Covid 19

Accents medarbetare rapporterar från karantänen i New York

"Vi har varit isolerade i coronavirusets epicentrum New York i över en månad nu. I ovissheten och tristessen ser mina vänner alkoholen som en trygg rutin."

”Läget?”, messar jag till min vän Jack, 29 år, i Brooklyn.

”Bra. Men dricker för mycket. Ska skära ner denna veckan”, svarar han.

Min vän Sasha, 35 år, skriver något liknande. ”Jag dricker bara alkohol. Det är min enda rutin”.

Hon berättar att hon hört att andra fyller ut coronatiden med daglig yoga och välgörenhetsarbete. Det provocerar henne. ”Var får de egentligen orken ifrån?”

”Vi har täta telefonuppdateringar för att bevara någon slags social kontakt med omvärlden. Och för att behålla förståndet.”

Den senaste månaden har vi isolerat oss hemma, precis som alla newyorkare blivit tillsagda att göra. Karantänen kommer att pågå i minst en månad till, så vi har täta telefonuppdateringar för att bevara någon slags social kontakt med omvärlden. Och för att behålla förståndet.

Coronakrisen har lamslagit världsmetropolen. Staden New York har nästan lika många invånare som hela Sverige, men mer än sex gånger så många har dött av Covid-19.

Katastrofläget gör att många drar paralleller till terrorattackerna 11 september 2001, som också brännmärkte staden – men den här gången är det fler döda, ökad ovisshet, större ekonomisk kris, och en arbetslöshet som nått historiska nivåer – orsakat av en osynlig fiende.

”Times Square är öde. På gatorna endast ett fåtal människor med munskydd. Stan som annars är så full av energi dygnet runt ligger i dvala.”

Times Square är öde. Ett fältsjukhus har uppförts mitt i Central Park. På gatorna endast ett fåtal människor med munskydd. Stan som annars är så full av energi dygnet runt ligger i dvala. Och det är tyst – med undantag för sirenerna som ekar konstant längs avenyerna.

Allt är stängt tillsvidare: barer, restauranger, butiker, skolor. Arbetare som inte jobbar inom sjukvård, transport och andra samhällsbärande funktioner tvingas stanna hemma – och de flesta newyorkare bor i trånga skokartonger.

Jag rör mig på 25 kvadratmeter och den senaste månaden har jag knappt gått ut. Vi får visserligen göra nödvändiga ärenden: gå till apoteket, mataffären, motionera. Annars är det en strikt ”stanna hemma-order”.

Två gånger i veckan tar jag mig till Prospect Park för motionens skull. I gräset är illröda skyltar med regeln om social distansering uppsatta:”Six feet apart” (cirka två meter).

”Polisen patrullerar i motionsspåren. ”Håll avståndet!” ropar de i bilradion.”

Jag tar mitt vanliga varv och zickzackar för att undvika människor. Samtidigt patrullerar polisen i motionsspåren. ”Håll avståndet!” ropar de i bilradion. Den som bryter mot uppmaningen kan få böter på motsvarande 10 000 kronor. Och det är nu krav på att bära ansiktsmask om man befinner sig i miljöer där man inte kan hålla distansen, exempelvis i en trång matbutik eller på tunnelbanan.

Polisen stannar vid ett par bänkar. I den här kurvan är jag van vid att jogga igenom ett stort cannabismoln. De bolmande gubbarna sitter där som vanligt, men polisen ser snart till att de särar på sig.

På planket mittemot har en bar i grannskapet satt upp lappar:

”Sprit för att lyfta ditt humör. Cocktails to go! Hemleverans. Rabatt under krisen”.

”New York State Liquor Authority har gett barer och restauranger nya privilegier under coronakrisen: take out-drinkar.”

New York State Liquor Authority har gett barer och restauranger nya privilegier under coronakrisen: take out-drinkar. Man måste beställa mat tillsammans med dryckerna, men enligt myndigheten räcker det med något så litet som en chipspåse.

Min vän Jack kommer ursprungligen från Storbritannien, men har bott i New York i flera år. För honom är det lika naturligt att ta en ”pint på puben” som att dricka morgonkaffe. När han för första gången hörde att jag aldrig druckit alkohol, spärrade han upp ögonen och ropade mitt namn i falsett: Cannabis då? Är du inte nyfiken?

Jag är introvert som en sköldpadda. Jack är motsatsen: Jag har aldrig sett någon som minglar på en fest som han. Med ett glas i handen svävar han mellan kluster av främlingar, skapar nya bekantskaper, bjuder folk på ett bloss. Han kan bli vän med vem som helst på fem sekunder.

”Jacks 70-åriga pappa fick Covid-19, och det har spätt på oron. Frilansuppdragen har slutat komma, och han håller på med en krisplan.”

Isoleringen verkar tära mer på Jack. Hans 70-åriga pappa fick Covid-19, och det har spätt på oron. Frilansuppdragen har slutat komma, och han håller på med en krisplan. Men Jack försöker vara snäll mot sig själv, säger han. Inte tänka att han måste prestera, utan läser böcker, cyklar, och distansdejtar en ny tjej.

En vecka senare frågar jag hur det gick att skära ner på drickandet. Han svarar:

”Kasst. Alkoholen hjälper mig sakta ner tiden. Jag vet att det inte är bra.”

Fotnot: Jack och Sasha heter egentligen något annat.

Mer från Accent