Politik

Leif Andersson

Hur länge har du varit medlem?

– Jag har varit med i nykterhetsrörelsen sedan jag var 12 år, och medlem i IOGT-NTO i 17 år. Just nu arbetar jag på NBV som utvecklingsstrateg.

Hur engagerad är du?

– Jag har tidigare inte varit jätteengagerad, men när det under hösten 2015 kom många flyktingar till Sverige kände jag att jag ville hjälpa till. När staten inte längre räckte till tog civilsamhället initiativ, däribland IOGT-NTO, och plötsligt uppstod behov av konkret hjälp, som att möta flyktingar vid ankomsten och ordna fram sängplatser. Jag, som är en teoretiker och vanligtvis jobbar med långsiktiga processer fick möjlighet att göra en insats här och nu. Just då hade jag inte några andra engagemang, så jag skrev upp mig på en lista där jag erbjöd mig att hjälpa till. Min första insats blev att en sen tisdagskväll avlösa de volontärer som hade slitit hårt i vår föreningslokal i Häggvik.

Berätta om hur det var!

– Utanför lokalen stod en grupp flyktingar och väntade på att dansen, som vi anordnade i lokalen, skulle ta slut. Klockan var tio och vi var tre nya volontärer på plats. Jag hade inte en aning om vad vi skulle göra, men vi fixade fika och ordnade fram enkla sovplatser. Tjugo personer övernattade. Sedan fortsatte vi så natt efter natt. Under de här perioden var behovet stort, civilsamhället ordnade 600 sängplatser per natt. Jag insåg snart att detta är masslogi, och det är något vi ”kan” inom nykterhetsrörelsen, så jag fortsatte och försökte strukturera upp arbetet. Efter en tid blev jag flyktingsamordnare och tog ett mer övergripande ansvar.

Vilka erfarenheter fick du under den här tiden?

– På ett personligt plan var det väldigt tillfredsställande att kunna hjälpa till och göra gott för andra. Jag har lärt mig massor, tvingats bli mer utåtriktad och fått ett större självförtroende. Jag har lärt känna många nya människor, både flyktingar och andra volontärer, som jag måste samverka med. Jag har också blivit mer ödmjuk och har fått perspektiv på mina egna ”problem”. Jag har mött människor som har tvingats göra svåra livsval. Jag har också fått uppleva kulturkrockar kring exempelvis matvanor och hierarkier. Många undrade vilka vi var och varför vi hjälpte dem: var vi från någon myndighet?

Hur arbetar ni i dag?

– Det akuta hjälpbehovet är inte lika stort längre. Nu handlar vårt arbete mer om att erbjuda dem som väntar på uppehållstillstånd aktiviteter och meningsfull verksamhet. Men fortfarande inhyser vi nyanlända flyktingar i våra lokaler, även om de inte är så många.

Mer från Accent