För drygt ett år sedan, den 20 oktober 2017, skrev jag för första gången om #metoo.
En månad senare startades #nykterfrizon, IOGT-NTO-rörelsens eget upprop, där kvinnor och ickebinära vittnade om sexistisk jargong, sexuella trakasserier och övergrepp inom rörelsen. Rubriken till min krönika var Låt #metoo bli #nomore även i nykterhetsrörelsen. Uppmaningen var tydlig: Låt oss arbeta för att ”jag med” blir ”aldrig mer.” För det anstår inte en rörelse med en värdegrund som vilar på demokrati och solidaritet att se mellan fingrarna med övergrepp i någon form.
Det vore naivt att tro att missförhållanden som existerat i tusentals år skulle försvinna under ett enda.
I Accent nr 7, och på accentmagasin.se, gör vi en tillbakablick och reflekterar över vad som hänt under året med #nykterfrizon. Vi blickar också framåt, för det är långt ifrån över. Det råder inget tvivel om att #metoo-rörelsen flyttat fram positionerna, men det vore naivt att tro att missförhållanden som existerat i tusentals år skulle försvinna under ett enda.
Jag blir emellanåt rejält frustrerad över att det går så långsamt att förändra saker till det bättre (och ibland så snabbt att rasera det som är bra). Då påminner jag mig om allt som ändå skett under min livstid. Till exempel en sådan sak som att det ända fram till 1965 enligt svensk lag inte fanns något som hette våldtäkt inom äktenskapet. Så låt oss jobba vidare, och komma ihåg vad Lovisa Bengtsson, IOGT-NTO-föreningen Sjumilakliv, säger i en intervju, angående före och efter att #nykterfrizon startades: ”Nu har vi varandra”.
Accents bevakning av #nykterfrizon sedan 2017 samlas efterhand.