Alkohollagen

Ökade hot mot alkoholhandläggare

1 av 5 alkoholhandläggare har utsatts för hot, våld, eller försök att påverka beslut. Och problemen ökar.

Påtryckningarna kommer lika ofta inifrån den egna organisationen som utifrån. Det visar en undersökning som Kommunala alkohol- och tobakshandläggares förening, KAF-T, har genomfört bland sina medlemmar.

– Det är beklämmande. Att det förekommer påtryckningar utifrån har vi alltid vetat, men nu ser vi hur det också kommer inifrån. Det blir dubbelt tryck. Man skulle ju önska att handläggarna hade hundraprocentigt stöd från den egna organisationen, säger Mari Lilja White, ordförande i , KAF-T.

Ett alkoholtillstånd är en förutsättning för att en restaurang, pub, bar eller nattklubb ska gå med vinst. Det kan förekomma såväl påtryckningsförsök som hot från den som riskerar att inte få något tillstånd, eller riskerar att få det indraget. Det gör det också – men i lika stor, eller faktiskt till och med lite större utsträckning, kommer påtryckningsförsöken alltså inifrån den egna organisationen.

Nästan var fjärde alkoholhandläggare, 24,4 procent, uppger att de utsatts för otillåten påverkan av en sökande, tillståndshavare eller någon annan med intresse i verksamheten. Men drygt var fjärde, 25,2 procent, uppger att någon i den politiska organisationen utövat någon form av påverkan. Dessutom har 15 procent upplevt att tjänstemän i den egna organisationen har försökt påverka bedömningar och beslut.  

Hänger tillsynen alltså på handläggarens civilkurage?

– Inte bara. Vi har lagstiftningen i ryggen och regeringsformen. Jag älskar regeringsformen. Redan i första paragrafen står att den offentliga makten utövas under lagarna. Det står också att myndigheter ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet, säger Mari Lilja White. 

Inte nog med att arbetsgivare och kollegor försöker påverka handläggarnas beslut. Hela 31 procent har – av hänsyn till näringslivet – uppmanats att bryta mot lagen genom att skriva fram beslut som strider emot alkohollagstiftningen.

– Vi har inte ställt den frågan tidigare så vi vet inte om det har ökat, men frågan dök ju upp för vi hade en känsla av att det är något som ökat under pandemin. Det har handlat mycket om att politiker velat tillåta hemleveranser och pratar om slopat matkrav. Restaurangbranschen har drabbats hårt under pandemin och ska förstås få all hjälp som går att ge, men lagen måste ändå följas.

Mari Lilja White påpekar att det är så det fungerar i en demokrati.

– Politiker får gärna ha synpunkter på lagen och lobba för en ändring, men till dess ska vi följa de lagar vi har. Det är så den demokratiska processen ser ut.

”Det värsta som kan hända är att kommunen får ett brev från länsstyrelsen. Det är ju inte mycket till straff.”

Mari Lilja White

Några sanktioner blir det dock inte för de kommuner som felaktigt beviljat tillstånd.

– Det värsta som kan hända är att kommunen får ett brev från länsstyrelsen. Det är ju inte mycket till straff. Vi har påpekat hur länge som helst att det krävs någon form av sanktionsmöjlighet. 

Handläggarnas situation blir inte bättre. Medan 15 procent 2019 uppgav att de utsatts för hot, våld eller att någon på något annat sätt försökt påverka beslut eller förslag till beslut, är motsvarande siffra i år 20 procent.

Trots att utvecklingen verkar gå åt fel håll uppger endast 75 procent av alkoholhandläggarna att de har säkerhetsrutiner på sin arbetsplats. Ännu färre, 65 procent, anser att rutinerna är anpassade efter deras uppdrag. Det är en försämring jämfört med 2019 då 82 procent svarade att de hade sådana rutiner.

– Det är verkligen inte bra att färre har säkerhetsrutiner på plats, samtidigt som hoten och påtryckningarna ökar. Handläggarna är ju riktiga människor med familj och vänner. Jag är ju också handläggare och när jag läser det här blir jag ledsen. Det rör mig på ett personligt plan.

7,4 procent av handläggarna har också uppmanats av sin chef att inte tala med pressen. Något som strider mot den grundlagsskyddade meddelarfriheten.

Vad krävs för att det ska bli bättre?

– Jag tycker inte att man ska arbeta ensam. Trots att det är en ökad risk så svarar 60 procent av alkoholhandläggarna att det förekommer ensamarbete. Sedan tycker jag att man ska undvika att en person har till exempel 25 procent av sin tjänst som alkoholhandläggare. Det är inte helt ovanligt, men då blir säkerhetsrutiner ofta lidande. 

Jämfört med tobakshandläggarna verkar alkoholhandläggarnas situation vara sämre. Vad beror det på?

– Det är mer pengar i alkohol och frågan blir allt mer politiserad. Det ökar riskerna. Om någon upplever att handläggarna kommer ut med en striktare linje än politiken förmedlar så är det ju handläggaren som upplevs som ett problem.

Vad gör KAF-T för att förbättra situationen?

– Vi har våra fyra krav som vi fört fram. Men det är svårt. Vi är ju en ideell förening, inte ens ett fackförbund. Det enda vi kan göra är att lyfta frågorna om och om igen och hoppas att någon så småningom ska lyssna, säger Mari Lilja White. 

Accent har sökt Sveriges kommuner och regioner för en kommentar, utan resultat.

KAF-T:s fyra krav

  1. Ett tydligt tillämpningsstöd i form av nationella riktlinjer för tillsyn.
  2. Nationella och kvalitetskontrollerade utbildningar för alkoholhandläggare.
  3. Möjlighet till sanktioner för felaktiga bifallsbeslut.
  4. Förtydligat uppdrag för polisen.

Mer från Accent