Nykterhet

Accent möter tre nya medlemmar

Medlem 1: ”Här kan man bara få vara”

Mikael Oikarinen trivs i sin lokal­förening och spenderar mycket tid
i IOGT-NTO-huset.

Ålder: 26 år.
Yrke:  Arbetslös.
Familj:  Sambo och en fyra månader gammal son.
Bor: I Iggesund, strax utanför Hudiksvall.
Förening: IOGT-NTO 155 Hudiksvall.
Medlem sedan: 7 april 2010.

Det puttrar i den stora karotten på spisen, och när Mikael Oikarinen rör runt i den sprider sig en kryddigt lockande doft i köket på IOGT-NTO-huset i Hudiksvall.

– Det blir tacosoppa i dag, säger han.

Sedan någon månad tillbaka står Mikael Oikarinen här i köket i stort sett varje vardag och lagar lunch tillsammans med 4–5 andra IOGT-NTO:are.

– Min sambo är föräldraledig, så hon kommer också hit och umgås då och då.

De som deltar i matlagandet lägger en tjuga för att äta, och övriga som tittar in för att delta i måltiden lägger 30 kronor.

Både Mikael Oikarinen och hans sambo Frida blev medlemmar i april år 2010, under ett besök på den fredagskvällsaktivitet som lokalföreningen anordnar nästan varje vecka.

– Vi blev värvade här i huset. Både jag och Frida tyckte att varför inte, det är en bra sak. Vi hade varit här någon gång innan också.

Efter att papprena var påskriva tänkte dock inte Mikael Oikarinen mycket mer på IOGT-NTO, och han var långt ifrån någon frekvent besökare i lokalföreningens hus.

– Vi fick brev och Accent hem i brevlådan. De sms:ar alla om vilka aktiviteter som är på gång också, och så får man bestämma själv om man ska gå eller inte. Jag tycker att det är helt ok att få veta det genom sms. Sedan kanske det skulle vara smidigt att annonsera i lokaltidningen också, men det gör de inte.

Mikael Oikarinen är arbetslös, och i höstas tröttnade han på att bara gå hemma.

– Det gick inte att hitta något jobb, och jag behövde något att göra. Jag hade börjat isolera mig mer och mer.
Då kom han att tänka på IOGT-NTO och tog kontakt med lokalföreningen för att fråga om han fick göra praktik i huset. Det fick han.

– Här kan jag prata med folk på ett helt annat sätt än vad jag skulle kunna på en vanlig arbetsplats – det är öppnare här. Vi pratar djupare om livet, om drogproblem och om vad som är bra för en och inte när det gäller val. Det är inte ytligt, här kan jag få respons på saker på ett annat sätt.

Vilken typ av människor är det som är här, om det går att generalisera?

– Det är mest missbrukare och före detta missbrukare. De som kommer hit och äter är mest från ett hem för hemlösa.

Hur upplever du IOGT-NTO i stort?

– Jag vet inte så jättemycket om den här organisationen, men vi ska ha föreläsningar om den för att lära oss mer om historiken. Men det är bra att den finns, den ger möjligheter att komma framåt och att utvecklas. Den är som KRIS och liknande organisationer.

Är det något i bemötandet av dig som ny medlem som kunde varit bättre?

– Från början umgicks jag inte mycket med folk härifrån, men jag blev ändå vänligt bemött. Och nu har jag förstått mer och jag känner mig välkommen – här kan man bara få vara.

Finns det något annat du tycker kunde vara bättre med IOGT-NTO?

– Jag tycker att organisationen som helhet borde utvecklas mer. Exempelvis borde de satsa mer på ungdomsgårdar och liknande. Ungdomar är så lättpåverkade och det behövs andra ställen för dem att vara på så att de inte springer och köper gas för att boffa.

Vad vill du själv göra i framtiden?

– Jag vill ha ett arbete som gör att jag får det bra ekonomiskt. Det är inte lätt att ha familj och leva på soc. Jag skulle vilja bli polis – då skulle jag kunna ge tillbaka till samhället, och jag skulle passa jäkligt bra som det, och säger Mikael Oikarinen.

 .

Medlem 2: ”Vår förening är fantastiskt tungrodd”

Anna, som vi kan kalla henne, är inte imponerad av sin lokalförening och har inga planer på att engagera sig.

