En studie från Karolinska institutet visar att få personer med alkoholberoende behandlas med läkemedel, tvärtemot Socialstyrelsens riktlinjer.
Varför är det så?
– Vi vet faktiskt inte. I vår studie har vi tittat på specialistvården och kan bara konstatera att få patienter får de här läkemedlen. En förklaring kan vara att man inte tror att de är effektiva; att kunskapen om dem är låg hos såväl förskrivande läkare som patienterna, säger Sara Wallhed Finn, forskare vid institutionen för global folkhälsa på Karolinska institutet samt psykolog vid Beroendecentrum Stockholm.
Hon säger att läkemedlen klassas som lågt till måttligt effektiva.
– Men det är inget unikt. Det gör många läkemedel som används för andra sjukdomar också. De är inte supereffektiva, men tillräckligt för att de borde erbjudas, säger hon.
Antabus är ett av de läkemedel som rekommenderas.
– I studier som jag gjort tidigare har jag sett att många i den allmänna befolkningen känner till antabus, men att det är stigmatiserat och ofta associeras med svårt alkoholberoende. Dessutom är antabus ett stöd för att avstå helt, vilket många inte är beredda att göra.
Antabus verkar främst genom att hämma enzymet alkoholdehydrogenas, som bryter ner alkoholen i magsäcken och levern. När enzymet hämmas uppstår en anhopning av acetaldehyd i kroppen. Det leder till en rad mycket obehagliga, och till och med farliga, symptom, som kraftig rodnad i ansiktet, dunkande huvudvärk, hjärtklappning, illamående, kräkningar och känsla av andnöd.
Naltrexon, som påverkar hjärnans belöningssystem och begränsar ruset som alkoholen ger, känner däremot få till.
– Förskrivningen av naltrexon har ökat något under perioden som studien omfattade, men det har skett på bekostnad av antabus, så det innebär inte att en större andel av patienterna får läkemedel.
Sara Wallhed Finn säger att det annars är ett läkemedel som patienterna kan tänka sig att ta.
– Naltrexon gör att man inte får samma effekt av alkoholen, och är ett stöd att minska sin konsumtion, utan att man behöver avstå helt.
”I Sverige är det ju lagstiftat att sjukvården ska vara jämlik så jag hade inte trott att skillnaderna skulle vara så stora.”
Sara Wallhed Finn
Det som förvånade henne mest, när hon såg resultaten av studien, var de stora skillnaderna mellan olika grupper i samhället.
– I Sverige är det ju lagstiftat att sjukvården ska vara jämlik så jag hade inte trott att skillnaderna skulle vara så stora. Att vara kvinna, mellan 31–45 år, högutbildad, ha hög inkomst, vara född i Sverige, Norge, Danmark eller Island, bo i en storstad och vara samboende, ökar chansen att få tillgång till läkemedlen.
Vilka konsekvenser får den här underförskrivningen?
– Att folk inte får den hjälp de skulle kunna få och stannar i ett beroende eller i hög konsumtion. Högre användning av läkemedlen skulle kunna minska alkoholskadorna och även ge positiva effekter för närstående. Där har vi en del att jobba med.
Vilken hjälp får patienterna när de inte får läkemedel?
– Från tidigare studier vet vi att förstahandsvalet för många patienter ofta är psykologisk behandling. Och det går utmärkt att kombinera med de här läkemedlen.
Vad är nästa steg?
– Vi ska se hur förskrivningen ser ut i primärvården och företagshälsovården. Alla med alkoholproblem kommer ju inte till specialistvården. Vi vet att särskilt äldre och de med lägre socioekonomi oftare söker sig till primärvården. Men det skulle förvåna mig om vi får andra resultat där.
Vad hoppas du ska hända framöver?
– Jag önskar att vi höjer kvaliteten på beroendevården och jämnar ut olikheterna mellan olika grupper i samhället.
Studien är en registerstudie och omfattar 132 733 vuxna patienter diagnostiserade med alkoholbrukssyndrom mellan 2007 och 2015. Studien har publicerats i tidskriften Drug and Alcohol Dependence.