Björn Johnson är filosofie doktor i statsvetenskap och professor i socialt arbete vid Malmö universitet. Han menar att begreppen avkriminalisering och legalisering blandas ihop på ett olyckligt sätt i debatten.
Legalisering av en drog innebär att göra den laglig att sälja, köpa och använda. När det handlar om avkriminalisering talas istället om vilken status eget bruk av narkotika ska ha.
– I de flesta modeller där man avkriminaliserar är användning fortfarande otillåten, men räknas inte som ett brott. I Portugal är användning och innehav av mindre mängder avkriminaliserat till exempel.
Enligt Björn Johnson är många svenska forskare positiva till avkriminalisering av eget bruk – men ytterst få förespråkar legalisering.
– Därför blir det problematiskt när begreppen blandas ihop i debatten.
Björn Johnson anser att den svenska kriminaliseringen av eget bruk bör utvärderas. Vilket inte ingår i den nytillsatta narkotikautredningens direktiv.
– Varje år döms tusentals svenskar för eget bruk, och det används mycket polisresurser till det. Vi måste utreda vilka effekter lagstiftningen har haft.
Kriminalisering av eget bruk infördes på 1988, och en straffskärpning infördes 1993. Tanken var att det skulle leda till att man tidigt skulle kunna upptäcka ungdomar som hade problem och kunna hjälpa dem.
– Motståndarna tyckte då att man inte borde kriminalisera en handling där det inte finns något brottsoffer. Det fanns också en farhåga om att droganvändare skulle dra sig för att söka vård för att de då skulle behöva erkänna ett brottsligt beteende. De här sakerna och argumenten är något som man hade kunnat undersöka, men det har man valt att inte göra.
Björn Johnson hänvisar till en studie som Socialstyrelsen gjorde i somras, och som visar att 75 procent av de minderåriga barn som döms för eget bruk redan är kända av myndigheterna. Ofta handlar det om psykisk ohälsa, bristande skolresultat, eller omvårdnadsbrist i familjen.
– Polisinsatserna verkar alltså inte bidra till tidig upptäckt i någon större utsträckning. Studien visade också att 70 procent av barnen döms igen inom tre år, och då verkar det ju inte som att polisinsatserna leder till att man får någon effektiv hjälp.
Han påpekar att den hjälp som barnen får ofta är en vårdinsats för substansproblem.
– Studien visar att de här ungdomarna ofta har många olika problem. Det kanske inte är just missbruksvård de behöver, men på grund av kriminaliseringen så ”narkotifieras” frågan så att säga. Trots att det kanske är en annan typ av hjälp de här ungdomarna skulle behöva.
Han tror därför att det kan vara en risk med att man fokuserar så mycket på narkotikan.
– En annan studie från kriminologer vid Stockholms universitet visade att i arbetet med den här lagstiftningen testar polisen många fler ungdomar med utländsk bakgrund. Det sker bland annat på grund av att polisen är mer aktiva i invandrartäta områden och testar ungdomar där. Studien visade också att det var en större sannolikhet att ungdomar med utländsk bakgrund vara oskyldiga när de testades, vilket tyder på att det inte är en helt rättvis användning av den här lagstiftningen.