– De senaste månaderna har varit stressiga, säger Christina Ström, verksamhetsledare för Vännplatsen i Torslanda, Göteborg.
Vännplatsen har lyckats hålla verksamheten igång, vilket de är glada för. Men när pandemin slog till i mars var det deppigt.
– Då kände vi ”herregud, var ska detta ta vägen?”, säger hon.
Försäljningen sjönk rejält – med cirka 40-45 procent uppskattar Christina Ström. Däremot fick de enorma mängder av gåvor när folk var hemma mer och rensade förråden.
– Vi drunknade nästan i grejer! Samtidigt har vi haft låg bemanning eftersom volontärer, många 70-plus, är i riskzonen för corona och måste stanna hemma, säger hon.
Före pandemin hade de runt 30 volontärer totalt, varav 17 arbetade minst en dag i veckan. Nu är de runt fem personer, vilket gör det svårt att hinna packa upp allt som kommer in till butiken. Administrativt arbete och långtidsplanering finns det inte längre utrymme för.
Flera av de som jobbar i butiken är där för att arbetsträna, några kommer från frivården eller utlokaliserad daglig verksamhet. Stefan Ström, som är verksamhetsledare tillsammans med Christina Ström, berättar att de utökat samarbetet med Kriminalvården den senaste tiden. Personer som skulle utföra samhällstjänst var svåra att placera under pandemin, men Vännplatsen var beredda att ta emot flera.
– De var varit en bra kraft som hjälper till att lyfta och bära. Hade vi inte haft dom som utför samhällstjänst under våren och sommaren hade vi inte kunnat ha öppet, säger han.
Det sociala företaget, som drivs av IOGT-NTO Göteborg– och Bohusläns distrikt, går runt än så länge. Men de blev modfällda när den statliga ekonomiska stödet, som andra företag kunde söka under pandemin, uteblev.
– Vi kunde inte få stödet eftersom beräkningarna utgick från distriktets ekonomi. Men vi går ju runt på egna pengar, och får inte pengar från distriktet. Så det var en besvikelse, säger Christina.
Även på Möjligheternas hus i Skarpnäck i södra Stockholm, som drivs av IOGT-NTO Öst, har pandemin märkts av. Men verksamhetschefen Jane Henriksson tycker att det hittills har gått förhållandevis bra.
– Vi tog ett beslut i mars om att så länge vi är friska i arbetsledningen, ska vi hålla verksamheten igång. Sex månader senare är vi mycket glada för det, säger hon.
Butiken har coronasäkrats med bland annat plexiglas vid kassorna, markeringar i golvet och gratis handsprit.
De har trots pandemin haft en god tillströmning av kunder, men även här är det färre som kan arbeta.
– Det har varit lite tajt, men vi är vana vid att pussla i schemat. Och vi har till och med haft några nyplaceringar av de som arbetstränar under pandemin, säger Jane Henriksson.
– I början märkte vi av pandemin både ekonomiskt och kundmässigt, men ganska snart såg vi att det inte blev någon kris för butiken. Många kunder har varit glada över att vi haft öppet.
Även Möjligheternas hus har överösts med fler gåvor än de kan hantera.
– Folk har röjt och städat hemma, så i har haft mer donationer än vanligt under våren. Nu har vi tvingats ha inlämningsstopp i en månad för att hinna med allt, säger Jane Henriksson.
Inför hösten känner hon ingen stress över hur det ska gå. Christina Ström på Vännplatsen säger däremot att det finns viss oro.
– Men om vi hittar lösningar på rutiner för inlämning av gåvor kommer det att gå bra. Vi är ett gott team som kämpar på, fast saknar våra volontärer som är hemma.