Intervju

”Jag ville stänga systemet med ett gevär”

Peter Söderlunds farfar smugglade sprit, hans pappa var alkoholist precis som han själv. ”Ungarna fick ett helvete för att jag drack. Det är klart att det finns ett socialt arv – men nu är det brutet”, säger han.

Peter är elva år gammal och på väg hem från skolan. I huvudet är det kaos och i magen gör det jätteont, ett par gånger den senaste tiden har han varit nära att svimma av smärtorna. Det är stressen över allt han tvingats uppleva de senaste åren: minnena från när poliser med dragna vapen stormar in i lägenheten.

När hans pappa, galen av raseri över att inte bli insläppt, hugger en yxa i ytterdörren. Eller när storebrorsan bli huggen med kniv i bröstet nere vid sjön. Han kommer fram till hyreshuset, öppnar försiktigt porten och smyger in. Han stannar ett par sekunder och lyssnar. Hör någon som andas tungt uppe i trappen. Det är all information han behöver. Det är inte läge att gå upp och möta sin aggressive och stupfulla pappa som väntar på att bli insläppt. Han tar sina skolböcker och går ned till sjön istället.

Slog ned den fulla tomten

– När jag ser små barn idag, och tänker på allt jag och mina bröder gick igenom, frågar jag mig hur i helvete jag överlevt, säger Peter Söderlund som idag är 51 år och arbetar med den brotts- och drogförebyggande organisationen X-CONS.

Han växte upp med sin mamma, pappa och tre bröder i Tyresö utanför Stockholm. Föräldrarna skildes tidigt, mycket på grund av att mamman inte orkade med pappans supande. Fylla, bråk och skrik var en del av vardagen. Flera gånger under tonår och vuxenliv har Peter och hans bröder hamnat i slagsmål och försökt ha ihjäl varandra.

– Alkoholen splittrade min familj, utan den hade morsan och farsan kanske hållit ihop, min ena bror hade inte varit död och vi andra bröder hade inte fått alkoholproblem senare i livet.

Högtiderna var inte alltid mysiga och trevliga, då det ofta var alkohol med i bilden. Som trettonåring tröttnade Peter på den fulla tomten och slog ned honom i trapphuset.

Mamman var alltid nykter och den som försörjde barnen, såg till att det fanns mat och kläder. Men pappan dök ofta upp och hälsade på. Var han onykter blev han en elak och aggressiv person. När han var nykter var han helt annorlunda och Peter var trygg och glad. Pappan tog ofta med sönerna ut till skogen och sjön. De fiskade och plockade svamp, vilket var ett sätt för den fattiga familjen att få mat på bordet.

Hålla tyst utåt

När Peter var tio år gammal blev han bjuden på öl för första gången. En bra karl skulle ha en stor stark resonerade hans pappa. När han var berusad kände han sig störst, bäst och var inte rädd för något.

– Samma år högg farsan en av mina storebröder med en morakniv i bröstet. Vi var ute i skogen när de började bråka. Brorsan var millimeter från att dö. Jag såg allt.

Men den version polisen fick gick ut på att brorsan blivit överfallen av ett gäng.

– Lojaliteten var väldigt viktig inom familjen. Om polisen kom efter att mamma och pappa bråkat hoppade jag på dem istället för pappa.

Han minns att han tidigt kände ett avståndstagande gentemot samhället, myndigheterna och villamänniskorna. De stod för något främmande och skrämmande. Som 18-åring flyttade han hemifrån och startade ett eget företag. Han drack en del, men livet var ordnat och han la mycket tid på företaget.

– En dag ringde morsan och berättade att min bror Harry hade tagit livet av sig. Vi åkte till hans lägenhet. Han hade skrivit ”fuck off” på badrumsspegeln. I samband med det kramade jag min mamma på eget initiativ för första gången. Det var en polis som sa till mig att göra det.

Självmordet gjorde Peter deprimerad, ledsen och arg. Han hade långt gångna planer på att åka in till Systembolaget i Tyresö med ett gevär och ”stänga ned det”.

– Jag hade inte tänkt skada någon utan bara skicka hem personalen. Det var staten som sålt brännvinet som splittrat min familj och nu ville jag göra en markering.

Det blev dock inget med aktionen då polisen efter ett tips beslagtog geväret. Under de många år som följde levde Peter ett kriminellt liv med mycket drogmissbruk. Han fick barn och gick på föräldramöten onykter med munnen full av stimorol.

– Ungarna fick ett helvete av att jag drack, precis samma skit som jag upplevt på grund av min farsa.

Ett minne han har ångest över än idag är när han och sonen planerat att åka till Gröna Lund ihop men Peter blir gripen av polisen.

– Det där förföljde mig länge, jag såg plötsligt mig själv i min son. Jag hade blivit precis som min egen pappa.

Vändningen

Gripandet ledde till ett fyra och ett halvt år långt fängelsestraff för narkotika- och vapenbrott. Han bestämde sig för att sluta med missbrukandet och den kriminella livsstilen. När han muckade 1998 var han med och byggde upp Kris- Kriminellas revansch i samhället. Han studerade och började för första gången i sitt liv att umgås med hederliga och drogfria människor.

Idag är Peter drogfri, det har han varit ända sedan han muckade från fängelset. Han tycker det är skönt att vara i ett permanent tillstånd där han vet vad han gör. Att slippa minnesluckor och bråk. Det var många år sedan hans pappa gick bort men mamman träffar han regelbundet. Han tycker att det borde satsas mer offensivt med information om skadorna och problemen alkoholen orsakar.

– I förorterna finns en massa kunskap och engagemang och folk som verkligen vill sluta med sitt missbruk. Problemet är att det saknas resurser för att stödja dem, därför borde man även satsa mer pengar på folkrörelserna ute i landet. Jag skäms för den värld vi håller på att skapa för våra barn. Jag får ont i magen när jag ser förskolor med bristande resurser där små barn inte fångas upp. Barn som en dag kommer att växa upp och hamna i fängelset.

Som pappa är ambitionen att ha en öppen dialog med barnen, han hoppas att de ska våga prata med honom om de får problem eller prövar narkotika.

– Farfar smugglade sprit, pappa var alkoholist, jag själv missbrukade och sålde narkotika. Det är klart att det finns ett socialt arv. Men nu har jag brutit det sociala arvet, mina barn har en pappa som arbetar, är nykter och har en bra kontakt med myndigheter och samhälle. Jag hoppas att jag lyckats reparera den skada jag ställt till med för dem.

Mer från Accent

Accent använder cookies i syfte att förbättra sajtens innehåll och funktionalitet. Läs mer om hur vi använder cookies och hanterar personuppgifter.

Läs mer