Berättelserna finns överallt, i nästan varenda tidning man slår upp: utbränd, sönderstressad, gick in i väggen. Utbrändhet har blivit den nya tidens folksjukdom. Men egentligen är utbrändhet bara andra sidan av myntet – det som händer när engagemanget försvunnit, när man inte längre vet varför man gör saker, när det som är kvar bara är tvång.
Historien om det personliga engagemanget börjar egentligen i andra änden, i ett behov av att göra något för att skapa en bättre värld. Det tycker i alla fall journalisten Per Grankvist, som skrivit en bok om engagemang.
– Allt engagemang handlar om att bidra till ett varmare samhälle, säger han.
I fem år har han studerar hur engagemang ser ut och varför människor engagerar sig, vilket har resulterat i boken Engagemang – Batman, Putnam och jag som gavs ut 2013.
– Allt engagemang börjar hos den enskilda människan och dennes drivkrafter. Ibland tar vi för givet att människor är engagerade för samma sak som vi själva, men varför man är engagerad varierar. Det svaret är personligt, säger han.
Även Johan von Essen, som ägnat de senaste åren åt att forska om engagemang i civilsamhället, delar bilden att det inte finns något generellt svar på frågan ”varför”.
– Jag vet ju inte riktigt varför människor är engagerade. Det skulle vara som att fråga: ”Hur gör vi för att behålla vår känsla av meningsfullhet?”. Att skapa meningsfullhet är det svåraste som finns. Det är svårt för att meningsfullhet är något som händer mellan människor – och i människor, i det de gör. Det är som att vi skulle säga: vi ska skapa kärlek, eller vi ska skapa tro, säger Johan von Essen.
Ändå är frågan ”varför?” så essentiell i allt ideellt engagemang, för det är när man inte längre vet varför man engagerar sig som utbrändheten kan vara nära. Själva nyckeln till engagemanget är att man får en inre tillfredställelse av det. Man gör något för att man tror på det, för att man tror att det gör skillnad.
Men för att engagemanget ska födas krävs även en fråga, enligt Per Grankvist.
– För de flesta uppstår engagemang ur en fråga: ska inte du vara med på det här? Frågetecken är som små krokar, de hakar i folk. Man måste liksom meta lite, man kan inte sitta där med en tom rev och säga ”åh, ingen nappar”, säger Per Grankvist.
En del människor ger sig själva uppdraget, de säger till sig själva att de måste engagera sig i något, och då kommer frågan i stället inifrån.
Om engagemanget inte ger något tycker Per Grankvist att man ska sluta.
– Det är klart som fan att du ska få ut något av ditt engagemang. Och ska man engagera andra gäller det att snabbt visa ”titta, det gav effekt”. Allt engagemang fortlever för att du som engagerar dig får något tillbaka, annars kommer du att sluta, säger Per Grankvist.
För honom är engagemanget lite svart eller vitt. Du lägger in något, du får tillbaka något. Orsak, verkan.
– Engagemang handlar om att vara i ett sammanhang där andra brinner för samma saker som jag. Det ska kännas roligt och lätt. Om man känner att man är den enda som arbetar, så ska man sluta. Engagemang ska man leva ut tillsammans, för vill man förändra världen måste man göra det tillsammans med andra. Ingen fråga är värd att kämpa för så mycket att man bränner ut sig själv, säger Per Grankvist.
Men det finns också ett värde i att fundera lite djupare kring sitt engagemang. I alla fall om man ser till ordets ursprungliga betydelse. Ordet engagemang kommer från det franska ordet en gage som betyder att pantsätta. I överförd betydelse innebär det att man får ut något av sitt engagemang om man håller det kvar.
Och forskaren Johan von Essen poängterar att det finns ett värde i att engagera sig också i det lilla.
– Jag tror att man ska ta på allvar om man börjar känna sig utbränd. Då kan det vara vettigt att trappa ner lite och inte bli fånge i de förväntningar som organisationer ställer på de som jobbar ideellt. Det är det ena. Det andra är att tänka på det ideella som en typ av vardagsverklighet – att det inte behöver ge så stora kickar, att man inte behöver vänta sig så mycket varenda gång. Jag tror att det kan vara bra med regelbundna verksamheter därför att de blir en del av vardagen som man inte ifrågasätter, som bara är där och som man lär sig är meningsfull och rolig. Men det behöver inte betyda att den är fylld med så stora känslor, säger Johan von Essen.
Han tror också att det är viktigt att se sitt eget engagemang för vad det är, och inte jämföra sig med andra.
– Ibland ser vi reklam från organisationer som Plan Sverige eller Unicef som visar de här förfärliga bilderna på svältande barn, där de vill att man ska skänka pengar. Då kan kanske ens eget arbete i båtklubben eller fågelskådarföreningen kännas lite småttigt. Och det kan nog vara ett sätt att förlora sin meningsfullhet – att man tycker att ens eget engagemang är litet och larvigt på något sätt. Men man ska inte jämföra på det viset, utan försöka se till det man gör, och försöka se det vardagliga i det, säger Johan von Essen.
För trots allt är allt ideellt engagemang bra, eftersom det skapar mening för människor, enligt von Essen.
– Jag är hemskt glad över att det finns ett stort ideellt engagemang i Sverige. Inte så mycket för att jag tror att det ideella engagemanget i Sverige producerar så våldsamt mycket viktiga saker, utan för att det är meningsfullt för människor – och det i sig är en väldigt viktig sak.