Alkoholfria drycker blir allt populärare. Från att tidigare främst använts i marknadsföringen som smygreklam för starkare öl så har nu den alkoholfria ölen vuxit till att bli storsäljare för bryggerierna. De flesta uppskattar det stora utbudet och många tycker att det är lättare att avstå från alkohol när det finns goda alternativ. Men det finns också kritiska röster som menar att dryckerna spär på alkoholnormen. Den som haft ett alkoholberoende kan också ha svårt att dricka, eller ens se, dryckerna utan att känna ett visst sug.
Ur ett folkhälsoperspektiv är det förstås intressant om dryckerna bidrar till att minska totalkonsumtionen av alkohol, eller om de rent av bidrar till ökad konsumtion. WHO uppmärksammar i en översikt att ingen faktiskt vet hur det står till med den saken.
Det finns studier som pekar på positiva effekter, och andra som visar på motsatsen. Forskning har visat att dryckerna är till nytta för individer som väljer alkoholfria eller lågalkoholhaltiga drycker i stället för starkare. Andra studier har visat att dryckerna bidrar till att normalisera alkoholkulturen och kan öka suget för riskgrupper.
Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, är ett problem att det saknas definitioner för vad som får kallas alkoholfri eller lågalkoholhaltig dryck. För närvarande kan drycker som säljs som alkoholfria i Europa innehålla allt från 0 till 2,8 volymprocent alkohol, och lågalkoholhaltiga drycker allt mellan 0,05 och 3,7 procent. I Sverige klassas drycker som alkoholfria av Skatteverket om de inte innehåller mer än 2,25 procent, vilket motsvarar en lättöl. Systembolaget har en annan definition och säljer endast drycker med som mest 0,5 procent som alkoholfria.
Det förekommer också avalkoholiserade drycker med olika alkoholinnehåll och termen ”minskad alkoholhalt” används på drycker som innehåller mindre alkohol än genomsnittet, till exempel sexprocentigt vin eftersom vin normalt innehåller mellan 11 och 14 procent alkohol.
I Spanien säljs gin och whiskey med 20 volymprocent alkohol som lågalkoholhaltiga eftersom den typen av drycker i allmänhet innehåller 40 procent. Av reklamen för dryckerna framgår inte att de fortfarande är starka drycker.
Ett annat välkänt fenomen som WHO påtalar är att alkoholproducenter använder alkoholfria varianter för att kringgå reklamförbud. Vem minns inte hur ölreklamen brukade se ut i Sverige, medan vi fortfarande hade förbud för alkoholreklam? Stora 50-centiliters burkar med lättöl, en förpackning som inte gick att köpa lättöl i, men däremot starkare varianter.
WHO noterar också att det saknas regler för märkningen av dryckerna. Den dåliga medvetenheten om skillnaden mellan alkoholfria och lågalkoholhaltiga drycker gör att den som inte kan eller vill dricka alkohol ändå riskerar att göra det.
Ytterligare ett bekymmer är att de alkoholfria alternativen kan bidra till att öka normaliseringen av alkohol. De alkoholfria alternativen omfattas inte av samma regler som alkoholvarianterna på var, när och till vem de får säljas. De blir därför mer synliga och tillgängliga än motsvarande alkoholhaltig produkt.
Lågalkoholhaltiga drycker kan i vissa fall också vara ett billigare sätt att köpa alkohol eftersom de ofta skattas lägre än starkare varor.