I veckan väntas Kriminalvården fatta beslut om tolvstegbehandlingens öde på svenska fängelser. Nedläggning hotar. Men inte för att behandlingen är dålig. Nej, tvärtom faktiskt. Alla berörda; tidigare intagna vars liv räddats av behandlingen, forskare, anställda inom Kriminalvården, samt den nuvarande chefen för Kriminalvårdens behandlingsenhet Martin Lardén – vittnar samstämmigt om hur bra behandlingen är.
Accent skrev om den framgångsrika behandlingen redan i december i fjol, då visste vi inte att den var hotad.
Men trots brett stöd och goda resultat hotas nu tolvstegsprogrammet av nedläggning. Orsaken är platsbrist.
Det är djupt tragiskt och omänskligt om behandlingen försvinner från svenska fängelser – när den egentligen, om man är logisk och rationell, borde byggas ut. För vad kostar det på sikt om beslut om nedläggning tas? Ett stort mänskligt lidande och oöverblickbara kostnader för samhället.
70 procent av landets intagna använder droger enligt Kriminalvårdens egna beräkningar. Ett missbruk som driver fortsatt kriminalitet och som drabbar urskillningslöst. Som Annika Östberg, tidigare intern som genomgått tolvstegsbehandling, säger till Accent: ” Får vi ner narkotikaanvändningen, får vi också ner antalet intagna.”
De senaste dagarna har nyheten om den hotande nedläggningen spridits i media. Efter Accents artiklar har även Rapport tagit upp frågan, och i en debattartikel i Göteborgsposten skriver journalisten och fotbollsprofilen Robert Laul (som själv tagit sig ur ett missbruk med hjälp av tolvstegsprogrammet), om det vansinniga i att lägga ned behandlingen på Sveriges fängelser. Han avslutar sin krönika med följande ord:
”Vad få eller ingen politiker längre kan hävda med trovärdighet är att de gör allt de kan för att trycka tillbaka gängkriminaliteten och det dödliga våldet mot kvinnor. Till Stefan Löfvén och Annie Lööf med flera går därför att säga: era ord och utspel tappar sitt värde om onsdagens beslut går i förväntad riktning. Då säger ni en sak, men gör en annan.”
Så om det finns minsta ambition att leva upp till namnet kriminalvård –stanna upp, tänk till, och fatta beslutet att behålla och istället utveckla en fungerande behandling som ger människor en framtid.