IOGT-NTO-rörelsen

”Allt är bäst med Junis!”

Fysisk aktivitet, glädje och varm korv är ett koncept som fungerar bra hos Junis i Söderhamn.

Det är kallt och mycket snö den torsdagskväll i februari då Accent besöker Junis-föreningen Kraft och vilja i Söderhamn. Högt upp på en av stadens höjder ligger den gulmålade Godtemplargården. På baksidan samlas medlemmarna i Junis-föreningen. En av de första på plats är tioåriga Sumayo Abdi Adow. Hon tycker att ALLT med Junis är kul.

– Man får träffa kompisar och göra roliga saker, säger hon.

Det är bara andra träffen sedan jullovet.

– Vi hade ett längre uppehåll på grund av pandemin, men nu är vi igång igen och har bestämt att tre av fyra aktiviteter ska genomföras utomhus, säger Pär Forsström som varit ledare i föreningen sedan 1988.

När klockan blir fem tågar gruppen iväg till ”gamla IP”, som ligger alldeles bakom kyrkan, inte långt från godtemplargården. Där ansluter fler, sammanlagt dyker 25 barn upp. Gruppen samlas i en stor ring runt några marschaller. 

– Idag får ni välja på att åka pulka och madrass, spela fotboll i snön eller gå en tipspromenad. Och sedan blir det fika. Ser ni vad det blir idag? frågar Pär Forsström. 

– Korv! ropar barnen och sprider sedan ut sig mellan de olika aktiviteterna. 

Pulkor och madrasser är populärast. De används både för att åka utför de enorma snövallarna som är upplogade runt planen, och för att dra varandra i full fart. Några tävlar om vilket ekipage som kör fortast. Andra drar sina kompisar i hög fart, runt, runt på den plogade planen. Stundtals går det så fort att det är svårt att hålla sig kvar för den som sitter i pulkan.

Den här kvällen är fyra ledare på plats. Pär Forsström har tagit med en kollega som förstärkning. Han heter Simon Johansson och arbetar liksom Pär Forsström på Norrtullsskolan.  

– Pär bad mig följa med förra veckan när de också åkte pulka och madrass. Det gör vi mycket på skolan också. 95 procent av alla barn här är elever till mig så det är inga konstigheter, säger han – som om det var helt självklart att skolans personal förlänger arbetsdagen en hel kväll i 12 minusgrader, utan lön.

Sebastian Udenius, ansvarar för korvgrillningen i kylan. Pär Forsström och William Norling bistår med bröd, dricka och ketchup. Foto: Ida Frid

Sebastian Udenius ansvarar för korvgrillningen. Han har varit Junis-ledare i tre år och är själv medlem i Ungdomens nykterhetsförbund, UNF.

– I Gävleborg har vi mycket samarbete mellan UNF och Junis. Det är kul att engagera sig för barnen. Förhoppningsvis går de över till UNF när det är dags, säger han.

15-åriga William Norling är hjälpledare.

– Det är kul. Jag gillar att hjälpa till. Jag började i Junis för ett år sedan. Det var Pär som ”släpade” med mig, säger han med ett leende när han plötsligt får en hink snö öst över sig. 

Det är Ellinor Eriksson som häller snön över honom. Hon och kompisen Michaela Jansson är nästan jämngamla med William och säger att de gillar att retas. Det får också avsedd effekt och ett snöbollskrig bryter ut mellan tjejerna och William. 

Några av barnen sparkar fotboll på den oplogade fotbollsplanen bakom snövallen. Där saknas belysning så de flesta föredrar den belysta, plogade planen som egentligen är en parkeringsplats. Där står en enda, översnöad bil. 

Ronja Samuelsson och Jenna Sved blir dragna i ett pulkatåg av Tilde Hallström. Det går undan. Trots att hon bara är nio år är Ronja Samuelsson den som varit medlem längst i föreningen.

– Hon har varit med sedan hon satt i barnvagn och följde med sina syskon, säger Pär Forsström.

– Jag har varit jättemånga gånger på Gröna Lund. Och så har jag varit på läger och sovit i tält Det är roligast när vi gör sådana saker, åker till Stockholm eller till the Dome, en trampolinpark i Gävle, säger Ronja Samuelsson. 

– Det brukar vi göra varje år, fast inte förra året, tillägger hon.

Ronja Samuelsson är den som varit medlem längst i föreningen. Foto: Ida Frid

Nej, inget är som vanligt under pandemin. Ilyas Ayub Ahmed och hans kompis Dinay Amaniel säger att de gillar att vara utomhus.

– För då får man inte corona, säger de. Annars skulle vi helst vara inomhus och spela Playstation 4.

Afnan Caydarus tycker att det bästa med Junis är att barn som inte har något att göra hemma kan komma och göra roliga saker.

– Roligast är att spela fotboll, gärna snöfotboll, och att gå iväg till något ställe och åka pulka, säger han.

Lagom till att korven börjar bli färdig på grillen dyker föreningens 18-åriga ordförande Abdirahim Ahmed Ali upp. Han är medlem i UNF och blev Junisledare 2018. Sedan i somras är han föreningens ordförande.

– Det är jättekul att de valde mig. Det är ett stort ansvar. I styrelsen kommer vi överens om vad vi ska göra på träffarna. Jag gillar att vara med och bestämma och det får jag som ordförande. 

Han tror också att det är en bra erfarenhet. 

– Den kan jag ha nytta av i framtiden, säger han, medan han hjälper barnen att sätta ketchup på korven.

När klockan närmar sig halv sju börjar barnen troppa av. De flesta har ordentliga vinterkläder, men inte alla. Mehmet Al valde jeans idag och ser ut att frysa ordentligt.

Har du inga långkalsonger?

– Nej, fast jag fryser bara om fötterna, säger han och pekar på sina boots.

Pär Forsström vinkar av barnen vartefter de går samtidigt som telefonen ringer och han får instruktioner om var olika barn ska hämtas, eller vilken buss de ska sättas på. 

– Nästa vecka blir det pulkaåkning igen, ropar han.

Han är rosig och kall, men glad.

– Jag tycker om att se människor utvecklas. Jag har själv vuxit så mycket i den här organisationen och vill att andra också får göra det. Hos oss ska man bli sedd, lyssnad på och få ta ansvar. Det är så man växer. Förhoppningsvis stannar barnen kvar i rörelsen och kan själva bidra.

Mer från Accent