de fått – då känner jag ”ja, men det var ju faktiskt roligt det här”.
Birgitta Olli: Engagemanget är en livsstil
Birgitta Olli bor i Nacka och är medlem i IOGT-NTO.
Engagemang: Sitter i Tollare folkhögskolas styrelse samt styrelsen för IOGT-NTO-föreningen 14 juni. Har tidigare bland annat suttit i Miljonlotteriets styrelse samt varit ordförande i EGTYF (föregångaren till Active).
Vad gör dig engagerad?
– Jag är uppvuxen inom rörelsen, så engagemanget är en naturlig del av mitt liv. Jag vill inte vara utan det, det ger mig så pass mycket. Det är det enkla svaret. Mina föräldrar var väldigt engagerade och vi bodde på en liten ort med en stark förening och fin sammanhållning, där jag blev en del av ett större sammanhang. Jag har fått väldigt mycket tillbaka under åren jag har varit engagerad. Jag har fått vara med om spännande möten, resor, fått massor med vänner, upplevt saker både i Sverige och på andra ställen.
Hur gör du för att hålla ditt eget engagemang vid liv?
– Engagemanget går i vågor, men det är en del av mig, en del av min uppväxt och mitt sätt att leva. Jag skulle inte kunna vara utan ett engagemang i nykterhetsrörelsen. I vissa delar av livet är man lite trött och orkar inte göra så mycket. Men jag har aldrig någonsin funderat på att gå ur. Jag drar mig tillbaka och efter ett tag kommer engagemanget tillbaka. Det kan vara något som händer, någon person som jag tänker att ”den här vore kul att samarbeta med”, men i grund och botten är det en livsstil. Engagemanget finns bara där, som en självklarhet.
Julius Kramer: Vi stärker och peppar varandra
Julius Kramer bor i Nacka och är medlem i NSF, Nykterhetsrörelsens scoutförbund.
Engagemang: Jobbar med Scouternas internationella frågor, leder konsultationen av världens unga inför FN:s stormöte om droger, UNGASS. Har tidigare drivit Scouternas fredsprojekt Amahoro Amani.
Vad gör dig engagerad?
– När jag tänker på mitt engagemang, så tänker jag på den här magkänslan som höjer pulsen lite. När man hör någon prata om något och känner ”det här vill jag göra något åt”. Det är en känsla som kommer inifrån, som berör en på djupet och kopplar an till ens värderingar. Den känslan är det som räddar världen, men bara om man får utlopp för den. Bara om man identifierar känslan och tar det till nästa steg och gör något av det. Engagemang kan också komma från andra, det tror jag stenhårt på, engagemang är verkligen något som smittar.
Hur gör du för att hålla ditt eget engagemang vid liv?
– Genom att vara engagerad tillsammans med andra, det tror jag är det absolut bästa sättet, för det ger en enorm styrka och man kan stärka varandra i engagemanget. Man kan konkretisera det tillsammans och inte stanna vid ”det här är något jag brinner för”, utan även säga ”det här är något jag kan göra något åt”. Men det är klart att man kan bli besviken, engagemang väcker stora förhoppningar. Vi pratar om att rädda världen och det tar ju tid och kräver mycket av en själv och av andra. Ibland känns det övermäktigt, som att man inte kommer så långt som man hade velat, eller att man inte tycker att det är roligt längre. Tappar man känslan så kan man stärka och peppa varandra, det är så mycket hållbarare.