Vill vara anonym, kallas för Anna i texten.
Ålder: 38 år.
Yrke: Sjuksköterska.
Familj: Man och fem barn, 3–17 år gamla.
Bor: Strax utanför en medelstor stad.
Medlem sedan: 3 maj 2010.

Sedan Anna gick med i maj förra året har hon varit på lokalföreningens årsmöte. Något mer har hon varken haft tid eller lust till.

– Och jag vet inte om det har varit så mycket annat heller. Det var något sommarcafé också, men där var jag inte.

Vad har lokalföreningen gjort för att försöka få dig engagerad?

– Jag får några medlemsutskick och några tidningar och de bjuder på julgröt, så det är väl bra. Det var någon frågesport som vi blev inbjudna till också, men det gick vi inte på.

Tror du att du kommer att engagera dig mer sedan när barnen blir äldre?

– Nej, det tror jag inte. Vår förening är fantastiskt tungrodd, så jag ser ingen framtid i den. Det finns någon gammal stofil som är bakåtsträvare och jobbar emot så det är svårt att få igenom något. Medelåldern låg på 60–65 år innan vi några yngre gick med, och det händer inte så mycket i den åldern. Jag var med när jag var yngre, tills jag var 15 år, och då var det annorlunda, säger Anna.

 .

Medlem 3: ”Jag hinner inte engagera mig så mycket som jag vill”

Okeen Shamuon känner sig väl mottagen och skulle vilja engagera sig mer – men han hinner inte.

Ålder: 47 år.
Yrke: Jobbar med ungdomar som berörs av Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, samt med vuxna missbrukare och hemlösa.
Familj: Fru och tre barn, 6 år, 5 år och 2 år gamla.
Bor: I Södertälje.
Förening: Torekälla.
Medlem sedan: 29 januari 2010.

Okeen Shamuon kom först i kontakt med IOGT-NTO när han gick en behandlingsassistentutbildning för drygt tio år sedan. Han gjorde praktik på IOGT-NTOs behandlingshem Dagöholm i sex månader och var sedan medlem i organisationen något år till.

– Sedan kraschade min ekonomi, jag hade inte ens råd att betala medlemsavgiften till IOGT-NTO, säger Okeen.

Men han glömde aldrig bort organisationen, och när en kollega i början av 2010 tyckte att Okeen skulle komma och kika in hos den lokala IOGT-NTO-föreningen var han inte svår att övertala.

– Jag och frugan gick dit och tittade, tog en fika, var med på ett möte och träffade gamla bekanta.
Under besöket bestämde Okeen sig för att bli medlem igen.

– IOGT-NTO ligger mig så varmt om hjärtat. Jag sa att jag kanske inte kan prestera så mycket med tanke på min familjesituation, men de kontrade med att det finns barnpassning. Både jag och frugan bestämde oss direkt för att gå med.

Det behövdes en biträdande kassör i lokalföreningen, och Okeen blev tillfrågad om han var intresserad av uppdraget. Han accepterade och blev invald i styrelsen.

– Men jag har inte varit så mycket aktiv. Jag har huvudansvaret hemma och för frugans butik eftersom hon har varit sjuk.

Vad har lokalföreningen gjort för att försöka få dig att engagera dig?

– De har ringt till mig ett flertal gånger, bland annat för att säga till mig att det är ett möte om några dagar. Men jag hann inte komma. De har försökt via mejl flera gånger också. De har försökt jättemycket, så jag tycker att det ligger hos mig – det har blivit en prioriteringsfråga. När barnen är så små så är de det viktigaste. Om de är sjuka så går de före ett möte, även om föreningen ligger nära mitt hjärta. Det är ingen mening att gå om halva jag är hemma.

Vill du engagera dig mer när barnen blir större?

– Om framtiden ser bättre ut för familjen så kan jag engagera mig mer. Som det ser ut nu hinner jag inte engagera mig så mycket som jag vill.

Varför ligger IOGT-NTO så nära ditt hjärta?

– Vill man ha hjälp och stöd så finns de nästan dygnet runt, och deras hjärta finns dygnet runt. Det är en trygg och bra plats. Jag är kristen ortodox, men jag tycker att det är bra att organisationen inte är religiöst bunden och att alla är lika värda.

Jenny Stadigs

 .

Mer från Accent