Sydafrika

Sydafrikanska vinarbetarfacket: ”Det är en fortsättning på apartheid”

Arbetsvillkoren och livssituationen för vinarbetare i Sydafrika är fortfarande usla. Det hävdar representanter för den sydafrikanska fackföreningen CSAAWU som nu vädjar om hjälp från Sverige.

Trevor Christians och Francina Herandien, från fackförbundet Commercial, stevedoring, agricultural and allied workers union, CSAAWU, är i Sverige för att öka förståelsen för och solidariteten med vinarbetares situation i Sydafrika. Tillsammans med Livsmedelsarbetarförbundets klubb Orkla fooods i Örebro är de på turné till flera svenska städer.

– Det är viktigt för oss att få kontakt med svenskar, både arbetare och konsumenter. Vi vill följa vinet hela vägen från producent till konsument, säger Trevor Christians.

Han beskriver förhållandena för sydafrikanska vinarbetare som odrägliga.

– Det är inga orimliga krav vi har. Det handlar om att arbetarna ska få tillgång till rent vatten, anständiga bostäder, tillgång till transporter och en säker omgivning, säger han, och visar en lista på 23 krav som CSAAWU för fram.

Svenskar har möjlighet att påverka, menar de.

– Systembolaget, och norska motsvarigheten Vinmonopolet, är stora kunder. Därför kan svenska konsumenter påverka genom att ställa krav. Opinionsbildning är nödvändigt. Det är viktigt att vinfarmarna vet att de har ögonen på sig, säger han.

Han nämner en specifik producent som trots påstötningar inte bättrat sig.

– De är riktigt dåliga arbetsgivare. Svenska Systembolaget har punktmarkerat dem, men det blir inte bättre. När skandinaver åker ner på inspektioner ser de inte samma saker som vi gör. Jag vet inte om de är både döva och blinda, säger han.

CSAAWU har övervägt att uppmana till bojkott.

– Men vi har inte kommit så långt än. När vi tidigare uppmanade till bojkott av Robertsons viner hade det effekt, säger han.

Att vänta på att den sydafrikanska regeringen ska agera är inte lönt, anser han.

– De har ju okejat att farmarna tjänar pengar på det här sättet. Varför skulle de då sluta med det? Många vinarbetare är anställda av bemanningsföretag under slavliknande villkor. Det är en fortsättning på apartheid, säger han.

Trevor Christians hävdar att många av dem som är anställda på vinfarmerna var landägare innan apartheidsystemet trädde i kraft.

– Vinfarmarna hävdar att de inte har råd med de reformer vi vill att de ska genomföra. Men då anser vi att de kan betala med mark som arbetarna kan odla mat på. De flesta har ändå mer mark än de använder. Idag är 85 procent av befolkningen svart, men bara 13 procent av markägarna är svarta, säger han.

Trevor Christians anser att en sådan snedfördelning är farlig.

– Det har gått 24 år sedan vi fick en svart regering. Ändå har inte politikerna rättat till omständigheterna. Det är en farlig situation när människor inte känner att de kan lita på politikerna. Det leder lätt till våld.

Redan nu är det många som odlar egna grödor.

– Vi brukar uppmana dem att odla grönsaker på sina bakgårdar.

Många av vinarbetarna har problem med alkohol.

– Förr fick de ofta en del av lönen i alkohol. Det är förbjudet nu, men det är ändå många som fastnar i beroende. Alkoholskador på barn är vanligt i Sydafrika och vinarbetarnas barn är värst utsatta.

Francina Herandien arbetar med uppsökande verksamhet i fattiga områden.

– Där finns många utmaningar. Det finns ingen säkerhet. Arbetarna besprutar utan skyddskläder. Kvinnor får mindre betalt än män för samma arbete. Om maken dör får kvinnan inte stanna i huset utan blir utkörd på gatan. Många kvinnor och barn svälter för att mannen super upp pengarna, säger hon.

Vingårdarna ligger ofta avsides och saknar transporter. Därför är arbetarna hänvisade till att göra sina inköp i gårdens butik. Enligt Francina Herandien sätter farmaren in arbetarnas löner i butiken och sedan dras inköpen därifrån.

– I slutet av veckan kanske det inte finns några pengar kvar om allt gått till alkohol, säger hon.

Butiken används också som påtryckning.

– Den som vill handla i butiken får inte vara med i fackföreningen. Den som är med i facket får också betala högre hyra för sin bostad, säger hon.

Fackrepresentanterna är inte välkomna på vingårdarna.

– Vi brukar säga att vi är försäljare eller från kyrkan när vi kommer på besök. Dyker någon av cheferna upp säger vi ”halleluja”, säger hon och skrattar.

De har också ett soppkök.

– Med det kan vi ge mat till barnen. Vi driver secondhand-butiker för att finansiera sopp-köken, säger hon.

Samarbetet med Livsmedelsarbetarförbundets klubb Orkla foods i Örebro har pågått länge.

– Vi vill sprida kunskap om villkoren där nere. Vi startade stödprojektet Livsmedelsarbetare för solidaritet och samlade in över 300 000 kronor för att hjälpa CSAAWU när några vinarbetare hamnat inför rätta, säger Johan Torgå, numera pensionär, och representant för Livsmedelsarbetare för solidaritet.

Arbetarna hamnade i domstol efter en vild strejk som ledde till upplopp.

– Vi blev tagna på sängen av strejken, men vi insåg snabbt att vi måste stötta upproret. Polisen kom och det utbröt slagsmål. Tre vinarbetare fick sätta livet till och många fler skadades. Många förlorade sina jobb och några ställdes inför rätta. Domarna sa till oss att vi var oansvariga som inte uppmanade strejkarna att sluta och istället uppmana dem att fortsätta. Men lönerna ökade efter strejken, betydligt mer än de gjort när vi förhandlat, säger Trevor Christians.

Efter mötet med Accent, som äger rum på fackföreningen Syndikalisternas kontor i Stockholm, ska Trevor Christians och Francina Herandien träffa representanter för Systembolaget och sedan åka vidare på en turné till Uppsala, Gävle, Örebro, Kumla, Linköping, Göteborg och Kungälv tillsammans med Johan Torgå och hans kollega Per Seterbakken.

– Det är viktigt för oss att mobilisera stöd från Sverige, säger Trevor Christians.

Här kan du läsa mer:

Union to union.

Rättvis vinhandel.

Livsmedelsarbetare för solidaritet.

Mer från Accent