Demokrati i rörelse

”EU-frågor är svenska frågor”

IOGT-NTO-rörelsen gör rätt i att finnas på plats i Bryssel menar EU-veteranen Ariane Rodert.

Med tjugo års erfarenhet av att jobba med civilsamhällesfrågor inom EU kan Ariane Rodert se flera anledningar till varför civilsamhället även behöver jobba på EU-nivå.

– Man brukar säga att mellan 55 och 60 procent av en kommunal agenda är ärenden som har ursprung i EU. Så en stor del av svensk politik är också EU-politik. Vill man jobba tidigt och proaktivt med en process så är det där frågorna väcks, säger Ariane Rodert, chef över enheten för policydialog på Svenska kyrkan med många års arbete i EU bakom sig.

Den som är aktiv i EU kan också hålla sig mer välinformerad och ta sig an en fråga i ett tidigt skede.

– Ofta när man tittar på svenska utredningar så hänvisas till EU-rätt. Är man då informerad har man bättre möjlighet att påverka svenska makthavare och andra aktörer.

Arbetet inom EU kan också vara ett bra verktyg för samverkan och nätverkande.

– För oss i Svenska kyrkan är det viktigt att vara en del av ett europeiskt sammanhang, och det är det för övriga civilsamhället också. Det är där vi har våra kollegor som verkar inom samma frågor. Man kan även få inspiration, goda exempel och lära sig mycket som man kan ta med sig hem.

Ariane Rodert anser att EU står inför stora utmaningar just nu. Hon nämner pandemin, flyktingkrisen och slitningar med mer auktoritära stater som vill gå sin egen väg. Att arbeta inom EU är för henne också till stor del ett arbete för värderingar.

– För mig är EU fortfarande ett värdegrundsbaserat samarbete där man jobbar för fred, frihet och demokrati. I de tidiga artiklarna handlar fördragen om människors lika värde, att värna och fri- och rättigheter och rättsstatens principer. Det måste vi aktivt värna om. Att värna om civilsamhällets utrymme och existens är en grundsten i öppna demokratier som vi måste stå upp för.

Det finns egentligen inga frågor som är mer lämpade att jobba med på EU-nivå än andra menar hon. Det finns enligt henne en ingång till de flesta frågor inom EU.

– Det är så pass lätt att få kontakt med de som är ansvariga handläggare inom kommissionen, lättare än att möta departement ofta. Det handlar bara om att se vad den fråga vi jobbar med i Sverige har för motsvarighet på EU-nivå.

Men hon betonar att EU inte har befogenhet att lagstifta inom alla områden.

– Det måste man bekanta sig med. Men där EU har mandat är deras direktiv styrande över svensk lagstiftning. Så om man vill motarbeta vissa förändringar så måste man helt enkelt jobba på europanivå.

Inom alkoholfrågan ser hon att synsättet skiljer sig mycket åt mellan de europeiska länderna.

– Man kan ha olika åsikter om ifall alkohol är folkhälsopolitik eller om det är en jordbruksfråga.

”IOGT-NTO är helt unikt med att vara tidigt ute att etablera sig i EU.”

Ariane Rodert

Civilsamhällets största utmaning för att påverka på europanivå är att få fram de resurser som krävs för att ha representanter på plats i maktens korridorer.

– Det är inte lätt och EU-politik kan vara komplex. Ett sätt att komma runt det är att engagera sig i en paraplyorganisation med gemensam plattform.

Att som IOGT-NTO ha folk på plats menar hon är idealiskt för att kunna påverka i EU.

– IOGT-NTO är helt unikt med att vara tidigt ute att etablera sig i EU. Men det kräver också resurser. När jag var i Bryssel var det främst IOGT-NTO som jag stötte på förutom näringslivet och fackföreningarna.

Det finns många fler industrilobbyister på plats i Bryssel.

– Jag tror att det handlar om resurser. De har medlemmar som betalar höga medlemsavgifter som gör dem resursstarka. Fackföreningarna är också oerhört stora och har många medlemmar. Civilsamhället har helt klart mindre muskler där och ofta mer fokus på ett lokalt arbete. Då hamnar en budgetpost för att finnas på plats i Bryssel ofta långt ner i prioriteringarna.

– Det är ett strategiskt vägval där IOGT-NTO sett att man inte kan strunta i att vara på plats i Bryssel för att driva sin kärnfråga.

I och med att civilsamhället inte kan vara lika resursstarka som industrin menar Ariane Rodert att det är viktigt att samarbeta.

– Vi är för få som kan de här frågorna. Vi har försökt flera gånger att engagera civilsamhället som en sektor, vi skulle mycket väl kunna jobba tillsammans.

En stor utmaning är också att ta med sig EU-frågorna hem och anpassa dem efter ett svenskt sammanhang.

– Vem tar emot frågan på hemmaplan, tar den vidare och pratar med departementen, ser till att det blir en dialog i Sverige? Det hann vi inte alltid med när jag var i Bryssel.

Men man behöver inte vara i Bryssel för att jobba med EU-frågor, menar Ariane Rodert. Utmaningen är att vara informerad om processer, tidpunkter och innehåll i de ärenden som tas upp i EU.

Sedan återstår utmaningen att den svenska allmänheten inte verkar intressera sig för EU-politiken.

– Vårt system är inte vänligt för den som vill följa en EU-fråga. Det blir lätt tekniskt och svårt att förstå begreppen som används inom EU och att följa med från EU-förslag till svensk politik.

– Media följer inte alltid EU-frågor som om det vore inrikesfrågor. EU-frågor är fortfarande något som händer långt bort i Bryssel. Då glömmer man bort att det faktiskt är våra parlamentariker och ministrar som sitter med där och bestämmer – att EU-politik är svensk politik.

Mer från Accent

Accent använder cookies i syfte att förbättra sajtens innehåll och funktionalitet. Läs mer om hur vi använder cookies och hanterar personuppgifter.

Läs mer