NBV:s hundkurser i Pajala är populära. I små grupper får ägarna lära sig att ta hand om sina hundar.
Klockan är strax efter sju på kvällen när en handfull hundägare från Pajala träffar NBV:s cirkelledare sedan sju år, Helena Björnström, för en kurs i vardagslydnad. Platsen är en stor parkering i centrala Pajala, vilket Helena tycker är optimalt. Här har hundarna gott om plats, till skillnad från den mindre NBV-lokal som man använder under vinterhalvåret.
Merparten av hundarna i just den här gruppen är tjockpälsade jakthundar – norrbottenspets, gråhund, jämthund och så en gigantisk alaskan malamute. De är runt året gamla och här av just den anledningen. För att lära sig vett och etikett. För hur kul är det egentligen att få en glad, femtiokilos pälsboll över sig?
– Det är ju därför vi är här, för att Nano ska lära förstå hur han ska bete sig. Hur man hälsar utan att hoppa och att lyda. Han är väldigt envis och kräver oerhört mycket motion. Men vi bor på landet så han kan vara ute i skog och mark själv och röra sig, vilket är bra. Han är underbart mysig och en fin sällskapshund, men kanske lite väl svår för att vara första hunden, säger Sara Sturk, Nanos matte, med ett litet leende. Hon har fullt sjå med att hålla hunden, som drar åt alla håll och brummar lite hest så som den här rasen gör. Nano är imponerande stor och kan kanske te sig lite otäck för den som inte är hundvan.
Helena instruerar gruppen med hjälp av en så kallad clicker, som hundägaren håller i handen och som klickar till när man trycker på den. Det är den metoden – att stärka hundens positiva beteende – Helena använder sig av på sina kurser. Klicket får hunden när den gör rätt. I samma ögonblick får den också en godisbit. På så vis lär sig hunden att koppla ihop ljudet med något positivt och får förhoppningsvis ett bra beteende.
– Deltagarna här lär sig att ”läsa av” sin hund, vilket är viktigt, säger Helena, som tar emot max sju hundar per grupp. På så vis har hon utrymme att ägna individuell tid åt varje hund och ägare.
Helena är utbildad clickerinstruktör och kör den här metoden på såväl lydnadskurserna som valpkurserna, unghundskurserna och spårkurserna. Hon har drivit sina NBV-cirklar i sju år och tycker att det fungerar jättebra.
– NBV har bra lokaler att erbjuda, hjälper till med administration, ekonomi, marknadsföring och kontakter med både medlemmar och utomstående som är intresserade av att gå en kurs med sin hund, säger Helena och tillägger att det känns bra att jobba med NBV eftersom man står för nykterhet och en vettig livsstil.
– Helena är den ledare som arbetat längst och hon gör alltid ett fantastiskt jobb, konstaterar Gudrun Gréus på NBV i Pajala och tillägger att hundkurserna är mycket populära.
Helena demonstrerar hur man får sin hund att hälsa trevligt genom att visa på sina egna hundar, tollarna Puma och Pussel. Deltagarna kan också välja att hindra sin hund från att hälsa. Poängen är att ägaren bestämmer, inte hunden.
Genom att klicka i rätt ögonblick får hon hundarna att sitta ner och sedan komma fram och hälsa vänligt utan att hoppa och skälla.
– Nu provar vi med dig, säger Helena och vänder sig till Elias Kalla, en pojke i 12-årsåldern, som är här med sin hund Nero, en pigg norrbottenspets.
– Hur vill du göra? Får han hälsa eller inte?
Elias svarar att hunden kan få hälsa. Han får själv testa genom att be hunden sitta. När Helena kommer fram för att hälsa, bör han inte rusa fram, utan stå lugnt kvar. När han gör det får han beröm, ett klick och en godisbit. De repeterar några gånger.
– Jättebra jobbat, fortsätt bara att öva hemma! uppmanar Helena och går vidare till nästa par, som får samma genomgång. I vissa fall fungerar det nästan direkt, i andra krävs mera övning.
Vilka kommer hit?
– Vanliga hundägare som kanske provat någon annan hundkurs som inte fungerat. Många kommer också för gemenskapen och möjligheten att få träffa andra hundägare och byta tips och erfarenheter. Genom att se hur andra hundar är och beter sig, lär man sig mer om sin egen hund och kanske också att uppskatta den på ett annat sätt, säger Helena och fortsätter bort mot 1-åriga Lea, ”klassens vilddjur”, som hon med ett skratt kallar honom. Hans ägare, Evelina, berättar att han används till älgjakt och behöver lära sig att varva ner lite. Har han blivit bättre?
– Jo, lite, tycker Evelina och klappar sin hund över manken.
Efter ett par intensiva timmar med olika övningar, bland annat inkallning, är det dags för avslutningsfika. Det är nämligen den sista gången som just den här gruppen träffas. Men för Helena tar snart nya kullar vid. Hon älskar hundar och kommer förhoppningsvis att köra NBV:s hundkurser i många år till.
Maria Zaitzewsky Rundgren