Behandlingshemmet Dagöholm, som ligger utanför Katrineholm, ägs av IOGT-NTO och har tillstånd att ta emot 40 klienter.
– Vår verksamhet påverkas på ett bekymmersamt sätt, såväl kortsiktigt som långsiktigt. Kortsiktigt ger en plötslig brist på efterfrågan och svårigheter i nästkommande månader i form av en snabb likviditetsbrist, säger Dagöholms vd Thomas Fahlquist, och fortsätter:
– Långsiktigt ger detta enorma svårigheter, vilket innebär att vi inom överskådlig tid inte kommer att kunna bedriva någon verksamhet.
Även på personalsidan är läget tufft.
– På kort sikt är risken för personalbrist på grund av sjukdom stor. De som fortfarande jobbar är inom kort utmattade eftersom det är en relationstät verksamhet med stora behov.
På lång sikt ser Thomas Fahlquist risker med epidemi-sjuk personal, sjukskriven personal, eller personal som säger upp sig, på grund av utmattning,
– På sikt finns risken för uppsägning av personal eftersom vi långsiktigt inte har medel att driva verksamheten.
Hur påverkas innehållet i behandlingen på kort, respektive på lång sikt?
– Behandlingen går snabbt ned i ett ”omvårdnads- och tillsynsläge”, det vill säga att man gör allt för att upprätthålla en god omvårdnad och tillse de mest basala behoven hos klienterna. Behandlingsprogram går inte att upprätthålla.
– På lång sikt, inom överskådlig tid, kommer vi inte att kunna ta emot några klienter alls.
På det mänskliga planet menar Thomas Fahlquist att beroendevården historiskt sett likväl som idag, är en nedprioriterad och marginell angelägenhet inom regional sjukvård/kommunal sjukvård: De mest socialt utsatta grupperna kommer vara de första som inte får den hjälp de behöver.