En färsk studie från University of California San Diego visar att det finns tydliga genetiska samband mellan cannabisanvändning och olika psykiska, kognitiva och fysiska hälsotillstånd. Forskare har i studien kartlagt hur våra gener verkar bidra till vår benägenhet att använda cannabis, hur ofta vi använder det – och även vilka hälsorisker det innebär.
– Genom att förstå genetiken kan vi se vem som löper högre risk och därmed förebygga problem, säger Sandra Sanchez-Roige, forskare vid University of San Diego och en av studiens huvudförfattare, till Neuroscience News.
I en massiv analys av över 130 000 individer i olika amerikanska och europeiska biobanker fann forskarna att två gener, CADM2 och GRM3, är särskilt centrala. CADM2 är kopplad till impulsivitet och hur nervceller kommunicerar, medan GRM3 påverkar hjärnans plasticitet och tidigare har associerats med psykoser, schizofreni och bipolär sjukdom.
Men kopplingarna slutar inte där. Studien identifierade fler än 40 andra gener som är förknippade med livslång cannabisanvändning eller frekvent bruk. Dessa gener är också genetiskt relaterade till ett flertal hälsotillstånd: bland annat ADHD, ångest, depression, riskbeteenden samt kroniska sjukdomar som diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.
Forskarna betonar samtidigt att generna inte är hela förklaringen. Sociala och kulturella faktorer, psykisk hälsa och tillgång till droger har också stor betydelse. Men generna kan påverka både vår benägenhet att ta risker och hur vi reagerar på själva drogen. Alla som använder cannabis får inte problem – men vissa är mer sårbara än andra.
– De flesta som testar cannabis utvecklar inte cannabisbrukssyndrom men vissa studier uppskattar att omkring 30 procent gör det. Genom att förstå genetikens roll i cannabisanvändningens tidiga skede hoppas vi förstå vem som löper störst risk och på så sätt kunna ta fram effektivare preventionsstrategier, säger Sandra Sanchez-Roige.
Att förstå sambandet mellan gener och cannabisbruk är också viktigt i ett läge där cannabisbruk blir mer normaliserat och flera länder rör sig mot legalisering. Genom att kartlägga vilka genetiska riskfaktorer som finns kan forskare inte bara förebygga missbruk utan också arbeta mot framtida behandlingar.