I slutet på 1800-talet diskuterades frågan om helnykterhet livligt inom IOGT. De flesta andra länder inom IOGT hade tagit ställning för total avhållsamhet från drycker som innehöll alkohol.
I Sverige delades lägren mellan de som ville ha en nollgräns och de som ansåg att det var okej att dricka svagdricka (upp till cirka 2 volymprocent) eller iskällardricka (upp till 4 volymprocent).
1888 sattes en gräns inom IOGT vid 2,0 volymprocent alkohol. Detta var efter att ordenstemplaren Edward Wavrinsky med stöd i vetenskapsliga studier argumenterat för att man inte kunde bli berusad av alkohol under den gränsen. Iskällardrickan blev därmed förbjuden. Förbudet följdes av protester från flera håll. Bland annat upplöstes logen i Sundbyberg och medlemmarna lämnade storlogen.
Någon gång har löftet sedan ändrats till 2,25 volymprocent. Accent har inte kunnat hitta beslutet men troligen ändrades löftet i samband med att 1944 års nykterhetskommitté presenterade sin stora statliga utredning i början på 1950-talet.
Utredningen låg till grund för förslaget att dela in öl i tre olika klasser. Gränsen för klass 1 öl, en ölsort som tidigare inte existerat, sattes vid 2,25 volymprocent (1,8 viktprocent).
När riksdagen 1955 röstade igenom nykterhetskommitténs förslag hade lättölet skapats.
.