Grattis! Hur känns det?
– Det är väldigt roligt! Det känns helt fantastiskt att vi här i lilla Bräkne-Hoby på landsbygden uppmärksammas.
Hur kommer det sig att du fick priset?
– Vi förvandlade ovanvåningen på biblioteket till ett kulturhus, där vår kulturgrupp fick kontor, konferensrum och kafé. Sedan frågade jag mig: ”Varför har vi inte utställningar här också?” Nu firar vi femårsjubileum och har haft hela femtio utställningar under perioden. Det känns wow!
Vad har ni haft för utställningar?
– Lite olika, ofta måleri, keramik, textil och lite udda saker också. Vi gjorde till exempel en utställning om kulturen kring jakt. Då hade vi en jakthornskonsert, visade kläder, redskap, pälsar och ordnade en middag där vi bjöd på viltkött.
Vad ska du använda prispengarna på 10 000 kronor till?
– En liten fest i något kultursammanhang. Och kanske kommer jag att använda pengarna till material, färg och dylikt, som ska gå till två asylsökande som vill ha en utställning. Sedan får vi se vad det räcker till.
Du blev medlem i IOGT-NTO för ett år sedan, varför?
– Jag slutade dricka alkohol för tio-femton år sedan för att jag helt enkelt upplevde att jag mådde bättre av det. För ett år sedan inledde vi ett projekt där invandrare skulle få lära sig svenska, men vi behövde en lokal och skulle få använda IOGT-NTO:s. Då kom en person från distriktet och frågade vilka som ville bli medlemmar. Det var flera som sa ja på stående fot! Säkert tio, tolv personer, varav jag var en.
Hur har det första året som medlem varit?
– Tyvärr har jag inte hunnit vara så aktiv som jag skulle vilja. Lina Hamadeh, som kom till Sverige från Syrien för ett år sedan och som bor hos mig, har däremot blivit en drivande kraft och ser möjligheten med IOGT-NTO. Jag hoppas hon får med mig på fler arrangemang framöver.