För Tara Booth var alkoholen livsviktig. Utan den vågade hon knappt gå ut berättar hon när vi möts i Kulturhuset i Stockholm där hon deltar i en seriefestival.
– Jag har alltid lidit av ångest, men när jag drack fick jag en känsla av lugn. Med alkohol i kroppen upplevde jag att jag kunde vara mig själv. Och när jag väl börjat dricka hade jag svårt att sluta. Det gäller också annat i mitt liv, som mat och shopping, säger hon.
Hon var 14 år när hon drack första gången.
– Redan den gången fick jag en blackout. I början drack jag bara då och då. Det blev mer från 16-årsåldern. Bara på helgerna, fast aldrig bara två drinkar, jag drack alltid tills jag fick en blackout. Men i tonåren drack alla sig väldigt fulla så jag upplevde inte att jag var avvikande.
Trots det har Tara Booths vänner senare påpekat att de tyckte att hon drack annorlunda.
– De berättade att mina pupiller kunde riktas åt olika håll, att jag tuppade av och gjorde konstiga saker, som att ta av mig kläderna.
På college började hon gå i terapi.
– Men vi pratade aldrig om alkohol.
I 25-års åldern började några vänner uttrycka oro för hennes drickande.
– En vän sa till och med att han inte ville gå ut och dricka med mig mer. Jag konsumerade relationer.
Tara Booth”Samtidigt som jag tyckte att jag förtjänade det så var det skrämmande att vara inlåst.”
Till slut åkte hon fast för rattfylleri.
– Det var inte första gången jag körde berusad, men första gången jag blev upptäckt. Det var väldigt lite trafik som tur var, så jag skadade inte någon, men bilen vinglade hit och dit på körbanan så polisen tog mig och jag fick tillbringa en natt i häkte. Det var en bisarr upplevelse. Samtidigt som jag tyckte att jag förtjänade det så var det skrämmande att vara inlåst.
Hon fick välja mellan behandling och fängelse.
– Eftersom det var första gången jag åkte fast så fick jag möjligheten att delta i ett behandlingsprogram. Där fick vi träffa personer som förlorat sitt barn på grund av att någon kört påverkad, och personer som själva kört ihjäl en annan människa. Det var gripande berättelser. Jag fick också alkolås på bilen och så blev jag testad regelbundet så att jag inte hade alkohol i kroppen.
Testerna lyckades hon dock överlista.
– Det var en viss systematik i när testerna utfördes. Jag räknade snart ut att jag kunde dricka en dag i veckan. Så det gjorde jag, men det blev ju ändå väldigt mycket mindre än tidigare. Jag gick ner nio kilo bara genom att dricka mindre, och även om jag drack så insåg jag att det faktiskt går att leva utan att dricka hela tiden.
Tara Booth flyttade från Philadelphia till Oregon och började teckna serier.
– Jag publicerade inget utan lade upp mitt arbete på internet. Det var lättare att dela när jag inte behövde riskera att möta min bror eller andra jag kände så snart jag gick ut på gatan.
Ett år efter programmet började hon dricka igen.
– Jag drack i samma omfattning som tidigare. Men den här gången upplevde jag inga positiva effekter av alkoholen. Jag mådde inte alls bra när jag drack. Så jag flyttade hem igen och gjorde en omstart.
Under tiden i Oregon hade hon blivit kontaktad av en man som sett hennes serier. Han blev en god vän.
– Vi fortsatte att hålla kontakt när jag flyttade tillbaka till Philadelphia. Han var nykter sedan några år tillbaka, vilket inspirerade mig mycket. Jag kände att vår relation var annorlunda. Med honom kände jag mig säker och bekväm.
En förklaring till att hon omedelbart fattade tycke för alkohol tror hon är genetisk.
– Mamma och morfar är alkoholister, men att min mamma hade problem förstod jag inte förrän jag blev äldre. När mina föräldrar skildes flyttade min pappa ut och min bror började på college. Då började hon dricka mer och bjöd mig på alkohol. Först tyckte jag att det var häftigt att jag och mamma var kompisar, men sedan började det kännas märkligt.
Tara Booth”Först tyckte jag att det var häftigt att jag och mamma var kompisar och att hon bjöd mig på alkohol.”
En serieruta i boken visar hur en kvinna börjar prata med Tara Booth på en fest. Tara Booth säger då: ”Du behöver verkligen inte prata med mig. Jag är glad över att bara stå här ensam. Jag är nykter.”
Tyckte du inte att du var värd hennes uppmärksamhet?
– Jag har alltid brottats med dålig självkänsla. Det gör jag fortfarande. Min pappa drack inte, men han var verbalt förtryckande. Han kommenterade ständigt min kropp och vad jag åt och senare även mitt yrke. Om jag kom hem med dåliga betyg eller dåligt resultat på proven brukade han ta tag om min hals eller nacke och trycka till, eller ta hårt om mina armar. Jag var alltid rädd när jag fick en fråga i skolan att jag skulle svara fel och han skulle få reda på det.
Mamman var inte heller till något stöd.
– Hon var manodepressiv och använde sig av mig som terapeut. Hon kunde slå mig ibland, och det förekom sexuella övergrepp, men värst var att hon hotade att ta livet av sig.
Tara Booth säger att föräldrarna anser att hon är egocentrisk och överdriver.
– De tycker att jag alltid varit dramatisk och överreagerande, och att jag bara fortsätter att fokusera på mig själv och lägga skulden på dem med mina serier.
Tara Booth”Jag är alltid orolig för hur människor ska uppfatta mig.”
Det dåliga självförtroendet gör henne sårbar.
– Jag är alltid orolig för hur människor ska uppfatta mig. Därför har det varit helande med den uppskattning jag fått för mitt arbete. Som barn kände jag mig aldrig tillräcklig. Jag behövde alltid se till att andra mådde bra och försökte förutse andras mående, särskilt min mammas.
Nu har Tara Booth varit nykter i fem år.
– Jag var rädd att jag aldrig skulle kunna ha kul igen när jag slutade dricka. Jag blev också väldigt isolerad, eftersom jag fortfarande har problem i sociala situationer. Jag skulle verkligen vilja gå på min pojkväns konserter och prata med folk och ha kul. Men jag klarar inte ens att gå på ett AA-möte. Jag känner mig helt dränerad efter sociala möten.
Tara Booth”Jag klarar inte ens att gå på ett AA-möte. Jag känner mig helt dränerad efter sociala möten.”
I stället försöker hon hålla sig till mindre sammanhang.
– Jag försöker var mycket ute i naturen och har bara två nära vänner som jag umgås ofta med, och så min pojkvän och mina hundar.
Ändå vill hon gärna dela med sig av sina erfarenheter.
– Människor hör av sig till mig och säger att de blivit hjälpta av det. Jag tycker det är viktigt att också berätta att livet som nykter inte alltid är så enkelt det heller.
Vad gör dig lycklig i dag?
– Att vara ute i naturen. Jag gillar att campa och vara ute med mina hundar. Att arbeta och måla. När jag arbetar kommer jag in i ett flow och kommer ut ur mina tankar.