Första dagen av den globala alkoholpolitiska konferensen arrangerad av Global Alcohol Policy Alliance, GAPA, handlade om alkoholndustrins CSR-arbete (se faktaruta nedan), som de medverkande experterna inte gav mycket för.
– Ett stort problem är att alkoholindustrins CSR-åtgärder saknar övervakning, säger Gianna Gayle Amul, doktorand från Genève och inledningstalare.
Hon anser att pandemin ökat effekten av industrins agerande.
– De klagar över att deras verksamhet hämmas av restriktionerna och använder småföretagare som exempel på hur hårt de drabbas. De utnyttjar situationen för att få igenom skattesänkningar, och annat pandemistöd. De motarbetar lokala alkoholförbud, och startar online-försäljning och hemleverans.
Samtidigt som alkoholindustrin underminerar effektiva åtgärder som skatter och regleringar, satsar de själva på verkningslösa metoder.
– De förespråkar information och utbildning, åtgärder som lägger ansvaret på individen och som vi vet inte fungerar, säger hon.
Gianna Gayle Amul varnar regeringar och organisationer för att samarbeta med industrin.
– Det ger alkoholindustrin legitimitet och möjliggör och normaliserar dem som en ansvarsfull aktör i samhället, trots att de säljer en skadlig produkt, säger hon.
Näste talare, Nason Maani från London, säger att man måste förstå affärsidén när det gäller att sälja skadliga produkter och hänvisar till läckta dokument från tobaksindustrin.
– Problemet är att deras produkt är extremt lönsam, men skadlig. De vet att marknadsföring ökar konsumtionen och att de riktar marknadsföringen till unga. De är rädda för att hamna i rättstvister, vill skydda sig från regleringar och är angelägna om hur de framstår.
Nason Maani menar att företagen använder sig av ett antal strategier för att nå sina mål.
– De sår tvivel om produktens roll för skador. De använder sig av en ”tredje part”, som kan vara en organisation eller en grupp. De förbättrar sin image genom CSR-verksamheter som ofta har dålig evidens och försöker förhindra evidensbaserad reglering av alkohol.
Alkoholindustrin är stor och Nason Maani visar att de tio största företagen står för en allt större andel, åtminstone vad gäller öl och sprit. De tio största har 67 procent av ölmarknaden, vilket är en rejäl ökning från de 28 procent de hade 1980. Av spritmarknaden har de 50 procent, jämfört med 42 procent 1980. För vin är andelen oförändrad, 13 procent.
Han påpekar att industrins kampanjer för att lära folk att dricka ansvarsfullt har problem med trovärdigheten.
– Om alla drack måttligt skulle industrin förlora omkring 40 procent av sina intäkter, säger han.
Han visar en bild med två staplar där man kan utläsa att 25 procent dricker på ett skadligt eller riskabelt sätt.
Enligt Nason Maani är företagens CSR-aktiviteter endast ett sätt att bygga sitt varumärke.
– Fördelarna för dem är alltid större än för samhället. Enligt vissa cyniker kan man i bästa fall se deras CSR-aktiviteter som en form av marknadsföring, och i värsta fall som farliga, säger han.
Han refererar till en undersökning som visar hur industrin försöker påverka allmänhetens kunskap.
– Vi studerade informationen från 27 företag, och företagsfinansierade organisationer, om alkoholens roll för cancer och jämförde den med oberoende källor. Det visade att företagens information är missvisande. Den försöker ofta flytta fokus till andra ämnen.
Han säger också att de ibland försöker påverka ”mellan raderna”.
– De vill lära ut att det är en social norm att dricka alkohol. De gör reklam för Sober october, men bilden visar glada människor som dricker alkohol. En annan annons inleds med texten: ”Idag är dagen då de flesta ger upp Dry January”. Underförstått normaliserar de att man ska sluta avhålla sig från alkohol.