Kanske var det självklart att Carl Wennerstrand skulle bli nynazist. Hela uppväxten hade hans styvpappa kontrollerat honom och systern och matat dem med nazistiska åsikter. Bestämt vilka de fick umgås med och inte, vad de skulle tycka. Så när Carl Wennerstrand blev tolv år och hittade sitt eget vit makt-gäng var han redan gammal i gemet.
– Från det att jag var ett litet babyskinn så kunde jag låta som väldigt genomtänkt och politisk eftersom jag hade matats med åsikter från jag var liten. Det gjorde att jag kunde känna mig viktig trots att jag var yngre än många andra, säger Carl Wennerstrand.
Han säger att det var just gemenskapen som lockade honom med vit makt-rörelsen.
– Helt ärligt så var jag så fruktansvärt utanför att jag i princip hade kunnat hoppa in i vad som helst. Hade någon erbjudit mig medlemskap i en extremvänstergrupp eller något annat så hade jag lätt hakat på.
Den nynazistiska rörelsen slöt sig om honom. Till slut blev den hela livet. Han och gängmedlemmarna började göra småbrott.
– Nästan allt handlade om att ge ett stort finger till samhället. Det blev ett liv i utanförskap som behövde försörjas på olika sätt.
Men tvivlen började växa.
– Jag upptäckte att jag inte var fullt så grov som jag trodde. Det var många saker vi gjorde som kändes jobbiga, samtidigt kände jag att jag inte hade något annat. Jag hade ingen familj, jag hade inte ett liv utanför rörelsen, det fanns inget jag kunde söka mig till i stället, säger Carl Wennerstrand.
Han tvivlade länge, funderade på att sluta, men vad skulle han annars göra? Därför fortsatte han.
Men brotten blev grövre.
– Hela vit makt-rörelsen är en rörelse med manliga ideal, hela idén är brödraskapet, att det är ”vi mot världen”. Det är en värld som styrs av rädsla och rädda människor har inga lojaliteter, det visade sig snart när vi började få problem med polisen. Mina vänner började sälja ut varandra för att rädda sitt eget skinn.
Och när ett större brott som skulle involvera vapen planerades, ville Carl Wennerstrand inte vara med.
– Då valde jag att lämna, och i den processen tvingades jag för första gången möta livet utanför den sekteristiska och slutna värld jag levt i dittills.
Hans gamla vänner letade upp honom och gav honom spö, men Carl Wennerstrand hade bestämt sig. Han började läsa på Komvux, och hans gamla världsbild drogs till sin yttersta spets.
– På Komvux började jag möta människor på riktigt och det förändrade mig ganska rejält. Det går inte riktigt att hålla fast i sina hårdaste fördomar om de gång på gång motbevisas. En av de killar jag hade bäst kontakt med i min klass var invandrare och han sket fullständigt i hur jag såg ut eller vad jag tyckte. Han var inte rädd för mig eller hatisk, bara nyfiken och medmänsklig.
Till slut fick Carl Wennerstrand ge upp sina gamla åsikter.
– Jag insåg att människor är människor, det är inte svårare än så. Det enda som avgör hur man är som människa är hur man behandlar andra människor. Det är saker de flesta kommer underfund med i ung ålder, men för mig blev det ganska avgörande.
Efter att ha funderat länge på vad han ville göra och vem han ville vara valde Carl Wennerstrand att engagera sig politiskt i Miljöpartiet.
– Under min tid i vit mat-rörelsen trodde jag att jag var politisk, men jag hade bara ägnat mig åt bitterhet och hat. Så när jag började engagera mig politiskt på riktigt gick politiken snabbt från att vara ett småintresse till att bli väldigt viktig för mig.
Carl Wennerstrand blev heltidspolitiker i Växjö och ansvarig för integrationspolitiken i kommunen. En av hans politiska motståndare var Eduardo Rossel som var aktiv inom IOGT-NTO.
– Eduardo drog in mig i IOGT-NTO-sammanhang långt innan jag blev nykter. Han och en del andra tyckte att jag hade problem med drickandet. Trots att jag hade vuxit upp i ett alkoholisthem tyckte jag att jag hade en normal relation till alkohol. Men efter att jag länge försökt bota mig själv med alkohol förlorade jag mitt hem och insåg att jag inte var någon normaldrickare.
Carl Wennerstrand föll. Han föll ”jävligt hårt”. Och nästan alla vänner och bekanta slutade höra av sig.
– Det fanns vissa kvar, bland annat Eduardo. Och från dag ett när jag bestämde mig för att bli nykter så presenterade han mig för kamratstödet i Växjö.
Sedan dess är Carl Wennerstrand nykter, och i dag jobbar han som distriktskonsult för IOGT-NTO i Östergötland.
– De som anställde mig i distriktet visste om min bakgrund, men jag begärde att inte behöva göra arbetsuppgifter kopplade till min bakgrund de första åren. Jag ville få vara bara Calle ett tag. Men förra året bröt jag tystnaden och berättade.
Carl Wennerstrand fyller 39 år i år – och 21 år har gått sedan han hoppade av den nynazistiska rörelsen. De flesta tar emot hans historia positivt, men visst blir han också dömd.
– Oh ja. Jag har kört möten där folk säger ”en gång nazist – alltid nazist” och reser sig upp och går. Människor som har behov av att döma mig för vad jag ägnade mig åt under mina ungdomsår får väl göra det, det finns inte så mycket jag kan göra åt det. Men jag stöter oftare på människor som har en förståelse, som själva genomgått liknande perioder.
Nu befinner han sig på andra sidan om det främlingsfientliga strecket. Som anställd inom IOGT-NTO försöker han jobba för integration.
– Det absolut viktigaste vi som stor folkrörelse kan göra är att ta ställning och aldrig acceptera när kostymrasister slänger ur sig främlingsfientliga argument och nyförvanskad gammal nazistpropaganda. Vi måste i alla lägen stå upp för medmänsklighet, och vara tydliga med att inom IOGT-NTO finns människor. Punkt.
Carl Wennerstrand tror att det är viktigt att uppmuntra alla typer av inkluderande föreningsverksamhet, dit människor kan komma och känna sig som en del av en gemenskap.
– De enklaste små insatser av inkludering spelar roll. Vi ser det väldigt tydligt i våra sociala verksamheter och i kamratstödet. Bara att hitta en plats för gemenskap och medmänsklighet ger en väldigt stor effekt. Jag tror inte vi kan gå ut och lära människor ”mångfald”, men vi kan föregå med gott exempel. Desto mer medmänsklighet vi skapar och står för, desto mindre kommer de människor som tar del av vår medmänsklighet att ha tid och ork att hata. Jag tror stenhårt på vågeffekten av medmänsklighet och glädje.