Dina pensionspengar investeras via AP-fonderna i tobaks- och alkoholföretag. Lagliga företag som bedriver en fullt laglig verksamhet, säger de som försvarar investeringarna. Oetiska, cyniska företagsjättar som tjänar pengar på människors lidande, säger kritikerna. Hur är det egentligen?
Låt oss börja med att konstatera att det är stora och inflytelserika företag vi har att göra med. De fyra största alkoholföretagen i världen omsätter tillsammans 970 miljarder kronor varje år – 100 miljarder kronor mer än den svenska statsbudgeten.
Den som läser de stora alkoholbolagens årsberättelser kan konstatera att de har en sak gemensamt: jakten på nya marknader. Marknaden i USA och Västeuropa som länge stått för en stor del av både omsättning och vinster har i princip mättats. Tillväxten här har avstannat, delvis på grund av en växande medvetenhet om problemen bland lagstiftarna – alkoholpolitiken har blivit tuffare, inte minst bland EU:s medlemsländer.
Kraven på tillväxt leder till att stora resurser satsas på nya marknader. Efter murens fall blev Östeuropa och Ryssland intressanta – här har Carlsberg tjänat stora pengar de senaste 20 åren. Också här har dock politikerna vaknat och höjt alkoholskatterna och infört begränsningar i hur och var alkohol får säljas, vilket fört med sig minskad försäljning de senaste åren.
I stället riktas fokus på Sydostasien, Kina och Afrika söder om Sahara. Bara Diageo, världens fjärde största alkoholföretag, satsar närmare två miljarder kronor varje år på marknadsföring i Afrika.
Varje år dör 3,3 miljoner människor på grund av alkohol i världen. För tobak är siffran ännu högre: 6,3 miljoner. I en stor global studie från WHO hamnar rökning på tredje plats bland riskfaktorer som orsakar ohälsa och för tidig död. Alkoholen kommer på femte plats.
Tittar man på de delar av världen som alkoholindustrin ser som de nya, mest intressanta, marknaderna ser det ännu värre ut – i Östeuropa seglar alkohol upp på en andraplats, i södra Afrika ligger alkoholen i topp över riskfaktorer som orsakar ohälsa och för tidig död.
Alkoholindustrin motsätter sig kategoriskt regleringar av exempelvis alkoholreklam. I stället hänvisar man till att man har en väl fungerande självreglering med etiska riktlinjer som man säger sig följa. I riktlinjerna tar industrin bland annat på sig att inte rikta reklam till unga människor och att inte använda sexualiserande reklam. Man behöver dock inte leta särskilt länge för att hitta exempel där bolagen bryter mot sina egna riktlinjer.
Lättklädda kvinnor och sexuella antydningar är snarare vardag när det gäller marknadsföring av alkohol. Organisationen Eurocare gjorde tidigare i höstas ett bildspel med exempel. Och alkoholforskaren Thomas Babor tittade förra året närmare på all ölreklam som sänds under basketmatcher i USA. Runt hälften av reklamen bröt mot branschens egna reklamregler – främst på grund av att den ofta riktade sig till ungdomar.
Alkoholindustrin nöjer sig dock inte med att marknadsföra sina produkter – de lägger också stora resurser på att påverka alkoholpolitiken runt om i världen. I Bryssel syns sprit-, vin- och öllobbyister ständigt i korridorerna. Vad som är mindre känt är det lobbyarbete man ägnar sig åt i många utvecklingsländer.
I stora delar av Afrika är alkohollagstiftningen ännu inte särskilt utvecklad. Detta har grupper från alkoholindustrin utnyttjat genom att gå in och erbjuda länderna hjälp med att ta fram en ny alkoholpolitik. En politik baserat på ”ansvarsfyllt drickande” och information, snarare än erkänt effektiva åtgärder som höga priser, begränsad tillgänglighet och restriktioner för marknadsföringen.
Se också: Listan – det här är världens största alkoholföretag.