Även den senaste tidens sprängningar och skjutningar i Malmö tros ha kopplingar till narkotikahandeln.
Antalet skjutningar och sprängdåd har eskalerat i Malmö de senaste veckorna. Bland annat sköts två 15-åringar i början av november, och under en pressträff har Malmös polismästare sagt att skjutningen kan ha koppling till den illegala narkotikahandeln.
För att stoppa våldsvågen i staden ska polisen nu få extra resurser för att intensifiera sitt arbete mot den öppna drogmarknaden. Bland annat reser extra poliser från andra delar av Sverige till Malmö, och polisen kommer att arbeta tillsammans med Malmöpolisens gatulangningsgrupper.
Tidigare i år släppte Brottsförebyggande rådet, Brå, rapporten Skjutningar i kriminella miljöer, där narkotikahandeln nämns som en avgörande faktor. Daniel Vesterhav, enhetschef på Brå, berättar att studien bygger på intervjuer med 21 män som har varit aktiva i kriminella miljöer och som själva har erfarenheter av skjutningar.
– De berättade hur narkotikahandeln fyllde en viktig funktion för dem. Det är en basförsörjning för de här personerna, och många av konflikterna de beskrev hade koppling till droghandeln, säger han.
– Men det handlar inte om ett gängkrig om marknadsandelar rörande drogerna, som många tror. Det handlar snarare att det uppstår friktion mellan personer, kopplat till handeln, säger han.
Droghandeln är ofta helt synlig och ses därför som en del av vardagen i en del utsatta områden. Försäljningen sker till exempel på lekplatser där man lekt som barn, eller på vägen till skolan.
– För många har det därför blivit normaliserat. För vissa – inte alla — blir steget inte så stort till att tjäna pengar på droghandeln i tidig ålder. Det blir nästan som första sommarjobbet, säger Daniel Vesterhav.
Han vill inte beskriva det som att det sker en uppenbar rekrytering av unga personer till kriminella nätverk i de socialt utsatta områdena. Det blir snarare en slags ”glidningsprocess”, när droghandeln, framförallt cannabismarknaden, är så närvarande. Personerna i studien kunde beskriva hur nästan hela deras kompisgäng gled in i kriminaliteten samtidigt.
Enligt Daniel Vesterhav är till exempel mc-gäng betydligt mer organiserade än dessa grupperingar. I mc-gängen är man provmedlem, man ska först visa dig duglig och lojal, och det finns tydliga hierarkier. Men i detta fall, i de socialt utsatta områdena där man nu ser en rad skjutningar och sprängdåd, saknas den organisationen.
– Ofta är de här personerna som är inblandade i skjutningarna kompisar som har rykt ihop. Det uppstår friktioner, man kanske blåser varandra eller inte betalar skulder. Eftersom att de inte har en organisationsstruktur på samma sätt som andra grupperingar, förlitar man sig på individen och det egna skrämselkapitalet – det är alltså viktigt hur rädd man är för någon, säger Daniel Vesterhav.
Det som händer är att personerna, som kanske tidigare varit vänner, börjar bevaka varandra och hur de reagerar på olika saker. Om en person kränks, men inte reagerar med att slå tillbaka, kan den tappa skrämselkapital.
– Det är den logiken som leder till grovt våld. För oss andra kan det ses som rätt triviala saker som startar konflikterna. Personer i studien hade ofta svårt att formulera hur en konflikt börjat. Det vanliga svaret var att ”det blev tjafs”, säger han.
– Det kan handla om narkotikahandeln, men också om att någon exempelvis pratade för länge med en annan persons flickvän – då måste personen reagera för att inte framstå som svag.
”Tjafset” kan sedan eskalera snabbt, och det handlar om att försvara sin position. Men en del personer kan också medvetet skapa konflikter för att på så sätt öka sitt skrämselkapital och snabbt klättra på karriärstegen i de kriminella nätverken.
För att stoppa skjutvapenvåldet framkom tre viktiga åtgärder genom Brå-studien, säger Daniel Vesterhav. Först och främst måste man motverka den så kallade glidningsprocessen i socialt utsatta områden.
– Så länge vi har platser där man kan växa upp med öppen narkotikaförsäljning som en del av vardagen har vi problem. Då får vi hela tiden nya personer som dras in i detta. Det kan inte förekomma öppna försäljningsplatser, då sänder man en tydlig signal: ”Här råder andra lagar och regler än i övriga Sverige”, säger han
För det andra är det viktigt att minska tillgången till skjutvapen. Det tredje är att arbeta mer med avhopparverksamhet. Daniel Vesterhav beskriver hur många personer i de kriminella nätverken mår dåligt i och med att de lever under press när de vet att de förmodligen kommer att bli skjutna så småningom. En del lever med skottsäker väst eller vågar inte vistas på vissa platser.
Daniel Vesterhav tycker att Regeringens förslag om ett nationellt avhopparprogram för kriminella verkar lovande, eftersom det tidigare sett helt olika ut i olika kommuner.
– Många av personerna i nätverken har en vän eller bror som blivit skjuten. Det kommer perioder när de är trötta på det där livet. Men de har svårt att se realistiska alternativ eftersom att det är så integrerat i deras liv. De måste få hjälp utifrån för att flytta från platsen, hjälp med ny sysselsättning och ett helt nytt umgänge.